Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jao, det ingår ju tyvärr i det här man åkt på som då innebär att vara smått efterbliven på vissa sätt. Man får väl bli bättre på att hantera det där. På något sätt...

Jag har däremot inga större behov av rutiner och att allt ska vara planerat in i minsta detalj i förväg. Jag har t.ex. rest relativt mycket och kan resa iväg utan att knappt planera någonting.

Öving ger färdighet som vi alla vet.
Dock när det kommer till Rutiner så finns det vissa saker jag gör varje morgon
Det har väl blivit en vana på morgonen men jag klagar inte

Men när det kommer till nya saker på jobbet m.m så måste jag ha tydliga instruktioner så jag kan jobba på bästa sätt eller se till att det inte blir problem med saker och ting

Jag har EN morgonrutin som inte är något speciellt, som vemsomhelst lär kunna göra. Jag ställer datum, dag (och månad) på en manuell gammal 40-50-tals-grej. Idag har jag glömt det. Kris! Går och fixar NU!

Otydliga instruktioner på jobb = katastrof! Och det existerar ju nästan bara otydliga instruktioner, typ katastrofala projektplaner med helt orealistiska releasedatum osv. Jag blir inte handlingsförlamad, och är väldigt självgående, men det blir rätt stressande/psykisk terror att jobba under så dåliga omständigheter. Plus att själva "produkten" blir dålig. Det suger. Planera era grejer ordentlig, för fan! Alt. gör mig till Upplyst despot för ALLT i Sverige (det gäller även mina "åsikter"/fakta!!! inom musik t.ex.).

Jag håller med dig på det där. Dock i mitt fall så blir jag lätt rastlös när det inte finns något jobb att göra.
Vi har morgonmöte när arbetsdagen börjar så det blir väldigt lätt när man vet vad man skall göra.

Jag brukar alltid ha alldeles för mycket att göra. Nu i modern tid iaf. Men på något jobb slutade det med att jag "fasade ut" mina (understimulerande och tråkiga) arbetsuppgifter på konsulter, i stort sett. Det slutade med att jag inte hade något alls att göra knappt. Då slutade jag. Men vissa satt ju kvar på det jobbet och gjorde ungefär ...ingenting... i åratal. Det funkar inte för mig.

Överlag underpresterar jag rejält mycket när arbetsuppgifterna inte är stimulerande/lärorika eller något sånt. Om jag håller på med egna "projekt" så är det i stort sett alltid stimulerande osv. osv. och då blir det bra. Så har det inte alltid varit i arbetslivet, kan man väl säga.

Underprestation i arbetslivet™ (om det ens finns ett arbetsliv) är väl lite av ett kännetecken för en True Aspergare? Har sett diverse bortförklaringar som "bristande exekutiva förmågor", "funkofobi", "brist på stimulerande arbetsuppgifter" (se ovan!) och allt möjligt.

Så är det för mig med. Som när jag pluggade och jag inte förstod vad som skulle göras = kaos, inget blev gjort. Tidtagare jobb där jag skulle få ta egna initiativ gick åt helvete, inget blev gjort och jag fick sparken . Nu vet jag ju vad jag ska göra så det funkar mycket bättre.

Man lär ju sig lite av sina misstag. Det har funkat ganska bra för mig i arbetslivet, generellt. Men jag får citera en vän tror jag (med AS, för övrigt): "ibland vet man inte om man fått sparken eller sagt upp sig" ... men det går bra nu.

Är det vanligt att ha paranoid personlighetsstörning tillsammans med AS?

Jag har troligtvis det enligt min läkare och medicinerar med antidepressiva & antipsykotiska läkemedel sedan en tid tillbaka med små förändringar skulle jag vilja säga. I och för sig har jag andra diagnoser också men nu är det paranoid som det pratas om.
Jag vet inte om jag tror på denna diagnos dock personligen. Den känns inte helt rätt för min del. Ändå kan jag så klart inte avskriva det helt när jag inte riktigt vet vad diagnosen handlar om. Tänker om man kanske har nån personlighetsstörning istället för autism som sattes alldeles för godtyckligt på mig och som en person inom psykiatrin vill skall omprövas för att se om jag verkligen har autism eller personlighetsstörningar eller både och.

Jag *tror* det är vanligare bland personer med Asperger, än "allmänheten". Men har absolut ingenting att backa upp det med. Annat än information du kan duckduckgoa fram själv snabbt.

Jag kan inte mycket om Paranoid personlighetsstörning. Knappt något alls, men har läst lite kort om det nu. Vad är det som gör att du tror att du inte har autism? Och hur gick den diagnostiseringen till?

Vad har du för antipsykotiska läkemedel förresten?

När fick ni diagnosen

Jag fick min när jag var 10 år gammal
Dock blev något fel så när jag var 18 så fick jag svart på vitt att jag har Aspergers Syndrom
Idag är jag 31 år gammal

Jag vill inte säga min exakta ålder, men 40+ och jag fick den september 2016. "Förstod" (trodde jag iaf.) i november 2014 att jag har Aspergers syndrom. "Visste" (läste böcker om AS, diskuterade det hela med Aspergare osv.) att jag hade det i ungefär februari 2015. Jag rekommenderar inte någon att "tro" och "veta" det själv direkt. Avvakta tills utredningar och liknande sagt sitt. Det var "för sent" att få diagnos, antar jag. Men bättre sent än aldrig, får man anta. Att ha haft diagnos redan i tidigt skolgång hade nog varit att föredra. Diagnosen fanns ju redan då, men var inte särskilt känd.