Citat:
Ursprungligen postat av
sinewave
Något som är väldigt problematiskt och som inte har lyfts fram särskilt väl i tråden är varför vissa människor är av typen som behöver skyddas ungefär som att vi inte pratar om vuxna människor utan om små barn som behöver en napp att suga på och trösta sig med. Det blir lätt något löjligt.
Jag tycker det var bra av Isak att fortsätta, det skulle knappast varit roligt att utmärka sig som killen med mörkare hudfärg som vinner matcher genom att grina illa vid glåpord av olika slag. Man kan också undra hur hans fortsatta karriär skulle se ut om han inte klarar fula glåpord från publiken med tanke på att de fulaste glåporden, de vi dessutom inte blir varse om, kommer från motståndarna. Detta gäller knappast endast folk med mörkare hud, det gäller alla som har något som sticker ut som stora öron, stor näsa eller vad det nu kan vara.
Glåpord av olika slag har i psykningssyfte alltid förekommit inom fotbollen. Apljud? Knappast första gången. Kalla tyskarna för nazister och heila åt dem för att psyka? Givetvis har även det förekommit.
Att vissa specifika grupper nu plötsligt skulle behöva bli skyddade som om de vore små barn är kontraproduktivt. Varför är just dessa individer svagare än andra som tydligen klarar av alla glåpord osv? Denna idioti kallas de låga förväntningarnas rasism.
Jag tror inte att t ex Isak är svagare än de andra på planen, men det beror på att jag inte är rasist som de flesta andra i tråden verkar vara.
Insiktsfullt och välskrivet. Jag skrev något liknande i ett tidigare inlägg, bland annat detta om vad som gör att vissa individer med vissa företräden anses särskilt känsliga och skyddsvärda medan andra inte tillmäts samma omsorg. Det blir en märklig gränsdragning som lätt får (omedvetet) rasistiska förtecken, just det som brukar kallas "de låga förväntningarnas rasism". En nedlåtande klapp på huvudet. Hur var det nu, ska vi skilja på folk och folk?
Och som sagt, det råder sannerligen ingen brist på riktigt otrevliga, kränkande tillmälen om spelare och deras företräden som är precis lika oföränderliga som hudfärgen, som dessa får utstå både från publik och motståndare, men nu läggs allt fokus på hudfärg och "rasism". En bättre läktarkultur och större respekt spelare emellan rent allmänt vore kanske att föredra, men det är väldigt typiskt för vår tid att man väljer att lyfta fram enstaka profilfrågor och lägga allt krut på dessa i stället för att se till helheten.
Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt; både ta avstånd från rasistiska och på annat sätt olämpliga beteenden och samtidigt inse att man riskerar att gå rasisternas - eller kanske snarare mobbarnas, för det är vad de är - ärenden genom att ge detta så in i helvete stor uppmärksamhet och få dem att känna sig viktiga, samtidigt som man visar att man tar åt sig om man börjar kräva att matcher ska avbrytas för att någon har sagt något taskigt. Då har mobbarna vunnit.