"Rätten till sin egen kropp", bara för kvinnor? (om manlig omskärelse)

Nä, jag tror inte det finns något som helst genuint modernt motstånd. Världens mäktigaste män är omskurna. Motståndet mot kvinnlig könsstympning kom av att stympade kvinnor berättade om sitt lidande och debatterade frågan i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Kvinnor som var fattiga, saknade inflytande, i många fall högre utbildning.

Omskurna män har hur många inflytelserika mäktiga talespersoner som helst som hade stoppat sedvänjan i ett kick om de hade haft ont av den.

Ja det skiljer sig i att det finns väldigt många, en majoritet av "offren" skulle jag tro, som inte är motståndare till fenomenet. Men det finns definitivt ett motstånd. Det finns stödgrupper där folk pratar om hur de försöker växa ut sin förhud, eller för den delen syr dit en ny. Titta på det här: http://www.norm.org/ "the national organisation of restoring men". Jag tror det här är genuint, inte väldigt utbrett kanske, men där det finns tror jag det är på allvar. Det här är människor som diskuterar med varann om hur man ska lösa sina problem, som inte enbart använder det mot andra.

Ok, det är möjligt, men just i antifeministiska sammanhang så är det bara ett sätt att försöka plocka offerpoäng på att feminister inte har stoppat manlig omskärelse.

Ja visst. Och min teori är att det här, som jag anser genuina, motståndet har sin rot i antifeminismen men de har blivit övertygade. Jag föreställer mig att det i modern tid har blivit mycket vanligare att protestera mot detta.

Men när jag letar efter statistik som skulle styrka detta (svårt att hitta visar det sig) så finner jag alla möjliga organisationer, flera som är specifikt inriktade på judiska pojkar (av och för judar alltså). De flesta verkar ha startats på 90-talet eller senare.

Nu kan man förvisso tänka sig att de skulle ha fått tanken och blivit motiverade när diskussionen om kvinnlig könsstympning kom upp, men jag tror att det oftare handlar om att man blivit övertygad av antifeministisk retorik, iallafall när det gäller de som tagit upp den här frågan de senaste 10 åren.

Men oavsett vad roten till det hela må vara så kan de ändå ha rätt i frågan, jag tycker inte vi behöver manlig omskärelse, jag tycker inte heller det är så hemskt och jag är inte säker på att jag vill ha ett förbud, men jag utesluter inte det. Som princip ska man inte få utföra kirurgiska ingrepp som inte är medicinskt motiverade på en patient som inte kan ge sitt medgivande (dvs inte är myndig). Det kolliderar givetvis och uppenbarligen med religionsfriheten och jag kan förstå att den senare oftast väger tyngst, för man anser att ingeppet är harmlöst.

Personligen tycker jag att könsvinkeln är ganska tråkig i den här frågan. Jag är i grunden inte intresserad alls av jämlikhet i frågan - om inte manlig omskärelse förbjuds vore det enligt mig absurt att i jämställdhetens namn önska att den kvinnliga varianten skulle tillåtas.

Jag kan dock irriteras en del över att många feminister låtsas som att man inte gör skillnad på problem som drabbar män och problem som drabbar kvinnor. Ofta låter det som att det inte alls är en rörelse för kvinnor, utan en rörelse som är minst lika relevant för män. Det påståendet ekar ganska tomt när man då inte engagerar sig i den här typen av frågor då det är så oerhört givet att man faktiskt hade gjort det om det fanns en motsvarande likvärdig sed men som bara utfördes på kvinnor.

Tråden som ligger i detta delforum syftar ju till att avhandla just könsaspekten på fenomenet och då är det väl naturligt att man frågar sig varför den starkaste rörelsen som (enligt egen utsago) verkar för jämlikhet mellan könen inte har detta som en hjärtefråga? Det behöver inte ses som att man överlåter ansvaret på feministerna att driva frågan, utan mer som en genuin undran över vad som gäller.

Dock måste jag säga att det värmer att se att de flesta feminister som svarat i den här tråden faktiskt motsätter sig manlig omskärelse, så jag tycker inte att vinkeln ”feminister skiter i manlig omskärelse” är rättvis i det här fallet.

Jag tror helt enkelt inte att frågan om manlig omskärelse är särskilt stor över huvud taget. Om berörda män skulle ställa sig och tala om det på samma sätt som kvinnor har gjort skulle det finnas många kvinnor och män som backade upp.

Nu är som sagt många av världens mäktigaste män omskurna, Donald Trump går på omskärelsefest för sitt barnbarn, det är personer som har all makt i världen att själva föra sin talan utan att feminister ska göra det åt dem.

Du vet väl att en stor del av den toxiska maskuliniteten är påbjuden av kvinnor som älskar män som inte gnäller för minsta lilla?
Eller som skammar dem för att dessa manbabies gnäller för ingenting, med typ "kvinnor föder misann barn" osv?
Eller som bara dricker alla dessa "male tears"? Det finns hu rmånga uttryck som helst för att få män att bara hålla käften och göra sina jobb, som trogna undersåtar till kvinnan.

Jag pratade inte om någon "toxisk maskulinitet", jag pratade om manlig omskärelse.

Och detta: "Om berörda män skulle ställa sig och tala om det på samma sätt som kvinnor har gjort skulle det finnas många kvinnor och män som backade upp."

Tror du på det själv?

Kan du nämna ett enda manligt problem som kvinnor tagit upp och varit bekymrade för nånsin?
Som inte körts över med bulldozer av de bulldikes vi känner som feminazi?

Förstår du inte diskussionen?

Jodå, här har du en man som försöker få stopp på manlig omskärelse, men du ser över huvudet på honom och säger att om män bara pratade om sina problem, så skulle såna som du lyssna.

Förstår du inte svaren?

Nä, dina svar är oftast obegripliga och totalt irrelevanta till vad som diskuteras. Du börjar prata om att toxisk maskulinitet beror på kvinnor och vill veta vilka problem som kvinnor har tagit upp. Vad har det med saken att göra att omskurna män inte är intresserade av att stoppa manlig omskärelse?

Och ja, inte bara ”såna som jag” skulle lyssna om omskurna män började ta upp problemet, utan hela världen. De har nämligen hur många plattformar som helst.