__________________
Senast redigerad av KansasCityFagot 2019-11-14 kl. 13:38.
Senast redigerad av KansasCityFagot 2019-11-14 kl. 13:38.
Citat:
En oerhört klok taktisk manöver!I SvD ledares podcast var Svend Dahl (liberala nyhetsbyrån), Mikael Sandström (kanslichef M) och Karl Sigfrid (fd riksdagsledamot M) gäster. De fick frågan ”Är det smart av SD att rikta misstroendeförklaring mot Johansson”? Dahl: ”Ja.” Sandström: ”Ja.” Sigfrid: ”Kanske inte klokt, men smart är det nog.” Sigfrid lutade åt att SD gjort mätningar för att kontrollera initiativets popularitet bland befintliga och potentiella SD-väljare.
Och apropå gängsamtalen är det ju känt att M gjorde en publik poäng av att axla rollen som SD-viskare som briefar SD om samtalens innehåll. Det är bl a pga denna öppna kanal jag lurar på att M:s extremt korta reaktionstid på 20 minuter betyder nånting mer än att de är på hugget. Alla andra behövde flera timmar för att diskutera internt, förankra och återkomma. Kristersson och hans stab hinner sno ihop det på 20 minuter mitt i lunchrusningen vid 12:00. Realistiskt? Tveksamt, så jag ansluter mig till Rambergs misstanke om att det vi såg kanske inte var vad som egentligen hände.
Värdet av signalen till JÖK-partierna torde vara uppenbart: Från att ha varit en strykrädd opposition som hukar för brunstämpeln och lider av allians-fantomsmärtor gör M/KD gemensam sak med SD och skjuter ett varningsskott som säger att de visst kan samla sig kring en gemensam sak. Då börjar det lukta regeringsalternativ. Och regeringsalternativ har i evigheter varit den tyngsta valutan av alla i den svenska parlamentariska dokusåpan. Det är skillnaden mellan potens och impotens, mellan hot och harmlöshet. Och mycket viktigare för väljarna än vad den här tråden tycks inse.
Efter åren 1976-1982 och allt kaos som följde av att borgarna inte kunde få ihop ett hållbart samarbete, kunde Palme och Carlsson rida på att en röst på borgarna är mer rysk roulette än säker investering. Sen fick vi Bildtregeringen, med det gamla vanliga resultatet att något av partierna ballar ur, denna gång C. Sen kunde Carlsson/Persson i 12 år nöta mantrat om att det bara finns ett verkligt regeringsalternativ. Efter valförlusten 2002 fick borgarna nog och satte sig ner och snickrade ihop alliansen med syftet att neutralisera det hypereffektiva S-knepet att så tvivel om stabilitet och sammanhållning hos oppositionen.
Efter det lyckades alliansen vinna och agerade sedan under 8 år så sammansvetsat att många tyckte de borde gå ihop till ett enda parti. Att Reinfeldt kunde säkra en andra mandatperiod för borgerligheten för första gången på evigheter handlade mycket om att han i valrörelsen 2010 vände sossarnas gamla vapen mot dem själva och tjatade om att bara alliansen är ett reellt regeringsalternativ. Sahlin sket i byxan och bildade ”de rödgröna” med Ohly, Wetterstrand och Eriksson. Man kan ju inte stå utan regeringsalternativ!
Att alliansen inte längre är ett regeringsalternativ är en uppfyllld våt dröm som sossarna hade varje natt (och dag) mellan 31 augusti 2004-13 januari 2019. Deras värsta mardröm är att oppositionen formerar ett nytt regeringsalternativ. Med häng på egen majoritet, till råga på allt. Ett år efter valet och redan är SD+M+KD så stora att de i en del mätningar inte ens behöver L för att få majoritet. En av de livlinor som JÖKen ännu kan hålla i är att väljarna vet vad de har men inte vad de får. Det bromsar strömmen från S till konservativa blocket. Den dag som SD+M+KD har ett svar på frågan vad man får, är en dag av ketchupeffekt.
Och apropå gängsamtalen är det ju känt att M gjorde en publik poäng av att axla rollen som SD-viskare som briefar SD om samtalens innehåll. Det är bl a pga denna öppna kanal jag lurar på att M:s extremt korta reaktionstid på 20 minuter betyder nånting mer än att de är på hugget. Alla andra behövde flera timmar för att diskutera internt, förankra och återkomma. Kristersson och hans stab hinner sno ihop det på 20 minuter mitt i lunchrusningen vid 12:00. Realistiskt? Tveksamt, så jag ansluter mig till Rambergs misstanke om att det vi såg kanske inte var vad som egentligen hände.
Värdet av signalen till JÖK-partierna torde vara uppenbart: Från att ha varit en strykrädd opposition som hukar för brunstämpeln och lider av allians-fantomsmärtor gör M/KD gemensam sak med SD och skjuter ett varningsskott som säger att de visst kan samla sig kring en gemensam sak. Då börjar det lukta regeringsalternativ. Och regeringsalternativ har i evigheter varit den tyngsta valutan av alla i den svenska parlamentariska dokusåpan. Det är skillnaden mellan potens och impotens, mellan hot och harmlöshet. Och mycket viktigare för väljarna än vad den här tråden tycks inse.
Efter åren 1976-1982 och allt kaos som följde av att borgarna inte kunde få ihop ett hållbart samarbete, kunde Palme och Carlsson rida på att en röst på borgarna är mer rysk roulette än säker investering. Sen fick vi Bildtregeringen, med det gamla vanliga resultatet att något av partierna ballar ur, denna gång C. Sen kunde Carlsson/Persson i 12 år nöta mantrat om att det bara finns ett verkligt regeringsalternativ. Efter valförlusten 2002 fick borgarna nog och satte sig ner och snickrade ihop alliansen med syftet att neutralisera det hypereffektiva S-knepet att så tvivel om stabilitet och sammanhållning hos oppositionen.
Efter det lyckades alliansen vinna och agerade sedan under 8 år så sammansvetsat att många tyckte de borde gå ihop till ett enda parti. Att Reinfeldt kunde säkra en andra mandatperiod för borgerligheten för första gången på evigheter handlade mycket om att han i valrörelsen 2010 vände sossarnas gamla vapen mot dem själva och tjatade om att bara alliansen är ett reellt regeringsalternativ. Sahlin sket i byxan och bildade ”de rödgröna” med Ohly, Wetterstrand och Eriksson. Man kan ju inte stå utan regeringsalternativ!
Att alliansen inte längre är ett regeringsalternativ är en uppfyllld våt dröm som sossarna hade varje natt (och dag) mellan 31 augusti 2004-13 januari 2019. Deras värsta mardröm är att oppositionen formerar ett nytt regeringsalternativ. Med häng på egen majoritet, till råga på allt. Ett år efter valet och redan är SD+M+KD så stora att de i en del mätningar inte ens behöver L för att få majoritet. En av de livlinor som JÖKen ännu kan hålla i är att väljarna vet vad de har men inte vad de får. Det bromsar strömmen från S till konservativa blocket. Den dag som SD+M+KD har ett svar på frågan vad man får, är en dag av ketchupeffekt.
Sabuni och Fjamåt måste hata sig själva när de tvingades att förklara varför de är nöjda med Morgan samtidigt som nästan hela landet lider p.g.a. den nya "Sverigebilden".
Sabuni inser att det inte finns några taktiska stödröster att räkna med vid kommande val.
Snacka om uppförsbacke för L
Enbart den borgare som är nöjd med Morgans (sossarnas) hantering av skjutningar, bomber, rån och våldtäkter kan känna sig nöjd med att L och C stödjer Morgan.
Citat:
En oerhört klok taktisk manöver!
Sabuni och Fjamåt måste hata sig själva när de tvingades att förklara varför de är nöjda med Morgan samtidigt som nästan hela landet lider p.g.a. den nya "Sverigebilden".
Sabuni inser att det inte finns några taktiska stödröster att räkna med vid kommande val.
Snacka om uppförsbacke för L
Enbart den borgare som är nöjd med Morgans (sossarnas) hantering av skjutningar, bomber, rån och våldtäkter kan känna sig nöjd med att L och C stödjer Morgan.
Sabuni och Fjamåt måste hata sig själva när de tvingades att förklara varför de är nöjda med Morgan samtidigt som nästan hela landet lider p.g.a. den nya "Sverigebilden".
Sabuni inser att det inte finns några taktiska stödröster att räkna med vid kommande val.
Snacka om uppförsbacke för L
Enbart den borgare som är nöjd med Morgans (sossarnas) hantering av skjutningar, bomber, rån och våldtäkter kan känna sig nöjd med att L och C stödjer Morgan.
Det är sant, några stödröster från M kommer det inte mer att bli från moderatväljare som så många gånger räddat Folkpartiet kvar i riksdagen.
Jag trodde ett tag att kanske Sabuni skulle ställa upp på misstroendet då hon inte är helt till freds med Jöken. Nu hade det ändå inte räckt för ett fällande av Morgan men som en markering. C däremot är helt förlorat i vänsterpankakan.
Citat:
Märkligt att Expressen inte ordnat någon ersättning för Demoskop.
Vad har för övrigt hänt med Sentio? Ingenting sedan den 26 september. Vill ingen betala för deras siffror längre?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera