Citat:
Detta är viktigt.
Gammelmedia valde medvetet att framtiden var att konkurrera genom att fylla tidningarna med mer click bait, copy-paste och listor av livsstilsvarelser. De trodde de kunde konkurrera med bloggare, influencers och tubers. Detta oavsett vad deras kundkrets ville ha utan de hade nog velat se slimmade tidningar med mer granskande nyheter. Något renodlat.
Tidningarna ville fortsätta täcka allt lite mellanmjölksaktigt. De ökade mängden repriser och "lättsamma nöjesnyheter" och alla som ifrågasatte var hatare.
De hade tydligen fel för nu läser vi om "synergieffekt" efter "synergieffekt" medans redaktionerna kryper.
Gammelmedia valde medvetet att framtiden var att konkurrera genom att fylla tidningarna med mer click bait, copy-paste och listor av livsstilsvarelser. De trodde de kunde konkurrera med bloggare, influencers och tubers. Detta oavsett vad deras kundkrets ville ha utan de hade nog velat se slimmade tidningar med mer granskande nyheter. Något renodlat.
Tidningarna ville fortsätta täcka allt lite mellanmjölksaktigt. De ökade mängden repriser och "lättsamma nöjesnyheter" och alla som ifrågasatte var hatare.
De hade tydligen fel för nu läser vi om "synergieffekt" efter "synergieffekt" medans redaktionerna kryper.
Visst är det så.
När man följer medias strukturomvandling och samtidigt, litet av och till, kollar in tonläget i den "politiserande" debatt som förs i tidningar och bloggar, ofta av s k åsiktsjournalister, så ser man ibland ganska tydliga drag av ett stockholmssyndrom hos skribenterna. Allt fler av dem har blivit tilltufsade av redaktionerna, fått kicken efter en litet för frispråkig krönika eller recension eller åkt ut i något sparbeting. Eller fått stanna efter att ha blivit avhyvlade eller nertystade internt.
Många (även i branschen alltså) är medvetna om den djupa korruptionen, ryggdunkandet och slappheten inom samtida svensk gammelmedia, liksom om den alltför stora närheten mellan politiker och media, men man stannar ändå kvar inom hyllningskören, t o m efter att man själv fått sparken eller tvingats hålla tyst i en angelägen fråga, man fortsätter försvara värdegrundstänk, nyfeminism, moraliserande censuriver och flathet, eftersom alternativet där diverse "jobbiga" personer och uppfattningar, sådana som rör sig en bit utanför åsiktskorridoren (t ex sådana som är artikulerat kritiska mot samtida feminism, blind mångkultur eller medias förfall - jag tänker inte på nazister eller öppna rasister) skulle släppas in på spelplanen och in i samtalet, känns alltför motbjudande.
Nej, hellre får DN fortsätta sitt pompösa testuggande och sitt blinda trendrytteri.