Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

"Gemensam planering i efterskott."
Bra där.

MaO, jag märker att du varit på flaskan ikväll - igen.

Ja. Jag har också svårt att föreställa mig att det skulle finnas en massa nätforum där man är OT om man inte vill döda sina barn.

Amen tack. Gud vad jag har letat ditt inlägg. Jag hade sparat det - på min gamla dator. Tappade bort det helt enkelt. ...
Tråkigt nog vet vi alla att du hade rätt - tidigt, i tråden.

Du har fel Knolltotten, inte helt rätt. Men delvis.

Jo det vore ju nåt.
Jag och frugan tänkte mörda barnen.


Däremot tror jag det förekommer att vissa fastnar i inledningen av deras lidande (som jag dock.inte ifrågasätter, barnen lider och föräldrarna likaså pga av detta) och visar en förståelse som kan vara väl magstark - OM ordvalet tenderar att förminska deras gärning.

Det finns bak i tråden, en vedervärdig läsning där vissa tycks snudd på förväxla mord på barnen som en god form av aktiv dödshjälp.
Där "empatin" har skenat till absurda nivåer och är dansande nära det skeva och vansinnigt felaktiga synsätt som Hanna och Oskar troligen hade dvs pseudoaltruism.

Citattecken på empati för att det är emotionellt bludder som personerna snarare visar upp och logiken tycks ha absorberats.
Ungefär som att gå omkring med en för stor höger hjärnhalva.
Det lutar och är skevt.

Mja... storsint vet ja väl inte... Storsint..? Mörda sin familj och därefter i panik hänga sig i en sladdvinda. Inomhus för utomhusbruk. Momsen på enerigiskatten; grundat på elförbrukning och överföring från Kraftringen, var genom morden på den väna och hulda H tillsammans med dom magra makaronbarnen, bedrövlig.
Allt verkar dock genomtänkt.

Mja... Jag tvekar fortfarande...

Ja, denna historia är en massiv trigger för en hel hoper psykopatologier och primitiva försvar med sitt innehåll av svek, separation, symbios, köttsligt och själsligt utdraget lidande.

Barn som pga sängliggande krankhet inte kan frigöra sig, blir mer beroende vid pubertetens inträde istället för tvärtom och kan därmed inte undfly sina föräldrars abnorma och fatala destruktivitet - och bli egna människor.

Föräldrars bräcklighet och egna tillkortakommaden, som inte bara gör att de inte kan sätta sina barn i första rummet och sörja för deras behov, utan begår också det yttersta brottet genom att sammansmälta dem i den suicidpakt som föräldrarna på helt eget bevåg skapat.

Inte ens självaste dödsguden Thanatos syskon kererna - de våldsamma dödssättens gudinnor - hade kunnat framställa ett sådant makabert drama. Det är inte bara modern som av kärlek som utdelar spindelkyssen denna gången, utan även fadern och än värre - gemensamt och i samförstånd !!

Egentligen inte så konstigt att tråden stundtals gått bananas...

Som du så bra beskriver det så är det hela nog djupare och mer komplicerat än vad man förstår. Men det var väl också därför det kunde hända.

Ja, och man får väl ställa sig frågan om det är den yttersta godheten att eliminera lidande - eller det yttersta sveket som en förälder kan göra.

Moa och Agnes lägger sig och sover i sina sängar, i tron att de är trygga.

Jag tror det är mycket ambivalens i det här ärendet. Det väcker å ena sidan upp förståelse för hur svårt de har haft det, å andra sidan avsky för vad de gjort.

Polarisera, sa Bull.
Jag tror man ska försöka närma sig det här på en så subjektiv nivå som möjligt och inte ryckas med.
Finns ingen anledning att hata och spy galla, det är primitivt. Ej heller överemotionellt engagera sig åt andra hållet heller med nån förståelse som riskerar bli absurd.

.. jag fortsatte spontant på annat parallellt tema i tråden som sammanföll.
Förstå vägen fram, medkännande, men ta avstånd från gärningen utan att försköna?

Jag vet inte vad jag försöker säga, haha.
Svårt att sätta ord på komplexitet och det subtila.
Det kokar väl ner i att det är tragiskt.

*objektiv va?

Jag tror inte en rent objektiv ansats för en lika långt. Medkänsla och inlevelse framför hat och gallspyor, krävs nog för att förstå vad som hänt. I alla fall till en början, annars fastnar man bara i hatet och halkar på spyorna. Sen när man lyckats dechiffrera det mesta kan man väl få hata och spy galla ett tag för att frigöra sig från risken till överempati? En medveten användning av de primitiva känslorna i det godas tjänst?

Att däremot fortsätta att hata och spy galla gör nog bara att man får svårare att förstå framtida händelser. Men det skulle nog en överdriven empati också kunna göra.

Man behöver nog inte heller rädas ambivalensen så länge man hittar en slutlig balans i den.

Haha, känner också att jag är osäker på om jag egentligen svamlar nu, men ett slags empatiskt avståndstagande till det som skedde kan jag tycka är en rimlig slutsats av denna historia.

Empatin och inlevelseförmågan går inte upp i rök vid analys.
Påminner mer om att inte gå hem lidande och med emotionerna som en aura efter ett skift på jobbet.

Det är en markant skillnad och innebär knappast att för den skull vara en oberörd isbit.

Edit. Såg jag skrev subjektivt. Ska givetvis vara objektivt. Trötter.

Läste igenom ditt förra inlägg igen och undrar om vi inte egentligen menar samma sak fast vi använder lite olika sätt att beskriva det på? I så fall har vi nog rätt. Eller jävligt fel... hahaha

Jag delar även detta inläggs beskrivning av vad professionalism är.