Jag upplevde det också som skrämmande och minns att jag reagerade starkt på både formuleringen i sig men också på hur min bekant verkade lite omedveten om hur otroligt illa det lät.
Det var det som fick mig att undra - förekommer det sådana här diskussioner i vissa sammanhang?
Jag håller med dig om att det är anmärkningsvärt att man nekat till några tecken på psykisk sjukdom hos föräldrarna och enbart hänvisar till en pressad situation... Men jag hoppas att polisen menade psykotiska tendenser snarare än depression när de talade om avsaknad av sådana tecken?
Det var det som fick mig att undra - förekommer det sådana här diskussioner i vissa sammanhang?
Jag håller med dig om att det är anmärkningsvärt att man nekat till några tecken på psykisk sjukdom hos föräldrarna och enbart hänvisar till en pressad situation... Men jag hoppas att polisen menade psykotiska tendenser snarare än depression när de talade om avsaknad av sådana tecken?
Citat:
Jag tyckte det var ganska skrämmande att läsa det du skrev. Men jag antar bara att man kan tänka/känner det ena eller andra, men att nästan ingen handlar därefter - när sådana tankar kommer upp. I alla fall inte när det gäller sina egna barns liv.
Men polisens uttalande om hårt pressade föräldrar kan eventuellt skapa en identifikation som inte hade skapats om man hade sagt att man kan gå utifrån att föräldrarna var psykisk sjuka eller psykisk störda (även om ingen satt en diagnos). Men om det nu inte fanns någon indikation för någon sjukdom hos föräldrarna. Vad hade man kallat det då - att man över lång tid planera att döda sina barn istället för att se till att man får hjälp eller om det inte fungerar att be om att bli inlagd - innan man utför dådet.
Acceptans för situationen eller hopp på bättring verkar inte har funnits på kartan.
Hoppas verkligen att din bekant får rätt stöd - i tid.
Men polisens uttalande om hårt pressade föräldrar kan eventuellt skapa en identifikation som inte hade skapats om man hade sagt att man kan gå utifrån att föräldrarna var psykisk sjuka eller psykisk störda (även om ingen satt en diagnos). Men om det nu inte fanns någon indikation för någon sjukdom hos föräldrarna. Vad hade man kallat det då - att man över lång tid planera att döda sina barn istället för att se till att man får hjälp eller om det inte fungerar att be om att bli inlagd - innan man utför dådet.
Acceptans för situationen eller hopp på bättring verkar inte har funnits på kartan.
Hoppas verkligen att din bekant får rätt stöd - i tid.