Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Gillar man inte att läsa böcker är det bara att gå till källan som i det här fallet är upp Socialstyrelsens rapport om insatser till barn och unga:
https://www.socialstyrelsen.se/globa...2-tabeller.xls

Där står klart och tydligt att 7365 nytillkomna barn omhändertogs av Sveriges socialtjänster 2016. Nytillkomna innebär enligt statistiken att de under de föregående fem åren inte haft några insatser av socialtjänsten (socialtjänsterna rensar sina journaler efter fem år så det går inte att säga något om vad som hänt innan dess). Tar man de 7365 och dividerar med en årskull barn så får man tydligen 6,3%.

Statistiken inkluderar bara barn med fullständigt personnummer, dvs inga ensamkommande barn. Antalet omedelbara omhändertaganden var 1183 stycken år 2016. Varför Adina hellre drar siffror från röven än från en bok av någon som bevisligen vet något om ämnet är mer än jag kan svara på.

I dessa insatser ingår även de som är minderåriga som döms till vård som sluten ungdomsvård för grova brott, killen som var 14 år och våldtog kvinnan som blev mördad ingår i statistik för nytillkomna och vård med tvång utanför hemmet

Ja, och det behöver i sig inte vara fel hanterat med sunt förnuft. De goda intentionerna finns nog där, men detta måste handla om psykisk ohälsa hos förälder i kombination med bristande sjukdomsinsikt. Det som tillräckligt i media säger mer än vad någon granne, släkting eller gammal kursare kan ha observerat, gissar jag, särskilt som de varit så privata.

Känner olust fövervatt spekulera då detta bara är tragiskt, men vill försöka förstå och förklaringen psykisk ohälsa är rimlig. Ytterligare an aspekt kan vara att hon insåg risken att förlora barnen, även om det inte lirar med hur hon framställer sig. De borde ha anat att de skulle få ögonen på sig då barnen inte pratade svenska fastän båda föräldrarna är svenska och bor i Sverige. Att BARA lära dem engelska skvallrar också om någon sorts storhetsvansinne.

Givetvis är det så. Men den gruppen är inte särskilt stor. Den sorts brottslingar som du talar om blir omhändertagna med akut LVU för enbart eget beteende. Om du tittar på Socialstyrelsens rapport så ser du att den gruppen bestod av 356 individer 2016 (och då ingår givetvis inte bara brottslingar utan även diverse andra mer eller mindre befogade insatser). Ungdomsbrottslingar står alltså för maximalt 4,8% av de omhändertagna barnen (i praktiken mindre, oklart hur mycket mindre).

Att det omhändertas extremt många barn i Sverige är dock ställt utom rimligt tvivel. Diskussionen här borde snarare vara om det är rimligt eller inte.

Det omhändertas inte särskilt många barn dör skälet är föräldrars oförmåga och vi har till skillnad från exempelvis Storbritannien inte särskilt många fall av föräldrar som torterat sina barn eller låtit dem svälta ihjäl medan de varit iväg och festat en vecka..

Kunde inget av barnen någon svenska alls?
Det vore i så fall väldigt smidigt för föräldrarna om de ville ha full kontroll över sina barn. Då har föräldrarna ett eget språk som barnen inte förstår och barnen vet inte vad som står i tidningen eller sägs på nyheterna.

Ungefär som invandrarkvinnor som inte får lära sig språket i sitt nya hemland för att männen lättare ska kunna kontrollera dem.

Jag är inte själv insatt i hur många barn socialtjänsten omhändertar i Sverige, men jag har både hört och märkt, att de går på knäna (och att de lättare släpper "enklare fall" än för 10-15 år sen) för de har fullt upp med svårare familjer. Mycket missbruk och kriminalitet har ju som bekant kommit till Sverige på senare år, och även familjer med en helt annan syn på uppfostran, samt oförmåga att ta hand om sina barn har också följt med i invandringens spår.

I utsatta områden med mycket invandrare (där föräldrar har en helt annan syn på aga) så orosanmäler ju rektorer och skolpersonal gång på gång, till socialtjänsten. Men trots att barnen utsätts både för misshandel, samt lever i destruktiva och kriminella miljöer så gör socialtjänsten ändå ingenting.
Som ni märkt, så görs inget åt kriminella barn, som håller på med droger och lever i destruktiva miljöer, i utsatta förortsområden. Socialtjänsten förmår inte att ta hand om misären.

Men självklart har den här utvecklingen ändå lett till att fler barn måste tvångsomhändertas.

I kölvattnet av att socialtjänsten har fullt upp med detta, så ska det väl mycket till, innan omfattande ingripanden i familjer hos gemene man görs numera? Samt att de inte har ork att ägna sig lika mycket åt nonsens-anmälningar? För ett decennium sen så trodde man ju nästan att de hade sysselsättningsproblem.

Jag har fått den uppfattningen iallafall, men jag vet inte om jag har rätt?
Fast vissa säger ju att socialtjänsten hellre ägnar ger sig in i ärenden med skötsamma familjer, då barn i utsatta förorter är för svåra ärenden att ta hand om.

Men att socialtjänsten har mycket att göra med tvångsomhändertaganden av de senaste decenniernas nya familjers barn, är ju något man hör om hela tiden. Detta har ju gjort att socialtjänsten också lever extra utsatt (där de behöver poliserskort för ärenden, samt att de möts av mycket kriminalitet, våld och hot vid omhändertaganden. Japp, det råder brist på socialsekreterare numera på grund av detta.)

Om barnen hade hört föräldrarna prata svenska med varandra (även om barnen bara tilltalades på engelska) hade de nog oundvikligen lärt sig förstå det. Precis så som alla barn lär sig språk från ung ålder?!

Absolut, det förstår jag också.
Det är därför jag undrar om de alltid bara pratade engelska med varandra och barnen i situationer när barnen var närvarande. För att sedan säga saker på svenska de få gånger de inte ville att barnen skulle förstå.

Precis som man själv höll på när barnen var mindre och pratade engelska för att barnen inte skulle fatta att man pratade om glass, godis osv.

Jag förstår ditt exempel men det hade inte varit hållbart i längden tror jag. Har ett typexempel från min egen barndom när jag lyckades lista ut föräldrarnas engelskahemligheter långt långt innan de anade att jag kunde något annat språk än svenska. Hade barnen haft tillgång till tv och hört föräldrarnas svenska så tror jag fortfarande att de hade lärt sig det.

Jag länkade en statistikrapport från Socialstyrelsen för några inlägg sedan. Du kanske skulle läsa den.

71% av de LVUade barnen är omhändertagna för föräldrarnas brister, dvs en stor majoritet.

Källa: http://www.socialstyrelsen.se/global...2-tabeller.xls


Det finns inte tillräckligt med statistik för att bedöma om socialtjänsten "släpper" fler fall än tidigare. Det man kan utläsa från statistiken är att det görs mycket fler omhändertaganden idag än för 10-15 år sedan. Å andra sidan görs det också många fler orosanmälningar. Huruvida det betyder att förhållandena i landet har blivit värre eller om kraven på föräldrar har blivit högre kan man säkert diskutera.

Du har förmodligen rätt.
Och nu ser jag framför mig hur du satt där med en ängels oskyldiga min och tog in informationen om i vilket skåp dina föräldrar gömt "the candy"...