Citat:
Jag håller inte med om att döttrar inte hade arvsrätt. Däremot inser jag att den frågan, även om den kan kopplas till frågan om patriarkatet i ett historiskt perspektiv är en smula off topic. Jag kan bara inte låta bli att reagera när folk hasplar ur sig "fakta" som ger en bild av ett kvinnoförtryck som inte existerade. Visst var kvinnor underordnade män på många sätt, men riktigt så illa som många vill få det till var det inte.
I frågan om arv kan man också tillägga att kvinnor ärvde hälften eftersom de i regel fick en hemgift, vilket män inte fick. Man räknade alltså helt enkelt med att kvinnor redan fått ut en del av det de skulle få för att det skulle bli rättvist. Nu missgynnade det naturligtvis ogifta kvinnor, och det kunde bli snett på många sätt ändå, men det fanns ändå en tanke bakom det hela. Och den tanken var inte att man ville missgynna halva befolkningen, eller att de skulle vara mindre värda på något sätt.
Vad gäller TS påstående om att det hade varit mer logiskt att använda moderns namn då man bara kunde vara säker på att hon var mor till barnet, medan man aldrig kunde veta vem som var far, så vill jag påstå att det är ett högst ahistoriskt tänkande. Man ska inte glömma att man i samtiden var väldigt troende, och även om hor och lönskaläge förekom så ansåg man att en kvinna inte KUNDE ljuga om fadens namn under själva förlossningen. Före och efter gick det bra, men just när hon födde så stod hon så nära döden att det ansågs att hon i så fall skulle ljuga inför Gud, och det vågade ingen så nära döden. Därför hade vittnesmål om vad en kvinna sagt vid förlossningen laga kraft vid domstol och mannen tilldömdes faderskapet även om han nekade. Det rådde således inga tvivel om vem fadern var, även om det i våra ögon ter sig självklart att en och annan oäkting slank igenom.
I frågan om arv kan man också tillägga att kvinnor ärvde hälften eftersom de i regel fick en hemgift, vilket män inte fick. Man räknade alltså helt enkelt med att kvinnor redan fått ut en del av det de skulle få för att det skulle bli rättvist. Nu missgynnade det naturligtvis ogifta kvinnor, och det kunde bli snett på många sätt ändå, men det fanns ändå en tanke bakom det hela. Och den tanken var inte att man ville missgynna halva befolkningen, eller att de skulle vara mindre värda på något sätt.
Vad gäller TS påstående om att det hade varit mer logiskt att använda moderns namn då man bara kunde vara säker på att hon var mor till barnet, medan man aldrig kunde veta vem som var far, så vill jag påstå att det är ett högst ahistoriskt tänkande. Man ska inte glömma att man i samtiden var väldigt troende, och även om hor och lönskaläge förekom så ansåg man att en kvinna inte KUNDE ljuga om fadens namn under själva förlossningen. Före och efter gick det bra, men just när hon födde så stod hon så nära döden att det ansågs att hon i så fall skulle ljuga inför Gud, och det vågade ingen så nära döden. Därför hade vittnesmål om vad en kvinna sagt vid förlossningen laga kraft vid domstol och mannen tilldömdes faderskapet även om han nekade. Det rådde således inga tvivel om vem fadern var, även om det i våra ögon ter sig självklart att en och annan oäkting slank igenom.
Att döttrar inte har haft arvsrätt, inte heller har haft lika arvsrätt som söner och att kvinnor inte var myndiga, är ingen åsikt som du kan välja om du vill hålla med om eller inte.
Det är fakta.Jo, diskrimineringen av kvinnor i Sverige, har historiskt sett varit väldigt illa. Inte heller det, är en åsikt som du kan välja om du vill hålla med om.
Arvsrätten, när döttrar till slut fick den, var moment 22 för kvinnor ändå som sagt. Gifta kvinnor blev myndiga först 1921. Ogifta kvinnor blev myndiga vid 25 års ålder, först 1865. De hade alltså ingenting att säga till om i Patriarkatet Sverige, gällande deras egendomar, inkomster eller något annat. Att vara omyndigförklarad innebär att du ses på som ett barn eller en förståndshandikappad, i lagens mening. Du är satt under förmynderi. Förmyndarna över kvinnor på den tiden, var män. Deras make eller deras fader. Patriark betyder fader.
Självklart fanns det, och finns det, många barn som inte var/är registrerade på rätt far. Det är inte alltid kvinnor vet vem som är far till barnen heller. På grund av det, samt att mamman är den primära vårdnadshavaren, skapar barnen i sin kropp, föder dem osv vore det enda logiska att barnen fått modersnamn. Vilket troligen hade skett, om kvinnor hade fått bestämma över sina egna barn (och sig själva).
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera