Historien med -son. Som efternamn.

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2015/De-naturliga-efternamnen/

Knappt 2,7 miljoner av svenskarna har efternamn som slutar på -son. Det har sin historiska grund i det som kallas patronymikon (fadersnamn), vilket innebar att barnen ärvde sin fars förnamn som efternamn. Om fadern exempelvis hette Hans Andersson fick sönerna heta Hansson och döttrarna Hansdotter.

Vid slutet av 1800-talet övergavs successivt detta efternamnsskick till förmån för det vi nu betraktar som vanligt, det vill säga att barn övertar föräldrarnas efternamn utan ändring. Ungefär samtidigt fick kvinnor ta mannens efternamn vid giftermål, vilket förklarar varför namnen med ändelsen –dotter nästan försvann.

Motsvarigheten till patronymikon är metronymikon.

Metronymikon eller modersnamn (även morsnamn) är ett namn som har bildats av bärarens moders namn och suffixen -son eller -dotter. Metronymika är betydligt ovanligare än patronymika, det vill säga fadersnamn.

Under medeltiden var det inte ovanligt att moderns namn ingick i sonens.

På Island har man behållit modersnamnen som då ofta slutar på - dottir.

Att diskutera i jämställdhetens namn:

1. Detta var en tid av patriarkalt (enväldigt manligt) styre i Sverige. Att samhällsmakten som bestod av män, beslutade om fadersnamn för barnen, är därför inte alls konstigt. Men det logiska hade förstås varit att ge barnen modersnamn, eftersom mamman med 100% säkerhet alltid är förälder till barnen, vilket är mer osäkert när det gäller fadern. Särskilt på den tiden, skulle jag våga påstå. Exempel på modersnamn: Annasson, Gretasson, Ingridsdotter, Linasdotter.

2. Många kvinnor heter än idag t.ex Johans Son. Anders Son. Svens Son. Osv. Har kvinnor här på FB någon gång reflekterat över detta? Hur skulle män på FB ställa sig till att heta Gretas Dotter, Annas Dotter, Emilias Dotter i efternamn?

1. Jag tror det var just skälet - att visa för omvärlden att fadern accepterade barnet som sitt eget.

2. Många kvinnor tar idag dubbla efternamn. Det är väl ett led av "frigörelsen".

Så Island under vikingatiden var ett matriarkat, därav deras tradition med matronymikon, till skillnad från resten av Norden?
Det är, eller var, inte så ovanligt som du tycks tro: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Metronymikon

1. Visa för omvärlden att sönerna hade arvsrätt till mannen som avlat, tänker du? Döttrarna hade ju ingen arvsrätt dock.

2. Javisst. Jag funderar bara på hur det hade varit om alla män hade fått sina mammors förnamn och med -dotter i slutet? Johan Gretasdotter. Liam Emilasdotter. Jag har aldrig hört kvinnor i nutid protestera mot att heta Karls Son eller Gustavs Son. Kanske protesterade kvinnor mot fadersnamnen när det beslutades om dem på den tiden men de hade ju inte så mycket att säga till om.

Från din länk:
Metronymika är betydligt ovanligare än patronymika, det vill säga fadersnamn.

I vissa länder får kvinnor inte köra bil eller gå på allmänna event såsom fotbollsmatcher och andra tillställningar. En kvinna har i vissa länder inte samma rätt att göra karriär, gå i skolan, få utbildning för att bli självständig och självförsörjande utan förväntas vara hemma och fixa hushållet. En kvinna lever alltså i en stor del av sitt liv instängd i det privata hushållet. I vissa länder får kvinnan inte välja partner att leva med och förväntas göra som mannen säger, hon räknas som lägre stående och får ibland leva med att mannen har flera fruar. I många länder är det strikt förbjudet för kvinnor att uttrycka sin sexualitet och att klä sig hursomhelst. I många fall tvingas de att klä sig heltäckande. Kvinnor har inte rätt att ta preventivmedel och får inte avvika i sin sexuella läggning. På vissa ställen könsstympas flickor. På andra platser har inte kvinnor fram tills nyligen fått rätt att rösta i allmänna val. I många länder är kvinnan totalt begränsad i sin tillvaro. Och om en kvinna avviker eller går emot något av ovan kan det straffas, ibland på bestialiska sätt som stening genom döden.

Samtidigt sitter kränkta HBTQ flator i Sverige och förfärar sig över att kvinnor bär patronymikon. Sjukt.

För att besvara din frågeställning:

1. Det har blivit en tradition genom alla dessa åren. Om någon vill heta Annasson eller Gretasson är det helt ok.

2. Jag som man hade inte brytt mig antagligen ifall jag hette ”Majasson” eller dotter i efternamn om det varit standard i 2 eller 300 år för män att heta så. Men nu ser verkligheten annorlunda ut och traditionen att behålla patronymikon-efternamnen tycker jag är värd att skydda. Om individer sedan vill ändra namn till metronymikoner som ”Svensdotter” så är det också helt lugnt. Men det är inte en jämställdsfråga enligt mig. Det är bara något som har blivit så. Ett alternativ är väl att låta kvinnorna heta ”Dotter” igen precis som kvinnorna på Island.

Var ju ett mindre steg för kvinnorna att börja bära -son-namn eftersom de i generationer hade blivit benämnda "fru Hansson" et.c. som gifta.

Måste var ett helvete för kvinnor att ha ett -son namn. De är någons son fastän de är kvinnor. Underligt hur inte kvinnor gjort uppror ännu.

1. Ja, det har varit en manlig tradition såklart. Och visst är det annorlunda i nutid då folk kan välja vilka efternamn de än behagar (om det inte är för extremt).

2. Du kan alltså inte tänka dig att heta Majasson? Bara om det hade varit lång tradition? Jag känner själv ett visst motstånd, som man, att heta tex Matildasdotter eller Lindasdotter i efternamn men jag vet inte riktigt varför. Kvinnor verkar ju inte ha några problem med att kallas söner.

Nej, jag har inte hört några kvinnor klaga. Har du?

Misstaget som många gör är att man behandlar patronymikon som ett efternamn. De efternamn vi har i dag som är baserade på patronymikon är inte längre patronymikon utan har blivit efternamn och har "stelnat". I vårt namnskick är det därför inte konstigt att kvinnor kan heta Andersson, vi ser det inte som ett patronymikon utan ett efternamn.

Kvinnorna hade ju inget val så det är skitsamma.