Citat:
Ursprungligen postat av
Ridefixer
Man kan absolut diskutera ur ett meta- och rättsfilosofiskt perspektiv, jag vill endast föra fram att Sverige inte är någon bananrepublik i sammanhanget.
Men det kan man väl ändå argumentera ganska väl för att det faktiskt är sett ur ett demokratiskt och rättsprincipiellt perspektiv, även om vad som tidigare nämnts kan tillskrivas en ren röta som genomsyrar samhället i allmänhet.
Nu har du otvivelaktigt bra mycket mer kunskaper än mig inom själva ämnesområdet, så jag föreställer mig inte uttrycka någon faktiskt undantagslös sanning med de exempel jag kommer att ge nedan. Varför jag gör det är, och det här är enligt mig ändå av viss vikt, att om det kan te sig så tydligt för mig som lekman, och jag mig veterligen näst intill aldrig hört någon publik debatt om det, finner den själva frånvaron av hålla rättsväsendet "på fötter" vara det oroande.
Oavsett den faktiska relevansen i den oron hör jag gärna dina åsikter om de olika punkterna, då jag har ofantligt svårt att hitta varken någon eller något som kan förklara hur det kan anses rimligt. Faktiskt ett av de få områden jag tycker att det är svårt att få en övergripande bild över, vilket jag ändå tycker bör gå till någon slags mån, trots den väldiga komplexiteten som finns i detalj.
Nåväl:
* Det här med att vi har politiker i Tingsrätten. Politiker, om några i samhället, är de enda som INTE kan misstänkas vara neutrala, då deras själva syfte är att representera en icke-neutral ståndpunkt å sina väljares vägnar. Jag förstår inte ens vad politikerna gör där. Tingsrätten har ju blivit, om den inte alltid varit, ett skämt. Det känns som att näst intill varje dom överklagas oavsett, och varannan av dem får ett ändrat domslut. Vad är poängen med dem? En rättsstat kan inte tåla sådan otydlighet och godtycklighet i lagutförandet. Det är en rättsosäkerhet för både målsägande och åtalad. Det är bananrepublikanskt.
* Det här med grundlagen och konstitutions-/författningsdomstol. Även om jag inte kommer att kunna belägga det helt i sak är ju grundlagen näst intill skriven mer för att skydda staten än medborgaren. Det motsatta till dess uttalade syfte. Men mer gällande just att det också kan förväntas då vi inte har någon riktig konstitutionsdomstol. Vissa vill göra gällande att samtliga domstolar kan upprätta en, men med tanke på att det
ligger en skrivelse om att inrätta en som riksdagen har ställt sig bakom bör utgöra bevis på at någon faktiskt sådan funktion inte existerar. Gymnasielaget är självklart det yttersta beviset på det. Man kan hur man vill stifta lagar utan att bry sig om några rättsprinciper, kanske inte så konstigt med tanke på att politikerna själva sitter och dömer?
Är det inte näst intill uttryckt i den riktiga demokratin, även den variant som svenska politiker säger sig hålla högst i världen, att rättsväsendet ska vara en statsmakt som kontrollerar och garanterar makten? Nästan en grundpelare? Ändå ser vi hur lagar kan instiftas trots alla varningar, t.ex. från lagrådet. Och ändå reagerar knappt någon på att det jämt och ständigt går till så... Kan inte det liknas vid en bananrepublik?
* Rättsväsendets egna kårs agerande vid bindgalna politiska storhetsvansinniga planer oroar också, t.ex. när flera partiledare gick ut förra året och började ge löften om att förbjuda "rasistiska" organisationer efter att 14 nazister hade tjoat lite på Annie Lööf, vardagsmat för vissa andra partier. Året efter var de små nazisterna tillbaka och välte en cykel om jag inte minns fel. Dagen efter tillsatte man en utredning. Om jag inte är felinformerade skulle det bryta mot självaste regeringsformen? Mötesfriheten? Utan att någon ens reagerar på det? Med ett så svagt omkringliggande samhälle gällande grundlagsförändringar, är det något annat än en bananrepublik man får på tankarna?
* Och visst kan man då ändra lagen, självklart, men nog bör det göras med allmänhetens kännedom och möjlighet att yttrande sig om det, särskilt då det specifikt uttrycks att det är vad skyddet är ämnat för i
SOU:n bakom grundlagarna från 1978? Senaste året var det ytterligare inskränkningar i TF och YGL. Ingen känner ju ens till det. Och allt hade buntats ihop i en stor saftig röra som dolde mycket sjuka saker under sitt vackra skimmer. Men inte ett ord på public service.
Valet dessförinnan var det annat. Har du någonsin hört en debatt om ändrade grundlagar, trots den tid de ligger i vila? Nej, det är Sölvesborgs prideflaggor och "ASAP Rocky" vi lär oss att stifta bekantskap med. Utöver det verkar det inte så viktigt med lagens bakomliggande syften.
* Och hur står det till med rättssäkerhetsprincipen gällande t.ex. samtyckesbrott och HMF? Hur står det till med förutsägbarhetsprincipen gällande samtliga migrationsrelaterade lagar? Objektivitetsprincipen sett ur HMF? Den tillåtna könsdiskriminering på väldigt lösa skäl i Diskrimineringslagen? Fackens oreglerade särställning i lagen? Den politiska diskrimineringens totala avsaknad, den enda mänskliga rättighet av sitt slag som man har vägrat att lagstifta?
Du ser, man kan fortsätta och fortsätta och fortsätta. Antagligen kan man riva ner var och en av mina påståenden där, men ett väldigt tydligt mönster tycks framträda.
Det är på nivån att det faktiskt är svårare att komma på en rättsprincip eller lag som efterföljs än tvärtom. Nog tusan finns det åtminstone skäl att inte allt för lättvindigt avfärda de bananrepublikanska rättigheter som råder här i landet?
"Mixed legal system". "Mixed banana system".