Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Jag har ingen högre formell kompetens inom fysik än gymnasiets Na-linje, som det hette när jag gick där, men den här pessimistiske filosofen är faktiskt också doktor i fysik:
Why You Don't Have Free Will
Jag har
ingen formell kompetens inom neurobiologi, men det har däremot den världsberömde neurologen och filosofen Sam Harris:
Sam Harris on The Delusion of Free Will
Nämnas kan också att Einstein heller inte trodde på fri vilja och att han var en stor beundrare av Schopenhauer, som ju skrev en avhandling om varför det inte finns fri vilja.
Innan datorernas genombrott så saknade vi teorier för hur komplexa beräkningssystem fungerar. Einstein kunde inte veta hur en varelse fattar beslut, därför att det inte fanns någon sådan vetenskap i hans samtid. Det fanns heller ingen bra modell för gravitation, magnetism och fysiken nära ljushastigheten. Einstein prioriterade att skapa den senare modellen åt oss och det gör honom till ett av historiens största genier. Men kunskapen om komplexa beräkningssystem har ingen direkt koppling till fysik.
Einsteins slutsats grundar sig i en felställd fråga: "Är framtiden för ett slutet system beräkningsbart?" Eftersom han ansåg det så kunde inte systemet välja att göra något annat än vad beräkningarna förutsåg.
Turings haltproblem leder till att vi måste omformulera frågan: "Om jag är en del av ett slutet system, är framtiden då beräkningsbar?" Svaret på den frågan är nej, därför att framtiden beror på de beräkningar vi utför. Förutsägelser leder till paradoxer eftersom vi skulle kunna ångra oss efter att vi gjort förutsägelserna.
Relativitetsteorin leder till att universum är ett slutet system som inte går att betrakta utifrån och därmed är Einsteins frågeställning ogiltig. Återstår Turings fråga som leder till att vi faktiskt har fri vilja.
I likhet med Ludwig Boltzmann var Alan Turing före sin tid. Båda gjorde några publikationer som dåtiden inte förstod, för att sedan ta sina liv i allmän bedrövelse. Först när vetenskapen kommer i kapp inser vi att de hade rätt hela tiden. Filosofer som Sam Harris och David Chalmers kommer dock att glömmas bort efter sin död, såvida de inte lever kvar som avskräckande exempel på hur fel man kan resonera.