Kan fysiken redogöra för vad första persons-perspektiv subjektiva upplevelser är?

Fri vilja handlar snarare om logik än fysik och Turings haltproblem demonstrerar hur en beslutsfattare påverkar sin egen framtid även i ett strikt deterministiskt universum. Att filosoferna fortfarande grubblar beror på att de inte förstår sådant som algoritmer. (De är mer intresserade av att problematisera än att faktiskt lösa problemen.)

Den fria viljan handlar väl inte bara om valsituationer och inte heller om någon överblick eller total makt. Mer att man i olika situationer som man ställs inför kan vilja något. Oberoende av annat som lust och förnuft.

Nej du, det är precis det som inte går Inte ens i teorin.

Jag tror faktiskt aldrig vetenskapen kommer ens förstå vad denna självgenererade process är som vi kallar första personsperspektiv. Vi förstår vad som orsakar den men inte längre än så. Och huvudvärken blir som sagt ännu värre när första personsperspektivet är en simulerad verklighet så som drömmar.

Vad menar du med "filosofisk grund" i kombination med "Big Bang"? Om du syftar på existentiella frågor så är de också intressanta, men jag ser ingen direkt koppling till våra upplevelser. Big Bang är i alla fall inget som varken människor eller datorer skulle kunna uppleva utan att förstöras i samma ögonblick.

En person kan inte lyfta sig själv i håret, även om han kan lyfta samma vikt i övrigt. På samma sätt kan ingen "påverka sig själv" utanför kausalkedjan. Människor ogillar bara tanken på determinismen, vilket ironiskt nog gör att det är determinerat att många håller fast vid detta felaktiga koncept.

Såg du mina länkar från trådens första sida? Man håller redan på att analysera drömmar med hjälp av MRI. Processen är långt ifrån exakt, men man börjar kunna säga en del. Vad har du för bevis för att man inte skulle kunna "se" drömmar ens i teorin?

MRI är korrelationsapparater. De tar dig ingenvart i frågan.

Själva frågeställningen om fri vilja är baserad på en uråldrig dualistiskt världsbild där en andlig agent (medvetandet) strider mot naturlagarna om att styra den fysiska hjärnan. Eftersom naturlagarna alltid vinner kampen så är medvetandet maktlöst. Om vi istället utgår från en materiell förklaringsmodell så är det inte medvetandet utan den fysiska hjärnan som är agent. Vad hjärnan vill är en manifestation av naturlagarna. Det finns inget ofritt. Hur skulle någon överhuvudtaget kunna vilja något annat än vad den faktiskt kommer fram till genom noga övervägande?

Om du ändå gnäller så kapar du orden till att betyda något annat än vad vi faktiskt menade. Dessutom lär du inte kunna precisera vad en fri vilja annars kulle vara.

Sådant som att också väldigt intelligenta personer har rejält fel då och då, att man har drag som man själv är omedveten om, att man föresätter sig att i en viss situation handla på ett visst sätt men sedan, när situationen uppstår, inte klarar att göra det, att man kan bli vad man kallar psykiskt sjuk etc visar att man inte handlar efter noga övervägande.

Jag använder uttrycket fri vilja på två olika sätt. Det ena är det som man menar när man ser på det rent naturvetenskapligt. Det andra är att man handlar utan yttre tvång. I den senare meningen har t.ex. en prostituerad fri vilja att prostituera sig om ingen annan person tvingar henne till det.

Hade vi inte haft en fri vilja så hade viljan inte påverkats av psykisk sjukdom. Just eftersom vi är herre i vårt eget hus så är vi förmögna att vilja konstiga saker när vi blir sjuka. De religiösa menar att Gud tvingade på oss den fria viljan för att slippa falsifieras av teodicéproblemet. Det är honom du får klaga hos om den skaver.

Jag tänkte gå lite bakvägen; om man inte ens kan förstå vad man vill/gör har man inte gjort mycket av ett val kan man nog tycka i efterhand. Alltså bör man nog veta vad man vill göra om man ska kunna göra något i linje med sin vilja. Sen kan man väl bestämma sig för att göra något helt annat men då är det mer för att jävlas...