Citat:
Vad mer precist är det du försöker förklara? Du bör kanske först försöka förklara för dig själv, eftersom du argumenterar efter två linjer, Å ena sidan att Lisbeth inte var så stressad ("gick att prata med") å andra sidan att hon var så chockad att hon inte kunde ge något signalement dagen efter. Jag har försökt att förklara för dig i många inlägg vad minnesforskarna och jag anser men du förstår inte ändå sjukligt nog. Signalementet kommer från polisförhören- lätt att läsa vad som står där men det klarar du inte heller av. www.itdemokrati.nu/page36ar.html
Låt oss reda ut elementa när det gäller vittnespsykologi i allmänhet och minnet funktion och kapacitet i synnerhet. Det mänskliga minnet är remarkabelt både sett till dess kapacitet och dess begränsningar. Arbetsminnet, t ex är en flaskhals i systemet där endast en bråkdel av den information vi varseblir kan lagras på verklighetstroget sätt. Å andra sidan är vår förmåga till igenkänning av meningsfulla figurer formidabel, i synnerhet människors ansikten. Det senare redogjorde professor Nilsson för i sitt vittnesmål.
Samtidigt har forskning visat att falska utpekanden av gärningspersoner är den vanligaste orsaken till
felaktigt fällande domar. Hur kan det då komma sig, givet det vi vet om förmågan till igenkänning.
Förklaringen ligger i att igenkänningen kräver goda yttre förhållanden, d.v.s. om dåliga ljusförhållanden, rörelser och andra distraktioner är närvarande kommer det att störa inkodningen i långtidsminnet. Till detta ska läggas effekterna av stress i kombination med snabba händelseförlopp,
Det finns dokumenterade fall där våldtäktsoffer pekat ut fel personer trots att vederbörande kunnat observera en omaskerad person under hela övergreppet. En typisk effekt av stress vid ett snabbt och våldsamt händelseförlopp är att man rör ihop tidsföljden.
Vad betyder då detta när det gäller vittnena till MOP? Studerar man polisprotokollen och tar del av utsagorna i rätten så kan man konstatera att många ändrar sitt vittnesmål, ibland med hänvisning till "kompletteringar". Här är det naturligtvis viktigt-och svårt - att skilja ut vad som är genuin framplockning från långtidsminnet och vad som är påbyggnader och förvrängningar genom yttre påverkan. Man kan dock konstatera att ingen lämnar så tillnärmelsevis så olika versioner som Lisbet själv. Hur kan det komma sig? Svaret är enkelt, försåvitt vi inte vill tillvita henne dunkla motiv att föra utredningen bakom ljuset. Ingen närvarande upplevde en så hög stressnivå som Lisbeth gjorde.
Det gör - som den briljanta damen Ahlenius i Granskningskommissionen- konstaterade, hennes vittnesmål värdelöst.
__________________
Senast redigerad av Massajen 2019-11-01 kl. 13:09. Anledning: upprepning
Senast redigerad av Massajen 2019-11-01 kl. 13:09. Anledning: upprepning