Kan fysiken redogöra för vad första persons-perspektiv subjektiva upplevelser är?

Medvetandet är resultatet av en lång rad av integrerade kontinuerliga reflexer som pågår i din hjärna så länge hjärnan är vid liv. Dessa tar slut när du dör och din hjärna förmultnar.

Äntligen någon som förstår och inte bara flummar ut i pseudovetenskapliga slutsatser. Höll på att få en aneurysm av att läsa tidigare inlägg.

Vi är i princip biologiska datorer som reagerar på input.

Hur många hz?

I princip kan vi ju faktiskt observera någon som drömmer och se hur ögonen rör sig, hur andning och hjärtrytm varierar osv. Vi kan även mäta elektriska aktiviteten i olika delar av hjärnbarken och se att samma neuronnät aktiveras när vi minns eller drömmer som när vi upplever något på riktigt. Vi kan även skapa olika känslor genom att reta distinkta punkter i hjärnbarken. Hypotesen att hjärnan genererar medvetandet är falsifierbar eftersom vi inte borde kunna göra sådana observationer om hypotesen var fel. Vilka andra förklaringsmodeller är falsifierbara? Hur märker vi om Gud inte finns?

Sedan finns det praktiska hinder som gör att vi inte kan koppla in en kontakt i hjärnan och se vad den faktiskt drömmer. Ett problem är att hjärnan inte är konstruerad med en fysisk kontakt som låter oss avlyssna enskilda nervceller utan att förstöra dem. Att annat problem är den autokodning som uppstår i datorsimulerade neuronnät. Om du och jag ser röd färg, så kommer samma förnimmelse av ren slump vara olika representerad i din och min hjärna. Även om vi kunde läsa av signalerna från varje enskild nervcell skulle kodningen vara okänd.

Det förklarar ingenting av hur subjektiv upplevelse kan existera som fenomen. Om materialism är sann ska vi ha lika mycket subjektiv upplevelse som en dator. Det vill säga ingen alls..

Och hur märker du om du faktiskt inte har vad du kallar för subjektiv upplevelse? Hur vet du att du inte är en dator som tror den är en människa?

Jag reagerar på min egen existens. Jag har två olika upplevelser av existens - i drömtillstånd, och i vaket tillstånd.

Manifestationen av det subjektiva är inte förenligt med en materialistiskt världsåskådning. Det finns något utöver det materiella.

Däremot vet vi att hjärnan är källan till det. Medvetandet kan inte överleva döden om den inte ens tål skador på kraniet. Även om du intar ståndpunkten att medvetandet kräver ett instrument nu, så lär den även behöva ett instrument som död. Det finns ingen princip som gör att den inte kräver ett instrument då som nu.

Vad medvetande är och som existerar bortom det materiella under den tiden vi lever kan jag inte redogöra för.

Trollkarlen Houdini gav en kod till sin fru som hon skulle be medium att återge som bevis att det fanns ett liv efter döden när han var död. Inte en enda kunde återge koden. Det finns inget bevis för att medvetandet är något annat än hjärnans produkt, men det är bortom det fysiska.

En dator skulle kunna vara programmerad att tänkta exakt samma tankar och dra samma slutsatser som du beskriver. Du kan därför inte veta om du är en människa eller en dator. Varken du eller jag tror att du är en dator, men det utgör inget bevis för motsatsen.

Ditt medvetande är din hjärnas avbild och eftersom hjärnan anser att den är autentiskt så anser även ditt medvetande det. Hjärnan skulle kunnat skapa en avbild som betraktade sig själv som fejk, men det skulle bara ha krånglat till tankegångarna, speciellt under den förhistoriska stenålder då hjärnan utvecklades till vad den är i dag. Det är alltså enklare för din hjärna att skapa tankekedjor där du betraktar dig själv som fullständigt autentisk istället för motsatsen. Ur mitt perspektiv är det helt uppenbart att din hjärna skapar ditt medvetande för att kunna placera in sig själv i sin omvärldsmodell. Hur jag själv fungerar är ointressant för resonemanget. Med största sannolikhet fungerar jag precis som du gör, men precis som hypotesen förutsäger är jag mentalt oförmögen att betrakta mig själv som en maskin. Men vad jag anser om mig själv har inget bevisvärde. Hade min hjärna fått för sig att jag var en fisk, så hade jag sett en fisk när jag tittade i spegeln. Sådana fall förekommer dessvärre inom psykvården.

Alternativa hypoteser som dualism, panpsykism etc. faller på att de inte är falsifierbara. De gör inga specifika förutsägelser om vilka observationer vi borde kunna göra, utan de kan formas som gummi till precis vad som helst. De brukar motiveras med att det inte finns någon annan förklaring, vilket inte stämmer. Det finns bara en medfödd ovilja att ta till sig materiella förklaringar.

Tills någon har tillång till mitt subjektiva första personsperspektiv finns det inget skäl att tro att jag är en dator.

Det må vara sant att vi inte har skäl att tro så, vilket dock inte motsäger att du skulle kunna vara en dator. Därmed kan du själv inte avgöra om du har någon egenskap som datorn saknar.

Detta är inte en seriös diskussionsnivå. Datorn kan varken prata eller reflektera över sin existens

Det finns mönster att upptäcka men inget mönster är 100-procentigt. Det finns också kunskaper om en skapares vilja som kan hjälpa till att förstå.