Kan fysiken redogöra för vad första persons-perspektiv subjektiva upplevelser är?

En tavla består av olika fysiska beståndsdelar som alla utomstående kan betrakta. Ingen utomstående kan betrakta min subjektiva upplevelse av verkligheten kodat av sinnena

Den upplevelse du föreställer kan inte förklaras fysiskt, men vi har å andra sidan inga indikationer på att den skulle existera. Den bild som etsar sig fast på näthinnan består av röda, gröna och blå pixlar. Allt utanför centrum är oskarpt och i synfältet finns en blind fläck.

Hjärnan använder synintrycken till att skapa en modell av omgivningen och det vi ser är föremålen i modellen. Så länge som hjärnan säger att det är synintrycken vi ser så tror vi att det är så, trots att motsatsen lätt kan bevisas.

Materialistiska varelser ska inte kunna uppleva flera dimensioner. Hela poängen med materialism är att det endast finns 1 objektiv empirisk natur.

Nej, den vetenskapliga metoden KAN inte befatta sig med studier av det subjektiva medvetandet, det är uteslutande tillämpbar på objektiva fenomen.

Jag har under årtionden av och till följt vad vetenskap har att säga om medvetandet, och förutom uppenbart löjligt felaktiga antaganden som gör att hela resten av resonemanget är meningslöst och irrelevant, så finns ingen tillstymmelse alls till att vetenskapen kommit fram till ens den allra minsta sak i ämnet.

Eftersom all (potentiell) objektiv existens uteslutande kan härledas ur vårt subjektiva medvetande, så är det en gigantisk brist och ett dödligt grundskott mot vetenskap som koncept. Det kan mycket väl vara som så att ingenting är objektivt, att våra egna subjektiva upplevelser är det enda som existerar. Det enda som är ofalsifierbar direkt visshet om existens, är ju våra egna subjektiva upplevelser. Upplevelserna existerar, huruvida de motsvarar någonting utanför sig själva ("är sinnesintryck") eller inte, finns det ingen kunskap om och ingen har ens något förslag på hur man skulle kunna ta reda på det. Allt annat är ett pussel med olika subjektiva upplevelser, som den subjektiva upplevelsen av tanken på att det skulle kunna existera någonting objektivt i det helt oåtkomliga "där ute".

Då tror jag att du missuppfattar materialism. Tänk dig medvetandet som huvudpersonen i ett dataspel. Hjärnan är datorn och den genererar den virtuella välden som en abstrakt avbild av omvärlden och den genererar medvetandet som en abstrakt avbild av sig själv. Det finns många beräkningsmässiga fördelar med en sådan modell och den förklarar i princip alla experiment vi kan göra. Om hjärnan anser att den ser tredimensionella bilder så anser medvetandet det också. Hur skulle medvetandet kunna göra något annat utan egen beräkningskapacitet?

Fysiken skulle möjligen kunna sätta ett slags sannolikhetsmått på tankeflöden om tankar sker i hjärnan och hjärnans aktivitet kan mätas experimentellt.

Men för att veta vad tankarnas fysiska representation motsvarar subjektivt behöver du nog skapa en slags semantisk "ordlista". Eventuellt spelar väl historiken in så det blir nog en extremt krånglig ordlista. Tankelista?

Vad menar du ens med att "uppleva flera dimensioner"? Och varför SKA inte "materialistiska varelser" kunna göra det? Kan såna inte uppleva världen som 3D? Varför?

Vad menar du ens med "objektiv empirisk natur". Med Google får jag iaf bara en träff på det citatet (inkl "") -- till en astrologisida. Det är inte heller så materialism (eller fysikalism) definieras t ex här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Materialism.

Iaf ett sätt att se på både relativitetsteorin och på kvantfysik, är att det INTE bara finns ETT möjligt empiriskt resultat när två olika observatörer mäter en viss storhet i samma system. Mycket är relativt, och detta är även bekräftat empiriskt t ex om tidens relativitet.

Undrar lite vart du vill komma egentligen? Är du t ex religiös, och vill bevisa att människor har en själ? Så kanske det är. Men även isf kan verkligheten studeras med vetenskapliga metoder.

Och JA, detta ÄR ffa en fråga för Filosofi.

De ska endast, om materialismhypotesen är sann, kunna uppleva 1 sensorisk modell av verklighet, inte en självgenererad simulering av verkligheten i sömnen. Om det skulle vara förenligt med materialism skulle man i så fall kunna plugga in en kontakt till den hjärnan och se samma simulerade drömstadieverklighet.


Den vi upplever med våra vakna sinnen och kan tillsammans utforska.

Nej, det finns ingenting inom fysik eller andra vetenskaper som förklarar subjektiv upplevelse.
Världen med dess fysiska fenomen hade lika gärna kunnat existera utan någon som upplevde dessa fenomen.
Dvs en värld där solen skickar ut sina fotoner, månen som kretsar runt jorden, insekter som äts upp av fåglar, fåglar som jagas och äts upp av människor.
Dock utan att någon subjektiv upplevelse, endast fysiska mekanismer.

Det enda fysiska fenomen som man möjligen kan koppla till subjektiv upplevelse är fenomenet där particle/wave duality bryts genom att en observation görs.
Om jag förstått det rätt så är jag osäker om det verkligen krävs en åskådare som är vid liv för att detta fenomen skall uppstå, utan det kan räcka med en kamera eller något annat som interagerar med partikel/vågen för att dualiteten skall brytas.
Dock krävs det ju en åskådare vid någon punkt som skall se resultatet från kameran, så det blir ju en lite knepig fråga som inte direkt kan testas experimentellt.

Frågor som dessa låter jag därför gå obesvarade och lämna till gud.

Är medvetandet en process? Det tror inte jag.
Jag tror inte heller att något sker utan inblandning av medvetande och vilja.
Den vetenskapliga objektiviteten är en princip som förutsätter att skeenden inte styrs av vilja, att allt är viljelös regelbundenhet.

Jag har studera neurobiologi i 10 år snart och, ja, i princip är medvetandet förstått i dagens läge. Det förklaras med en massa komplicerade reflexer som resultat av föregående reflexer med hörsel, syn och de andra sinnen en hjärna kodar för. Blir lättare att förstå om man tänker sig en individ som är blind och döv. Då handlar det om färre sinnen, men likväl reflexer som svar på föregående upplevelser, som är i sig resultat av föregående händelser som dina gener och din miljö etc etc. Orsaken till att denna kunskap inte kan användas till mycket är att människor är väldigt komplexa och även upplever "random" impulser (t.ex. sensory deprivation tanks).

Hjälper detta?

Om nu viljan är fri så kan vi inte förutspå något?