Tråden om Christer Pettersson

Man kan inte svara på en hypotetisk fråga som inte är sann- Lisbet var chockad efter mordet så att hon inte mindes detaljer dagen efter var inte konstigt enligt SÅC. De flesta skulle väl bli det efter att en anhörig blivit mördad bara någon meter ifrån en så att anta att Lisbet inte blev chockad efter mordet är fel. Det betyder inte per automatik att man inte minns så bra bara för att man inte berättar allt dagen efter. Beror också vilka som förhörde, vilka frågor som ställdes, det bandades inte. Efter mordet på sjukhuset och i hemmet var hon chockad enligt poliser och sjukhuspersonal.

Enligt minnesforskarna så kan man ändå minnas central information efter en traumatisk händelse t ex ansiktet som Nilsson säger i DN år 2001. Däremot perifer information som vilka byxor eller skor mördaren hade minns man inte lika bra. När man söker hjälp så tittar man på personens ansikte, inte fötterna. SÅC och Nilsson har gått igenom Lisbets vittnesmål och Nilsson kom fram till att det inte var konstigt att Lisbet pekade ut CP.

Lisbet sade att hon såg mördaren vid Dekorima så då måste hon varit uppmärksam och sökte hjälp. Dessutom såg hon en man ca 30 m bort i beigeliknande jacka, smalare och längre än mördaren. Den mannen avvisade att hjälpa till med att skaka på huvudet. Då måste hon även kunnat se mördaren bra som bara var några meter bort.

När chocken hade släppt så kunde hon ev. kunnat få fram minnesbilden bättre och signalementet våren 1986 stämde snarare bra på CP. Enligt minnesforskarna kan det ta viss tid innan man kan redogöra bättre efter en traumatisk händelse. Enligt vittnespsykologen Holgersson så stämmer inte det dvs Lisbet borde kunnat ge ett signalement dagen efter. Det var inte förrän den tekniska undersökningen hade gjorts som hon fick klart för sig att mannen som hon såg bara några meter bort vid Dekorima var mördaren kunde hon få fram sin minnesbild bättre sade hon i hovrätten har jag för mig.

I förhör 25 mars dvs det andra förhöret sade hon att mördaren vände sig om när han lunkade in mot gränden dvs hon hade även tillfälle att se mördarens utseende en andra gång enligt henne själv. Du med flera kan inte veta bättre 33 år senare när det gäller den saken.

En annan anledning kan dock vara att hon inte såg mördarens utseende så bra att hon kunde ge ett signalement dagen efter utan att en falsk minnesbild skapats senare som vittnespsykologen påstod.

Det var inga förhör mellan 1 mars och 25 mars. Då kan man inte följa hennes minnesbild- det var inga förhör men hon kommenterar att fantombilden var felaktig 8 mars till polisen, Dahlstén och Mårten. Man kan förstå att hon ansåg att den var fel för den föreställer en kurd.

Holgersson kunde bara göra en liten analys eftersom förhören inte bandades. SÅC kritiserade även hennes inblandning i hovrätten- se tidigare inlägg om det. Han anser att vittnespsykologerna inte är vetenskapliga och Holgersson kom med egna teorier på gärningsman när hon våren 1998 konstigt nog påstod att VG var mördaren.

Nilsson gjorde ingen analys av Lisbeth. SÅC ljuger om Holgerssons vittnesmål. Sedan säger du mot dig själv om Lisbets stressnivå.
Läs dina egna inlägg s a k t a.
Det finns inga omständigheter kända som talar mot Holgerssons analys. Nilssons hade rätt i att hovrätten till dels spekulerade men det ändrar inget i sak.

Dahlsten är en ful fisk i den här storyn.

Ibland duger visst bloggar åt dig då? Här är en till: https://poddtoppen.se/podcast/987229238/fallen-jag-aldrig-glommer/vem-mordade-palme-del-2

Jag länkade till polisförhör med vittnet Lars Erik E- från förundersökningen mot CP.

Här kan jag inte låta bli att citera vår gamle alpina skidstjärna Ingemar Stenmark " Här löns int förklar för dem som int begrip" och tillägga "ännu mindre för dem som int vill begrip"Du säger mot dig själv vilket gör det omöjligt att föra en vettig diskussion. I ett par inlägg tidigare inlägg argumenterade du för att Libeth nog inte var så chockad ("hon gick ju att prata med") och nu skriver du att det var chocken som kan ha gjort att hon inte lämnade något signalement. Jag tvingas därför strunta i dina inlägg och fokusera på vad expertisen kommer fram till.

Nilsson säger att hovrätten missförstod hans vittnesmål och att den delvis hemföll åt spekulation. Riktigt, vad innebär då det? Låt oss se till den relevanta psykologin i ett fall som dessa.

Stress påverkar kognitiva funktioner som uppmärksamhet och minne, Ett mycket stabilt resultat från en uppsjö av experimentella studier är att minnet signifikant försämras vid stress. Att information från traumat skulle vara bortträngt och senare kunna dyka upp igen finns det inga som helst belägg för. (Elizabeth Loftus: The Myth of Repressed Memory). Vilken information minns man då vid stress och vilken information försvinner. Här är också forskningen entydig; - man minns central information och glömmer mer sannolikt perifer. Vad menas då med central information? Här måste vid då se till stressens effekter på uppmärksamheten. Den mest framträdande effekten är tunnelseende, d.v.s. ett smalare uppmärksamhetsfält. Vad är det då som är centralt och som man fokuserar? Jo, det som har utlöst stressen. Det är här som Nilsson menar att hovrätten spekulerar. Varken hovrätten eller någon annan kan veta vad Lisbet fokuserade på. Emellertid tvingas rätten som alltid göra en rimlighetsbedömning. Givet det hon säger är sant om att hon inte förstod att maken var skjuten och att det stod en mördare i närheten, bör hon rimligen ha haft sitt fokus på det som utlöst stressen, nämligen den blödande maken på marken. Nilsson är en skolad experimentalpsykolog och hyser en typisk motvilja mot utsagor som inte kan styrkas genom kontrollerade observationer. Emellertid säger han inte att Holgersson hade fel. Hon drar utifrån den begränsade information som finns tillgänglig den mest sannolika slutsatsen att Lisbet aldrig lagrat personens ansikte i långtidsminnet. Därav avsaknaden av signalement dagen efter.

Det är INTE så som Niclas tror att minnet för en händelse kan förbättras över tid. Tvärtom förvrängs
det typiskt genom olika pålagringar och det finns otaliga exempel på hur man den vägen kan plantera falska minnen. En annan sak är att - som Nilsson vittnade om- man kan få hjälp att minnas genom att förses med olika "nycklar" för framplockningen från minneslagret. Men detta förutsätter dels att nycklarna är relevanta - t ex att komma tillbaka till platsen för händelsen men också att informationen, t ex signalementet, faktiskt lagrades i långtidsminnet vid händelsen.

Du ställde en hypotetisk fråga som inte är sann. Jag svarar på de kända fakta vi vet istället.

Lisbet sökte hjälp naturligtvis efter skotten och uppmärksammade då mördaren stående några meter bort. Direkt efter skotten var det bara 3 st personer på mordplatsen- Lisbet, Olof som låg liggande på marken och mördaren. Hur stressad, chockad hon var sekunderna efter skotten kan vi inte veta men att hon på mordnatten och dagen efter var chockad vet vi eftersom poliser och sjukhuspersonal sade det.

Lisbet kollade då på mördarens ansikte eftersom hon sökte hjälp dvs det var den centrala informationen i den situationen och den minns man enligt professor Nilsson. Bemödar man sig att läsa vad han sade år 2001 så fungerar minnet automatiskt dvs hovrätten spekulerade vad man kunde minnas eller ej enligt honom. Saknar betydelse om hon visste att det var mördaren eller ej eftersom det var det enda, första ansiktet hon såg sekunderna direkt efteråt och minnet fungerar automatiskt. Man kan inte välja om man minns det eller inte enligt Nilsson. Det var där som hovrätten spekulerade.

Lisbet fick då intrycket att ingen hjälp var att hämta från mördaren- inte så konstigt. Sedan såg hon mördaren lunkande etc in i gränden och fick då se gångstil och ev. hans ansikte en andra gång när han vände sig om m.m. I efterhand vet vi att Olof var kliniskt död direkt efter skottet i ryggen men det kan inte dem ha vetat som var på plats efteråt.

Dagen efter men även på mordnatten var hon naturligtvis chockad efter allt som hade hänt kvällen innan. SÅC ansåg inte att det var konstigt att hon pga chocken inte kunde lämna detaljer dagen efter vilket låter logiskt. Men det kan ha varit så som Holgersson sade att Lisbet aldrig hade lagrat personens ansikte i långtidsminnet. Därav avsaknaden av signalement dagen efter. Signalementet våren 1986 stämmer dock med CP.

Det måste finnas många ex. på liknande vittnen som varit chockade efter traumatiska händelser och haft svårt att berätta strax efteråt vad som hänt. Att de kunnat berätta mer detaljerat efter lite längre tid låter dock sannolikt. Det är inte säkert att det som berättas alltid stämmer men det måste vara olika från fall till fall. Enligt minnesforskarna så minns man dock den centrala informationen t ex en mördares ansikte i traumatiska händelser under lång tid. Det är vad minnesforskarna påstår. Jag har inte skrivit att man minns bättre med tiden bara att man kan behålla en minnesbild under lång tid. Bara gå till sig själv- man minns mer chockartade händelser för längesedan men vardagliga minns man inte.

Det centrala var mördarens ansikte direkt efter skotten inte hans fötter. Man söker inte hjälp genom att kolla på t ex någons fötter. Vittnet Inge M såg att mördaren och Lisbet hade ögonkontakt under flera sekunder.

Sedan kan man inte veta om Holgersson hade rätt i sin mindre analys dvs att Lisbets utpekande inte var tillförlitligt. Nilsson ansåg snarare att det inte var konstigt att Lisbet pekade ut CP.

Två saker:
Vid stress så fokuserar man med automatik på de stimuli som utlöst stressen, i Lisbeth fall hennes blödande make på marken.
Personen i närheten var då mest sannolikt perifer. Knappast ansiktet som utlöste stressen.

Signalementet stämmer INTE med CP.
Släpp det!

Christiansson ljuger och säger mot sig själv.
Kan lätt visas.

Mördarens hotfulla ansikte kan också utlöst stress. Under de första sekunderna var inte uppmärksamheten, fokus på Olof som låg på marken utan att hon sökte hjälp. Hon såg då mördaren på nära håll som tittade, stirrade emot henne. Och som Nilsson sade- man minns automatiskt man väljer tydligen inte om man vill minnas eller ej. Signalementet våren 1986 påminner om CP.

Så du menar att hon INTE blev stressad av att se sin man ligga blödande på marken? Helt riktigt att man inte väljer vad man vill minnas under stress. Och var säger hon att mannen var hotfull? Hennes beskrivning av den förmodade gm skiftar över tid, vilket gör hennes vittnesmål oanvändbart. Så här säger hon i ett förhör i maj 1986:


Spensligt byggd här. Och i ett annat förhör får manenn vit överläpp och ljus blick. Tycker du att det stämmer in på CP? När Liljeros i rätten konfronterar henne med alla olika versioner hon gett märks det tydligt hur desperat hon försöker värja sig.

Ja fast det var inte de första sekunderna utan lite senare. Hon var uppmärksam och letade hjälp. Första uppmärksamheten direkt efter skotten var mördaren som hon försökte få hjälp av men fick inte det förklarligt nog.

I förhör våren 1986 pratar hon om mördaren som stod borta vid Dekorima, inte 30 m bort som var en annan person och signalementet påminner om CP- ca 180 cm lång, 40 årsåldern, brunt-cendré färgat hår, rektangulärt stelt stirrande ansikte, smala, tunna läppar, med kraftigt något framskjutet hakparti, uppdragna axlar m.m. Klart mördaren var hotfull som nyss dödat Olof med en revolver från bara 10-20 cm avstånd och även skjutit mot Lisbet men missat. Stelt stirrande ansikte och nyss mördat från nära håll är ett hotfullt utseende. Fantombilden föreställde en kurd och CP var inte kurd eller från mellanöstern.

Du fortsätter att säga mot dig själv. Och mot polisprotokollen. Läs vad du skriver
L Å N G S A M T så kanske det klarnar

Jag har försökt att förklara för dig i många inlägg vad minnesforskarna och jag anser men du förstår inte ändå sjukligt nog. Signalementet kommer från polisförhören- lätt att läsa vad som står där men det klarar du inte heller av. www.itdemokrati.nu/page36ar.html