Hur orkar folk natta sina barn 1-3h varje kväll?

Nu går det bra. Vi har två barn. 3 och 8 år. Vi läser saga för båda om det inte är för sent och om de inte är för trötta. Det tar väl en halvtimme kanske. Max. Däremot var det kämpigt när vår äldsta var liten och fortfarande sov på förskolan. Kunde ta över 2 timmar för honom att somna och det var alltid jag (pappa) som skulle natta.

Nu är det vår lilla som vägrar nattning av mamma så varannan kväll får jag lägga båda två. Efter varandra. Men jag ser det inte som någon större uppoffring. Det är en mysig stund.

Vi läser också för att våra barn ska få ett bättre ordförråd, uppskatta böcker osv. För att inte nämna att det blir en lugn och trygg avslutning på dagen.

Har kompisar som gjort som er typ. Visst, jag förstår ju ibland fördelen med det också. Men vad är det som är så viktigt som du gör istället? Surfar på mobilen? Tittar på TV? Du måste ju ändå vara hemma liksom...

Varför vill du inte ge dina barn närhet och trygghet? Varför är det så viktigt att de som småbarn somnar själva?

Mina barn får all den närhet och trygghet de behöver. De vet att mamma och pappa kommer på en minut om de ropar. De kommer in och sover hos oss de flesta nätter, vilket är helt ok även om det inte är särskilt bekvämt för oss vuxna.

Somna själv är något de behöver kunna.

Vi har kunnat lämna dem hos släktingar och de somnar själva utan problem för de känner sig trygga. Vi kan sova borta på semestrar utan att det är några issues. Det är bra för dem också att kunna somna själv när situationen kräver det, så kan vi föräldrar göra undantag i specialfall - mardrömmar, sjukdomar och annat.

Ju längre man drar ut på det, desto jobbigare blir det. Med det sagt är det väldigt individuellt när ett barn är redo. Jag tycker inte man ska tvinga spädisar sova själv. Men från ca 2-3 år börjar det vara dags att lära sig.

Var kommer egentligen "3 timmar" ifrån? Det tar inte 3 timmar att lägga ett friskt barn som haft en normal dag. Det tar den tid det tar att läsa sagan + 5-10 minuter.

Den tiden tycker jag är väl spenderad om man kan få barnet att bli tryggt och dessutom främja dess språkliga utveckling.

Visst kan man säkert få barnet att somna själv men om de ligger och är ledsna, rädda och inte vågar säga till för att de vet att mamma och pappa blir arga då så gör man ju barnet en rejäl björntjänst.

Jo, absolut. Men barn är olika. Våra barn har bara sovit hos mor- och farföräldrar. Det går väl hyfsat. Sämre med mina föräldrar som de inte träffar lika ofta och som är lite äldre.

Vår äldste hade förra hösten/vintern en period med mycket tankar om döden och mardrömmar. Han var verkligen livrädd för att sova, Då flyttade han in till stora sängen "permanent" men nu är han tillbaka i sitt rum sen i våras.

Det har dock hänt att båda somnar själva också. Men eftersom vi ändå läser saga så blir det att vi sitter kvar en stund. Tar bara 5-10 minuter. Om ens det. De somnar jäkligt snabbt nuförtiden.

Men ni kanske inte läser saga heller?

Jodå. Sagan är viktigaste delen av nattningen. Mysig, avslappnande stund före sova i soffan och bara sitta nära. Ökar ordförrådet och anknytning. Sen i säng, kramas, sjunga en sång och sen sover de själva efter 15 minuter. Som det ska vara.

Men ni frigjorde ju såna oceaner av tid? För oss gör det varken från eller till. Vi har väl dock börjat snacka om att vi borde låta den stora somna själv. Men det är ingen större grej för oss. Går ändå så fort. Och han sover hela natten i sin säng om inte han har en mardröm. Jag kommer faktiskt inte ihåg senast det hände. 2-3 månader sen kanske? Eller om det var i våras? Däremot har den lilla (3,5 år) börjat komma över på nätterna. Kanske varannan natt?

Vad handlar tråden om egentligen?

Eh, barn behöver rutiner för att må bra, och lägger man barnen samma tid varje kväll så har jag aldrig varit med om att det är problem. Dessutom är det så kort tid i livet som man nattar barnen ändå och jag har inget än goda minnen från de många timmar jag suttit bredvid medan barnen tryggt somnar in.

Från: Till:
Det skulle vara enklare att hålla en rak linje om du höll dig till sanningen...

Sen undrar jag lite kring påståendet att du ger dina barn den trygghet de behöver.
Du säger alltså att du utgår ifrån barnens behov, men har samtidigt svårt att att förstå när andra föräldrar utgår ifrån sina barns behov. Tror du alla barn är precis likadana eller?

Tråden handlar om att vissa föräldrar (typ TS) har så jävla dåligt samvete kring sin barnuppfostran att de behöver gnälla på andra för att känna sig lite duktiga.

Det finns ingen motsättning i det jag skriver. De somnar själva, de sover långt in på natten men brukar när de vaknar vid 2-3 på natten komma in till oss. Att du anklagar mig för lögn säger mest om din brist på läsförståelse.


Nä, vilket jag också skrivit om. Men du verkar läsa det du vill läsa. Vilket du bevisar i din slutkläm:


Heh. Har inte det minsta dåligt samvete för mitt föräldraskap, jag är hur nöjd som helst. Har trygga, duktiga, väluppfostrade barn som är glada och nöjda för det mesta. De vet var gränsen går, de vet att pappa och mamma finns där. Inga konstigheter.

Tråden kommer av att flera bekanta ligger där bredvid sina ungar till förbannelse. Och beklagar sig för att nattning är så besvärligt. "Nej, Kalle ville inte borsta tänderna idag, så vi skippade det" När de utan problem skulle kunna lösa det genom att ta tag i föräldra-ansvaret, sätta villkoren och visa barnen att mamma och pappa leder vägen - inte barnen.

Min är snart 6 och vägrar sova själv. Skälet är nog att vi inte började i tid när hon var liten och inte förstod nåt. Så det är ju vårt fel kan man säga.

Men hon somnar ganska snabbt när vi väl lagt oss och jag tar tillvara på den tiden tillsammans med henne istället för att hata även fastän det ibland är tjatigt.

Vi ligger där i mörkret och hon går igenom sin dag och sina tankar med mig. Jag hjälper henne med hennes undringar och frågor som inte hinns med på kvällen så det är egentligen kvalitetstid vi har. Vi läser inte sagor utan vi pratar oss till sömns. Brukar ta en 15-20 min.

Barn som inte vill somna på två timmar är:
1. Inte trötta.
2. Vill inte sova själva, rädda för mörkret och slutligen somnar av ren utmattning.