Citat:
Ursprungligen postat av
FannyImlay
Jag blir i längden uttråkad av att folk behandlar mig som en hund i bur. Som en pavlovs hund. Först vara elak sen snäll sen elak sen snäll enligt något schema där jag ska bryta samman på bestämda tider. Jag blir totalt understimulerad av det förutom att jag blir ledsen men sen blir jag uttråkad och sitter bara i en stor tomhet. Så blev det. Med mycket av det som hände förra året. Och mina verkliga problem finns ändå kvar helt olösta. Och jag finns kvar mer trött och trasig. Innan hade jag hopp. Kände glädje.
Men jag känner mig träffad för jag kan bete mig dumt ibland med. Mot dig? Ja kan ha hänt. Mot andra? Ja. Det med. Så skit i det. Det handlar aldrig om dig. Var snäll mot sig själv. Då blir du mottaglig för
det istället. Du skiter blankt i om någon är dum.
Vad drömmer du om? Kärlek vet jag. Så var så snäll mot dig själv att börja se dig om efter det då? Eller om du inte är redo för det nu? Se till att bli det. Lär dig tycka om dig själv? Först? Inse att all skit som hände dig var totalt oförtjänt skit. Du reder ut det själv. Jag tror det.