Citat:
Vaddå felkopplad? Enda som egentligen är annorlunda är att de med sk aspergers alla har en unik hjärna, dvs olika aspergares hjärnor är olika varandra. Det är ju som det ska. Alla ska vara individer. Däremot har neurotypiska personer samma hjärna, de hjärnorna är mer eller mindre bara kloner. Det måste ju vara där misstaget ligger. Inte ska det vara så att människor ska vara kopior av varandra? Det är ju bara tragiskt om så är fallet.
Dvs aspergare har olika personligheter och om du inte är nöjd med just din personlighet, synd om dig, alla får vi inte vad vi vill när vi föds, men det betyder ju inte att alla ska vara missnöjda. Vad är det som folk är så missnöjda för? Att de har svårt att kommunicera med klonfolket? Klonerna är ju så sabla många, men det betyder ju inte att det är de som är som människor ska vara.
Folk med aspergers blir sällan olyckliga utan klonernas inblandning.
Dessutom skulle hela världen se mycket bättre ut med fler aspergare och färre kloner. Aspergare är ofta inte intresserade av konflikter, hierarkier, konsumtion och framförallt så lever de i en annan, mer naturlig takt. En neurotypisk person kan göra 30 saker på en dag medan aspergaren gör några få. Människor som lever ett stillsammare liv kan av naturen inte bli så intensivt invasiva som arten Homo Sapiens är just nu.
Just nu går arten igenom en väldigt svår fas, klonerna har på något vis inbillat sig att de är individuella och de senaste hundra åren har de skapat ett samhälle där de byggt bort ett av sina största mentala behov, att få vara med andra kloner. Klonernas ensamhet skapar svåra mentala problem vi inte sett innan, det är därför depression och ångest ökat lavinartat. Men det är ju inte det enda de gör som är totalt självskadande, de verkar ha självförstörelse inbyggt i sin arvsmassa.
Skolan försökte dock få mig att göra det. Men jag stretade emot!
Jag drar omkring, lever lite för dagen osv.
Ekonomin är ju inte på topp direkt, men den mentala hälsan blir betydligt mycket bättre än om jag slösar bort hela mitt liv på att sitta 8h om dagen (plus lunch och restid) på att jobba med något nästan helt poänglöst. Och dessutom bli extremt trött av det.
Mycket alkohol är HELT uteslutet för mig i alla fall. Droger är kanske mer komplicerat? Det är ju lite "bredare", så att säga.
så mycket.
hatar inte mitt jobb egentligen. Borde verkligen gå ner i tid, men samtidigt är man dum snål. Det skulle funka ekonomiskt, jag har inga större utgifter. Om man inte har nån familj att försörja så finns det väl egentligen ingen anledning att jobba heltid? Kanske om man har dyra hobbys..