Hur träffa partner vid 30+ ?

Många av oss här har otroligt svårt att träffa någon och det blir garanterat inte lättare med åldern. När man var yngre var man oftare på klubb, barer och hemmafester. När man blir äldre blir detta väldigt sällan. Sedan finns det såna som mig som aldrig har haft någon och för oss blir det förmodligen ännu svårare då vi anses vara 'skadat gods' om man inte haft någon i våran ålder, åtminstone enligt kvinnor på Familjeliv. Dom flesta kräver sexuellt erfarna också.

Jag är lite tillbakadragen och det är väl därför jag hamnat i denna situation från början och jag är ingen snygging heller så nätdejting går inte.

Det känns som att ens liv är lite förstört, att vara singel nu kan man ju leva med men jag vill inte se mig själv som en 50-åring utan varken flickvän eller barn. Jag tycker det låter riktigt tragiskt.

Vad styr du med för fritidsaktiviteter?

Nätdejting funkar ju, annars engagera sig i föreningar osv där man träffar mycket folk. Problemet vid 30+ är att antingen är det någon som har ett barn och du kommer alltid i andrahand eller så har personen man träffat vansinnigt bråttom att skaffa sitt första barn och så går saker och ting för snabbt.

Importfru / man är ett alternativ, men det resulterar ofta i att du blir utnyttjad för ett uppehållstillstånd.

30 är det nya 20.

ut och mingla

Har du ett bra jobb och utbildning kan du ju skylta med det om du nu är ful. Kvinnor efter 30 letar ofta efter en försörjare till familjelivet, men det gäller ju att du klarar av att leva med den vetskapen också.

Fast TS skrev ju att nätdejting inte fungerade för honom.

Vad har du emot nätdejting? Det är ju himla praktiskt att ha en del frågor utredda innan man lägger tid på någon. En del saker kommer ju gratis sedan tänker jag att man inte behöver gå all in på varje ny träff utan snarare se det som en trevlig pratstund eller fika. Jag fattar att det kan vara svårt i början men det blir nog lättare med tiden. Jag har kompisar som nästinitill planerar bröllop innan de träffats första gången för att de har byggt upp en bild av hur någon är och det är alltid den rätta. Efter första dejten så upptäcker de att det saknas kemi helt och blir super deppiga istället. Gör inte så! Ta vad du får och se det för vad det är....

Alla ni som föreslår nätdejting försök ta in i era tjocka skallar att det faktiskt inte funkar för män som TS. Det är totalt bortkastad tid och kommer bara sänka hans självförtroende ännu mer.

TS satsa på Östeuropa eller Sydostasien. Jag känner flera män som lever i lyckliga äktenskap med kvinnor från t.ex. Thailand. Kvinnorna i dessa länder uppskattar en man som är en typisk familjefar.

Du ska inte lyssna på tjejer som säger vad de gillar och inte gillar, de pratar utefter någon slags bild de har i huvudet. Jag har själv "researchat" sånt där tidigare en hel del och kom varje gång fram till att ifall tjejer säger att de "måste" ha en kille som är sexuellt erfaren eller "måste" ha en lång kille eller "måste" ha en kille med pengar så säger det inte ett skit i praktiken.
* Varför skulle de då bli ihop med fattiglappar?
* Varför skulle de då bli ihop med dvärgar till killar?
* Varför skulle de då välja mesiga killar?
Du fattar poängen...
Tittar man på såna där saker så borde ju tjejerna stå på kö för att bilda förhållande med personer som en själv, eftersom man uppfyller varenda punkt som finns på deras listor med 40 krav. Men ändå blir de ihop med en halvloser med dåligt jobb, lågt självförtroende, ingen bra personlighet, kort, klär sig fult, ser inte bra ut och så vidare. De pratar med andra ord mycket strunt och väljer i slutändan inte killar efter vad de säger.

Håller med dock, när man var yngre så kunde man gå i skolan och tjejer var på en hela tiden. Man kunde skaffa flickvänner med lätthet med sitt utseende och personlighet bara, man behövde inte jaga utan tjejerna kom till en och man behövde inte ens förbättra sig som person. Idag däremot så kan man ha förbättrat sig på varenda punkt i livet, skaffat ett välbetalt jobb, dyr lägenhet och är betydligt mer sofistikerad intellektuellt och personlighetsmässigt, men en partner är helt plötsligt det svåraste som finns att skaffa även om man faktiskt skulle jaga idag. Svårigheten som är ung kontra mindre ung är på riktigt och svårighetsskillnaden är riktigt brutal.


Man måste ju dock inte bli ihop med en tjej som är över 30 bara för att man är över 30 själv. Är man 35 kan man bli ihop med en 25-årig kvinna exempelvis. Att skaffa barn tidigt är inte så fasligt vanligt nuförtiden när det gäller folk som har ett liv i form av "karriär" och utbildning. De flesta (säger inte alla) som skaffar barn tidigt är nog fortfarande överrepresenterat mer lågklassmänniskor. Så det finns nog många barnlösa kvinnor i relevant ålder.

Det sistnämnda du nämner är ett riktigt problem som kanske är det mest deprimerande i det hela. Det optimala hade ju varit att träffa någon man gillar och skaffar barn med, fast kvinnor har en tendens också att skynda sig efter en viss ålder. Därav skälet att man undviker kvinnor som är 30+ om de inte är väldigt bra personligheter.


Tjänar närmare 40k i månaden, har över en miljon i aktier, har en 2,5-miljoners lägenhet i Stockholm, ser bra ut och tränar bodybuilding på en hobbynivå och skulle nog säga att hitta en stabil partner är det svåraste som finns. Jag hade lättare att skaffa flickvänner när jag var deprimerad, arbetslös, osysselsatt och klädde mig som trash. Önskar att det hade varit lättare att skaffa stabil partner när man utveckla sig som person, men det är uppenbart inte sanningen. Ligg är lättare att skaffa, men partner? Aldrig kunnat se ett sånt mönster.

Det handlar inte om att Kryssa i massor av rutor. Dom är endast till för att väcka uppmärksamhet.
Tjejer / kvinnor vill bli förälskade och när du löser den gåtan så garanterar jag att dom står på kö även för en arbetslös looser.

Förstår du verkligen inte att TS inte kommer få gå på några dejter? De där tjänsterna är totalt meningslösa för män som har det lite svårt med kvinnor.

Jag tror jag vet varför. Du var mer intressant som deprimerad, arbetslös, osysselsatt. Du kommunicerade då utåt "jag skiter i det mesta" istället för som nu "jag är lyckad och ganska tråkig".

Sedan säger jag en annan sak också, som hänger ihop med ovanstående. Tacka vet jag "lågklassmänniskor" som är så pass normalt funtade att de faktiskt skaffar barn istället för låta Sverige dö ut, eftersom Sverige kräver en befolkning som faktiskt reproducerar sig. Däremot behöver jag inga barn själv. Jag är nu i den åldern där det kräver en ung kvinna för att risken för ett barn med Downs Syndrom inte ska vara stor. Och den risken vill jag inte ta.