AA Och NA (Allmän diskussions-tråd)

Du missförstår.. Kraften är inte min egen, den är min högre makt. Den vet bättre än jag själv. Kraften är det jag sätter min tilltro till när jag gett upp min egen vilja. Däremot använder jag använder min egen vilja till är att välja att vända mig till min högre makt snarare än att låta mig förföras av mina egna beroende-tankar, för jag vet vart dem kommer att leda mig.

Det handlar då om tron på något som är större än en själv, om än inte ur ett vidskepligt eller religiöst perspektiv.

Programmet genomsyras av en "andlig dimension" och bygger på tron på en ”högre makt” vilket inte är riktigt synonymt med en större makt.

Om det nu finns en högre makt så är det väl högmodigt att tro att man själv kan välja den, sätter man inte sig själv på rätt höga hästar då?

Eftersom programmet nu har denna religiösa prägel är det väl också i strid med bibelns 5:e Mosebok 5:7, "Du skall inga andra gudar hava jämte mig", att välja något annat än gud.

2. Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i Guds händer, sådan vi uppfattade honom.

Kom ihåg att det är alkohol vi har att göra med – listig, falsk och stark! Men det finns en som har all makt – denne ende är Gud. Må du finna honom nu!

Konstigt nog hjälpte mig en påbörjad tolvstegsbehandling och ett fåtal NA-möten på så sätt att jag hade svårt att ta till mig deras budskap och fick mig att hoppa av direkt och känna ”i helvete heller, detta är inte jag!”

Jag hade läst extremt mycket om tolvstegsbehandlingen själv innan och verkligen tyckt det varit vettigt, jag försökte redan innan ”behandla mig själv” med hjälp av detta (och uppenbarligen misslyckats gång på gång). Blev iallafall skitglad när jag fick plats i öppenvårdsbehandling.

Men så fort jag var där så kickade nått slags trotsigt ifrågasättande-tänk in hos mig. Kunde helt plötsligt inte alls ta åt mig (trots att både personal och andra missbrukare var sympatiska och trevliga, och jag kunde känna igen mig i mycket de sa).

Började fördöma mycket av tänket - att det skulle passa in på mig alltså, förstår att det passar en del bra. Jag ville inte alls erkänna mig maktlös, ville inte tillskriva mig själv det eviga epitetet missbrukare, dvs ”en gång missbrukare - alltid missbrukare” och ”antingen är jag narkoman eller nykter narkoman”, ville inte sitta och tala flera timmar i veckan om något som redan tagit upp allt för mycket av mitt liv, ville inte heller tänka att t.ex. alkohol för alltid skulle vara min fiende.

Inte för att jag vägrade inse hur mycket alkohol och knark hade skadat mig och mitt liv, för det förstod jag redan. Men jag började i och med det ganska svartvita tänket i behandlingen, istället upptäcka hur nyanserad min egen bild egentligen var gällande mig själv och droger. Och det var när jag började tänka mycket mer nyanserat som jag kunde börja hjälpa mig själv till ett bättre liv.

Edit: Inser att tolvstegsbehandlingen också kan hjälpa många att se mer nyanserat på sitt missbruk, så att det endast skulle vara svartvitt tänkande är kanske fel av mig att anta.

Väldigt bra skrivet, stämmer väldigt fint in på min bild. ”Nyanserat” verkar helt saknas inom 12-stegsrörelsen.

Det är floskler som detta som gör AA omöjligt att ta till sig för många, men också även nödvändiga för vissa andra. I mig kryper det i kroppen. Kanske för att man har fått höra när man inte håller med om nåt att det är sjukdomen som talar.

Brukar inte ni säga att det lätta är att sluta och att det svåra är att inte börja igen?

Självklart förnekar jag att det finns något som heter beroendesjukdom, och vad ett korrupt FN-organ tycker spelar ingen som helst roll för min del. Var det handlar om är människor som helt enkelt inte vill sluta använda droger. Varför skulle jag testa? Det slutar ju bara med att jag vaknar upp och är bakfull dagen efter.

Nähä, du går inte på möten, nejdå. Det är det aldrig någon som gör.

Men om man ersätter stegen med sina egna koncept så är det inte 12stegsprogrammet förstjänst att det fungerar längre. Då är det ens eget tänkande som hjälper, men det går emot steg nr 1. ( man är maktlös)
Gemenskap och längtan har ingeting med högre makter att göra. Vad är ens en högre makt? Det grundar sig i gudstro.

Ibland är det kanske sjukdomen som talar. Ibland inte. Kanske. Jag vet inte, kan du ge ett exempel?
Om någon eller några skulle säga att det är sjukdomen som talar så skulle jag i alla fall fundera på om det är så eller ej i just det fallet.
Hitintills är det väl sällan som någon som säger dylikt direkt till mig.
Om detta sägs i delningarna så får man försöka behärska sig. Det finns väl INGEN grupp människor där man håller med alla om allt.
Det är bara till att skita i.

Från AA chapter 4: we agnostics

we found that as soon as we were
able to lay aside prejudice
and express even a willingness
to believe in a Power greater than ourself,
we comenced to get results, even though
it was impossible for any of us
to fully define or comprehend that Power, WICH IS GOD.(!!!)

As soon as we admitted the possible existence of a
Creative Intelligence a Spirit of the Universe (!!!) underlying the totality of things,.. jag slutar här.

Hur vet dom ens att en "spirit of the universe" är möjligt? Bevisa det! Det kan kanske vara omöjligt.

Det jag hade citerat var ju ett exempel. Jag kan ofta i dessa sammanhang höra haranger av ord som jag hört tidigare, kanske i omkastad ordning, förpackade som att det var personens egna tankar när det bara är ett långt aa-eko. Självklart finns det undantag, men uppskattar att 2/3 av skaran (lågt uppskattat) rabblar ett mantra. Nej tack säger jag. Är man ny är det ju kanon eftersom detta då inte märks.