Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Det har aldrig handlat om Agnes, bara Moa med sin konstnärliga personlighet som gjorde henne annorlunda än andra barn. Ett barn som blev en spegel för det egna jaget. Det är därför tragedin har blivit så personlig för några inblandade.
Men sanningen är att hon var svårt sjuk, sjukare än Agnes och förloppet var mycket hastigt. Tänk om de flyktigt bekanta som sörjer hennes öde skulle göra ett litet försök att förstå föräldrarnas känslor.
Föräldrarna som älskade henne ofattbart mycket mer än alla pianofröknar och misslyckade författare tillsammans. Ni kommer aldrig älska henne mer än O och H som älskade sina barn så mycket att deras själar gick sönder och känslorna dog.
Jag är helt med på det du skriver. Tror absolut att kärleken till barnen bidrog till att det slog slint i huvudet på just dessa föräldrarna. Jag tror inte att dom tyckte illa om eller avskydde sina barn. Tvärtom.
I min teori finns även inslag av att föräldrarna, i det tillstånd som de befann sej i till slut, upplevde att de gjorde flickorna en tjänst.(Det betyder inte att jag tycker att de gjorde flickorna en tjänst). Ett känsligt område, jag vet.