Partiledardebatt i Agenda Söndag 13/10/2019

Måste säga att jag är lite förvånad över att Åkesson tar ett steg tillbaka i varje debatt och låter Ebba briljera på hans bekostnad. Försöker Sd att bli ett nytt mittenparti där Ebba tar över högern och där Kristersson får en alltmer försvinnande roll ?

Han behöver varken säga eller göra särskilt mycket när verkligheten dikterar att de andra partierna måste anpassa sig efter vad han alltid sagt. Allt rinner hans väg, typ.

Varför förespråkar vänstern mångkultur när mångkulturpolitik i sig är mer höger/kapitalistiskt än något annat?

Med gated communities, klasskillnader, arbetare som får stångas med religiös extremism och våld i orwellska: utsatta områden etc? med globalister/banker som skor sig på mångkultur?

mer övervakning, mindre yttrandefrihet, mer totalitära religioner etc.

Hur är det vänster?

Vad vill man ha - en allsmäktig ledare som styr, samtidigt som folket håller tyst under detta?

Kändes dock väldigt konstigt med Sjöstedt där. Varför lade man inte Ebba bredvid Jimmie? Kändes väldigt konstigt bara.

Tycker fortfarande att Åkesson släppt sin högra kant till Ebba, och han låter det ske. Åkesson och sd befinner sig just nu långt ifrån den blåslampa man en gång varit.

Är Sd ett nytt mittenparti som dessutom låter Ebba ta över högerkanten ?

Menar du att dom två Ebba och Jimmie vill ligga, eftersom du skrev lade.
Eller menade du att dom två borde stå bredvid varandra ?

But still - en opinionsraket.

Jovisst. Men är opinionssiffror viktigare än politiken ?
Jag anser att Sd gjorde sig bättre som blåslampa på etablissemanget än att försöka bli ett mittenparti

Var det någon som läre sig något nytt? Det var upprepanden efter upprepanden. De flesta av dem så antingen uppgivna ut som Åkesson och Löfvèn, eller rädda ut som Sabuni och Bohlund. Det var som luften gått ur alla utom Kristersson som iallefall gjorde en ansats att vilja politik. Det var en sorgerlig historia.

Du missförstår mig: Verkligheten har kommit ikapp och alla behöver anpassa sig förutom SD som kan stå stabilt kvar i samma politik de hela tiden fört. Det är det som gör dem till den första egentliga utmaningen mot S någonsin. SD röner nu framgångar som saknar motstycke.

Sen att vissa hellre skulle se dem gå i en mer radikal riktning är väl naturligt, men.

Var det också en retorisk fråga? För att rasister bara tänker på sig själva.

Har Sverige nått en gräns? Turkiet tog emot miljontals flyktingar. Gör det Erdogan till en rasist eller kristen? Dessutom har flyktingmottagandet minskat kraftigt samtidigt som många utvisas. Vilken gräns har Sverige nått?

SD kommer aldrig att få egen majoritet dvs. 51% och då måste SD kunna liera sig med något/några andra partier som har åsikter som SD kan förlika sig med.

SD är fortfarande en blåslampa på alla andra partier som är av tvungna att förhålla sig till SD-s politik. Ett exempel är hur det mullrar bland kommunalråden inom S. Även L börjar mjukna upp och kallar inte SD för nazister längre.