Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Nej vad fan. Som jag tolkar det. Du behöver gå in i väggen. Det är min ärliga uppfattning. Vad du än gör. Är fel för dig.

nej det är inte fel , det har bara blivit okontrolerat för mycket

och jag vet inte hur jag löser detta ?

Det där kommer lösa sig automatiskt. Behöver inte säga mer. En dag får du nog av skiten. Det går inte längre. Det kommer bli precis vad som behövs hända. Jag kan ha fel men jag tror det. Så jag håller käften nu.

fick nog för över 10 år sedan , men kämpar på ändå som en jävla bock som ska upp på mount everest

nej det är inte så enkelt alltid , alla val man gör i livet får konsikvenser , goda och mindre trevliga

frågan om vad man bör göra ? vilka vet sådant ?

Nej det är inte så svårt. Kämns det fel? Är det fel. Känns det bra. Är det bra. Lita på det. Har du fel ändå? Äh glöm det. Jag blir arg. När människor ignorerar sina känslor. Herre gud. Att känna är så gammal som livet. Att tänka är färskt. Vad litar du på?

så du menar att känns det inte rätt att gå till jobbet på mondag , så ligger man kvar i sängen bara .

nej att lägga ner ett företag kostar massor av pengar det med , känns som jag sitter fast med röven i brödrosten , och det rejält

lovade jobb ska ut i tid , levererar du inte vad ska du då leva av ?

dagens dolda slavdriveri typ , fast många tror det bara är att hyvla guld med osthyvel och sitta på kontoret och softa .

nej man kämpar på , lämnar känslorna någonstans där ingen hittar de
och dör tids nog , önskat många ggr innan jag somnar , hoppas jag aldrig vaknar mer

frihet jag suktar efter hur det än blir .

Nej. Allt jag vill. Är att man tar sina känslor på alvar.

men bara för att man vill , så kan det nästan vara omöjligt att genomföra

man ska ha kraft och kompetens att genomföra , samt det kan ta många år innan allt är klart

och då kan det ändå vara försent , allt är inte som när man va 18år , packa en ryggsäck bara och dra vidare , de tiderna är sedan länge förbi

Men. Jag kände som du. Jag drog. Fuck det här. Jag blev så mätt på skiten. Levde på gatan. Hade ing3nting. Ok. Hellre det.

jag funkar inte så

Nej. Men äh. Skit i ditt jobb. I allt. Är det inget för dig så fuck it.

En del saker i livet är för otäcka. Runtomkring oss och överallt. De är så jobbiga att det inte ens går att sätta ord på dem här. Jag kan inte formulera några meningar av det. Man vet att man kan få massa rådgivning men att man ändå är bortom all hjälp, folk vill nog väl men kan inget göra och varför skulle de kunna det? Ingen kan ju trolla eller ta ner månen.
Ändå är just de här sakerna ofta den akuta orsaken till att man vill dö. Det som inte går att göra något åt för det har bara blivit på grund av ja på grund av vad liksom? Den totala maktlösheten man har. Acceptera säger någon. Och javisst det är ju det jag gör men orkar inte mycket längre nu.
Om jag nu dör så tänker jag inte lämna så mycket skräp efter mig men det är en annan sak. Jag kommer ändå inte bli ihågkommen och det är inte heller något mål alls men man vill ju inte lämna massa skräp. Jag lämnar inte något efter mig. Mitt liv är förbrukat, jag har inga materiella skulder (kanske har jag tacksamhetsskulder till de som jag mött som varit snälla mot mig), jag har inga barn. Jag vill att det ska vara som jag inte hade fötts. Jag vet inte om jag bryr mig om var min aska strös ut. Tror inte jag bryr mig.