Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag orkar inte skriva så mycket om det. De dog i mig eller utanför. Jag hade velat begrava dem.
Ja det är väl bättre att kunna ha känslor av kärlek än att inte ha det. Det håller jag med om. Men jag orkar inte få min kärlek bortsorterad hursomhelst. Jag har inte haft så många relationer med andra utan varit själslig enstöring och sitter fast i livet utan kärlek som jag vill bort från men inte kan. Mina erfarenheter av livet gör mig ibland ganska hård. Inte mot folk i en sån här tråd som också mår skit och har bra anledning men jag har svårt för de där människorna man möter som är så där glättigt självklara och nu ska de liksom bara ha så roligt tillsammans och de sitter där med ett flin eller hånflin i sina super ego ansikten. Och de frågar inte hur man mår, skryter bara om sitt eller gnäller över något obegripligt. Då drar jag mig bara undan. Jag orkar inte med dem. Jag vill stänga av och få tyst. När man känner så är det nog bättre att stanna i tråden här och sluta skämmas.

Erfarenheten gör mig mordiskt aggressiv och hatande mot andra människor ibland. Oooooo vad arg jag är. Skriker på folk. Dra åt helvete. Flytta på dig. Vad sne jag blev där. För någon var i vägen. Raseri så starkt att jag för allt i världen inte kan hålla det inom mig. Längre. Hat mot livet. Allt med livet. Så ser min ilska ut. Därför är jag fucking destruktiv. Jag är så jävlar förbannad och hatande. Blodet kokar.

När jag blir arg. Jag blir så arg. Hat känner jag. Människor blir rädda ibland. Eller dem reagerar när jag plötsligt skriker rakt åt ÅT HELVETE MED DET HÄR. Bra. Att dem hör det. Det är allt jag vill. Om aldrig någon ser mig. Då blir jag fucking aggressiv till slut om jag måste det. Bra.

Men jag är arg på livet som fucking torterat mig så länge nu. RÄCKER DET ALDRIG?

Gud. Vad det väcker min ilska. Meningen. Fast i livet utan kärlek. Gud vad arg jag blir. Vill bort från det med men kan inte. Jag blir så arg. Nej. Sen. Sätter jag mig på pizzerian. Jag behöver dig nu. Tänker jag och kan knappt hålla tillbaka tårarna.

Nej fy fan hemskt. Med barnen.

Nej. Varför då?

Vad menar du?

Varför är det bättre att ha älskat och förlorat än aldrig älskat? Gud vad jag har fått fucking lida över det. Nej glöm det. Mår inte bra idag.

Nej man är alltid själv. Kommer någon och stör mig nu. Gör inte det. Så. Nu kan jag låtsas. Som att det var mitt val.

Helvete vad utanförskapet äter upp mig, ständig stress och oro!
Ett liv utan mål och mening och ingen ser mig..

Det glädjer mig att du lackar med på skiten. Sådär vill ingen ha det. Men alla förstår inte varför man lackar på skiten. Jag gör det. Kanske hjälper lite?

Jag fick livet tillbaka. Har motivation men dåligt med ork.

Låter nästan som att du är. Omotiverad?