Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Kommer aldrig kunna få barn för att psykopatrikerna försökte döda mig 😭. Stor sorg. Fick ett missfall sen blev jag grovt misshandlad. Ville så gärna få barn 😢.

Jag har varit med om liknande. De som trakasserar en för att man inte har barn är så jävla onda. Nu i natt vill jag göra det jag ska. Jag blev så ledsen nu under kvällen. Det kanske är dags för mig att gå. Jag vet inte om jag har alla tabletter jag behöver ens en gång. Men jag vill verkligen gå. Jag var på begravning för några dagar sen och sen kom det såna där bilder igen. Förra året gällde det dumma spelets regler och det sitter i. Att jag ska se på dessa jävla bilder på glada välgödda människor som aldrig stirrat på döden som jag gjort. 😢😭😢. Jag vill träffa mina barn, min hund och mina vänner igen.

Jag är en empatisk psykopat! Nä, jag är ett neurotisk ångestvrak som behöver lite psykopatpiller för att inte bry mig om att jag besvärar omgivningen med min existens.

Dags att sova. God natt.

Men gör det. Besvära omgivningen. Varför inte? God natt.

Det är så jävla tungt nu. Jag självskadande igen och skrämde mig själv med hur lätt det var och hur nära jag var att göra oåterkallelig skada. Det var många många år sen jag höll på med sånt sist men senaste månadernas mörker har fått mina spärrar att släppa. Det blir hela tiden svårare och svårare att motivera för mig själv varför jag ska låta bli.

Vet inte varför jag skriver det här. Kanske för att jag skäms.

Jag skriver här för att jag skäms. Och när jag skriver skäms jag mer. Det är också en form av självskadebeteende att hamna här på kvällarna när tårarna rinner hysteriskt. När man bara har sina minnen och känner sig så rädd. Här finns ju både det tomrum man söker och ett sällskap i de andra som skriver och man har en närhet till döden och att våga dö.

Jag med. Att jag behöver någon ibland. Jag är totalt ensam. Ok.

Nej såhär ser jag på det. Allt jag skrivigt och skämts över. Ok. Behövde titta på det.

Nej idag vill jag verkligen bara dö. Det blir ju aldrig bra. Blir arg på skiten. Ensam. Förväntar mig att förbli ensam för alltid. Men då skiter jag i det här. Går till systemet idag. Dricker. Eller köper en pizza. Det är med gott. Spelar ju ingen roll vad jag gör. Men äta är gott. Blir pizza istället. Öppnar om en timme.

Blir kär som alla andra ibland. Vill att det ska bli något. Nej. Det går inte. Ok? Men skit i det då. Blir så arg. Ibland. Nej. Jag får se vad som händer där. Jag har ingen aning.

Ska bygga upp ett liv? Oj vad jag fucking bryr mig om det. Nej. Alltså nej. Har noll ambitioner och noll intresse av att göra något av mitt liv. Som det ser ut just nu. Jag skiter väll i vilket. Vad jag jobbar med. Allt. Alltså tror jag att jag kommer vara ensam hela tiden. Men jag skiter i livet.

Äh. Fan. Dra åt helvete. Vad är din plan? Men sug av mig. Det är min plan. Nej alltså vad jag vill jobba mot ville han veta. Jag bryr mig inte. Acceptera det. Jag vill se hur det blir. Inte ha någon jävlar fix idé om hur det ska bli. Idioter.

Jag lackar ur. Jag bryr mig fruktansvärt lite. Men ok. Tänkte utbilda mig. Sen pressar idioten på. Till vad? Undersköterska. Äh. Det kommer gå åt helvete med det med. Det gör det alltid med allt för alltid. Blir så arg. Så jävlar arg.

Helvete. Att vilja saker. Glöm det. Alltid. Vill du inte vara totalt ensam? Var så god. Total jävlar isolation och social ångerst och allt jävlar helvete med det. Vill du lära dig ett instrument. Varsågod prestationsångerst och skam känslor så man bara vill dö och kan fucking aldrig bli så bra man vill. Ok. Nej. Jag hatar livet och allt det står för. SEIG HEIL.

Vill du utbilda dig som jag fucking försökt där med. Varsågod. Ha ett helvete med att bara stiga upp på morgonen. Känna stark skam och inte vilja synas. Och ångerst. Vad fucking arg jag blir. Som aldrig fucking ger med sig heller. Tills slut men fuck det här. Jag skiter i det. Avbryter studierna. Gång på gång. Är ett rent helvete många gånger att vara i skola.

Sen ska jag plugga på kvällen med? Vem fan är jag? Heman eller? När jag kommer hem vill jag fucking få koppla av. Inte plugga ännu mer. Slippa människor. Slippa allt. Fuck off med krav. Jobba idag? Men fuck you att jag tänker göra. Varför skulle jag? Sket i det idag. Sjukanmälde mig.

Andra människor som inte går och plågas och pinas av andra människor. Som känner att dem duger. Kanske är lättare för dem att orka? Jag fucking orkar inte. Om jag tror att det aldrig kommer bli bra. Men fuck försöka då.

Att jag alltid ska vara ensam. Det är där skon fucking klämmer. Jag kan utbilda mig och skaffa drömjob och allt det där. Men har jag ingen. Är jag totalt ensam värderar jag det lika högt som det jag skiter.

Vad hände med dina barn? Bättre att ha älskat än inte alls, eller hur tänker du?