Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Löfven har ju rätt att utlysa extra val om regeringen faller, men om det får komma till talmansrundor och omröstningar i riksdagen, har han kvar den rätten då? Måste han inte utlysa extraval innan han avgår som statsminister?

Liberalernas position är oerhört svår. Och, som du påpekar, det finns inte idag någon tanke från partiet att bryta sig loss från JÖKen. Eller vilja att ta ett extraval.

Men.

Sitter man kvar i båten tills nästa ordinarie val så hamnar man i samma läge som vid ett extraval. Negressen måste på något sätt profilera sig och partiet. Och vad är det för liberalt med att stödja en socialdemokratisk statsminister. Om det leder till att man åker ur riksdagen.

Alla kan se att den enda vinnaren med JÖKen är SD. Inte ens C har ökat sedan valet. Så det jag spekulerar om är att det längre fram i mandatperioden kommer att uppstå en fråga/situation där samarbetet inte längre fungerar. Av politiska och opinionsmässiga skäl. Att stanna kvar i en uppgörelse som leder till partiers undergång och utplånande av den egna ideologin ska helt enkelt inte kunna fungera i längden.

Enbart att kommunister och liberaler ingår i samma regeringsunderlag är politiskt absurt. Dessutom enbart för att utestänga ett annat parti som tjänar på utestängandet opinionsmässigt.

Löfven kan inte direkt gå till talmannen och meddela sin regerings avgång.
Enda möjligheten är att avgå som sosseledare och lämna över till någon annan sosse.
Sedan får riksdagen rösta om denna nya regering.

Nej, avgår han utan att direkt utlysa extra val blir det talmansrundor igen. Han förlorar då rätten att utlysa extra val men det gör ju egentligen inget eftersom talmansrundorna inte lär leda fram till något.

Förtroendemätningarna är väljarsignaler snarare än popularitetstävlingar. I det här polariserade landskapet är ingen brett uppskattad, jag menar så sent som juni 2014 fick Reinfeldt 47% och då var han på nedåtgående - i december 2010 hade han 59% i samma mätning som Åkesson fick 8%. Det var alltså i Novus, där Löfven/Kristersson/Åkesson alla fick 29% i september 2019 medan Ebba fick 35%. Kan tyvärr inte jämföra Demoskop eftersom de bytt skala, deras gamla förtroendemätningar uttrycktes typ "2,85", numera är det procent. Som Novus konstaterade i senaste:

Tittar man tillbaka till innan 2014 fanns inte denna tydliga polarisering av förtroende. Då kunde en moderat har förtroende för en socialdemokratisk partiledare och en socialdemokrat har förtroende för en moderat partiledare, även om de inte sympatiserade med politiken. Nu kan man mer likställa förtroende med partisympati vilket också är orsaken till de låga förtroendesiffrorna för partiledarna,

Vad siffrorna uttrycker idag är alltså snarare hur mycket acceptans man kan samla bland närmast sörjande partier. Ebba, Jimmie och Ulf får tumme upp från sina egna väljare plus majoriteten av de två andras. Därför kan Ebba vinna med 35%, samma siffra som i maj 2014 gav Fridolin en tredjeplats.
Absolut, men nu pratar jag inte om vad som skulle vara bra utan om vad som kommer att hända. I Novus förtroendemätning där man kan se nedbrutet på partisympati, ser det ut så här för Sabuni:

Mycket+ganska stort förtroende: M+L+C+KD 23% (varav M 20%). S+V+MP 3% (varav S 3%).
Hennes förtroende bland de S-väljare som hon behöver stödröster från pga JÖK-arrangemanget är alltså lika lågt som S-väljarnas förtroende för Åkesson (också 3%). Hur dåligt är 3%, tja som jämförelse så har 9% av M-väljarna förtroende för Jonas Sjöstedt. Omvänt har Sabuni högre förtroende bland SD-väljare (5%) än bland S+V+MP-väljare. Vänsterväljare är de mest otacksamma som finns, vilket L nu bistert har fått erfara.

Nyckeln till Sabunis och L:s överlevnad stavas alltså "Moderatväljare". Så vare sig vi vill eller inte kommer L att ägna 2020-2022 åt att svänga tillbaka till höger.

Ja L skulle definitivt förstöra för KD och M. KD tappade rätt mycket i och med att man röstade för regeringens anhöriginvandring. Detta sänkte KD till att vara stabilt under 10 för hela den här mandatperioden. Ska man nu in och gulla med L och deras Nyamko så vet vi vart väljarna går. Överlag finns inte utrymme för KD att testa nya konstellationer och åsikter. Det finns en sådan falang men de måste hållas kort och få förklarat för sig att KD måste vara kvar i fortsatt riktning eller försvinna. Samma sak gäller för M och det handlar inte om att vara bitter på L utan de har gjort sina val som lett till att de är ett sänke för M och KD.

Det intressanta är då att SD inte behöver göra något. SD har runt 23 procent men en potential på över 30. Dels beroende på hur KD och M agerar, och dels S nedgång i och med massinvandringens konsekvenser. Spelar ingen roll vad S gör eftersom problemen kickar in ändå och visar vilken samhällsomstörtande politik man bedrivit. Media är frustrerad eftersom de prövat med att håna SD och utvecklingen kan man inte längre ljuga om.

Liberalernas enda möjlighet är ett samarbete med det konservativa blocket. L:s samgåendet med s och mp har visat sig vara en katastrof för L därför att flumväljarna (sådana som tror t ex på Greta och fri invandring) inte är så många och dessutom blir färre.
Se bara på undersökningen om väljarnas attityder i frågan om vilket parti som har den bästa miljöpolitiken. Det visade sig att miljöpartiet och centern inte alls hade särskilt stort förtroende i denna (flum-)fråga.
Samma med invandringspolitiken, så flumpartiernas förtroende är ringa bland väljarna, eller annorlunda uttryckt: Det finns inte så många flumväljare och deras antal är i avtagande.
Ja trots medias massiva propaganda så blir det hela tiden färre flumväljare, och det var i denna lilla grupp av väljare som Björklund och L såg en lysande framtid och sökte sin lycka.


Summa summarum: Liberalernas enda möjlighet till överlevnad är ett samarbete med det konservativa blocket. Framtiden får utvisa om det finns någon krisinsikt.

Skulle Kristersson vara så sugen på det? Visst, 3 är starkare än 2, men man har väl bara fortsatt samma antal väljare att tillgå. Nu kan Kristersson inte rata L och säga nej till Nyamkos inviter. Låt säga att L skulle få 7 procent, KD 8 och M 17 i en mätning, då är man uppe i hyggliga siffror för att planera en ny slags borgerlig konstellation med mål mot att regera där L skulle acceptera ett stöd av SD. Nyamko har redan arbetat i en regering med Kristersson där KD också var med så det lutar väl åt att L välkomnas.

Gällande SD är det nog mer viktigt för dem att vara på samma nivå som S och samtidigt säkra förtroende hos väljarna. Att man låg i topp tre gällande bred politik i flera frågor betydde mycket. Mer än att toppa procenten ännu en gång. Media har lugnat ned sin hets mot SD och det finns arbetsro. Sedan tror jag att varken Åkesson eller Nyamko har svårt för varandra på ett personligt plan på samma sätt som Åkesson har med Lööf och Löfven (här har faktiskt mp skött sig mer vuxet). Genom deras uppenbara ogillande av Åkesson har S och C låst sin position mot SD.

Detsamma gäller (C) tror jag. Lite svårare att se hur en omsvängning skulle gå till här dock. Möjligtvis är de existerande (C) väljarna med på tåget men de driver ju på för politik som vänsterväljare i övrigt avskyr så varje politisk seger för Annie Lööf gör nog bara resten av vänsterblocket mer och mer ilskna. Det är heller ingen bra situation om man vill ha stödröster.

Fortsätter dessutom polariseringen mellan ett konservativt högerblock där väljare vill sluta slösa pengar på bidrag till asylinvandrare och ett vänsterblock som tvärtom vill slösa bort mer pengar på både bidrag och meningslösa arbetsmarknadsprojekt så är det inte lätt att se hur (C) skall kunna klara sig.

Även om (C) väljarna vill stänga ute (SD) så står de nog mycket närmare (SD) än (S) när det gäller ekonomisk politik som fortfarande är grunden för budgetarbetet. Särskilt om (S) börjar svänga åt vänster efter press från sina väljare så kan (C) lätt hamna i knipa. Hoppas det blir så själv

Kanske är jag lite för godtrogen men jag tror faktiskt inte att Annie Lööf ogillar Åkesson på ett personligt plan. Jag följde flera av de debatter där Annie Lööf angrep Åkesson som exempelvis den på Folk och Försvar där "Åkesson korrekt påpekade att Nazister nog inte är det största problemet på den svenska landsbygden" och där Annie hela tiden tjatade om att "Kan du inte bara ta avstånd?". Eller det famösa "Hur uttrycker du dig?" i SVT.

Mitt intryck är att Annie har intränade replik skiften som hon lungt väntar på ett lämpligt tillfälle att vräka ur sig. Hon står som en gam och väntar på att Åkesson skall säga något som kan misstolkas så att det blir mer kontroversiellt än vad det är och då hugger hon. Så beter sig ingen som är genuint upprörd eller känner äkta avsky mot en person. Så beter sig däremot en person som bestämt sig för att det är en bra affär att skapa polarisering för att det stärker de egna väljarnas övertygelse. Jag tror alltså att Annie avsky är spelad och knappast äkta.

När det gäller Åkesson däremot så tror jag att han är ärligt trött på Annie Lööf och att hans känslor nog kan beskrivas som avsky utan att det är en överdrift.

När det gäller Statssvetsaren är jag mer tveksam. Finns det äkta avsky här är det därför att (SD) förstör för (S) som parti genom att de inte längre kan ta de arbetande arbetarklassväljarna för givna längre. Det skapar intern konflikt mellan olika (S) falanger, typ LO mot Identitetsvänster, och gör det svårt att behålla väljare. Jag tror inte att Löfven själv tror på pratet om bruna rötter. Däremot kan han nog avsky Åkesson på grunder han behåller för sig själv.

När det gäller Lööf & Åkesson så vill jag minnas någon bild där dom tittar på varandra på ett nästan lite flirtigt vis. Så visst fan är antagonismen ett rent inövat spel för galleriet.

Jag har själv haft en kvinnlig chef där vi alltid ansträngde oss för att verka fientliga på möten & liknande, bara för ingen skulle misstänka att vi knullade på fritiden.

Tycker du har fel om Annie hon hatar säkert Åkesson och alla andra sverigedemokrater, vill inte ha dem i sin närhet. En mycket vanlig PK-fitte attityd inom media till exempel är att hata sverigedemokrater. Det har blivit lite lugnare vad avser stormande utspel i takt med att Sd bara växer men i grunden har de sitt hat kvar.

Svetsaren däremot han hatar inte sverigedemokrater. För honom är avståndstagandet och de brunsmetande utspelen ren taktik. Han värnar sitt parti och sitt väljarunderlag, så har han blivit tillsagt av strategerna och vänsterfeministerna inom rörelsen. Strategerna tänker partitaktiskt feministerna hatar.

Svetsaren anar att taktiken inte fungerar på många av hans tidigare väljare. De vänder sig bort från S på grund av den hårda retoriken och blir än mer sverigedemokrater. Men han håller kvar de räddhågsna och bekväma som inte har så starka egna tankar utan vill kunna överlåta beslutsfattandet åt en traditionella S-ledare.
Att förstå att Sverige är på väg utför är en ganska jobbig insikt för många och då kan man förtränga det genom att inte vara aktiv utan sätta sin lit till partiet.