Hur kan man inte ha ångest i detta liv?

Ni som säger att ni inte har ångest kan inte vara över 40år? Efter 40 fattar man på allvar att livet håller på att ta slut. Hälsokrämper kommer prostata mm. Förr eller senare kommer dödsångesten till alla, när fick ni eran?

Lär dig att inte bry dig. Tänk på att livet är orättvist - och sedan dör man. Nu är jag visserligen inte över 40 men inte långt därifrån - och jag orkar helt enkelt inte bry mig om folk eller saker och världsliga ting i särskilt stor omfattning längre.

Än en gång - livet är en lek och vi är alla förlorare. Vi dör alla för eller senare. Det är bara att acceptera. Det du kan göra är däremot att 'go out with a bang' när du är i högform så folk minns dig efteråt - istället för att sakta tyna bort i en sjukhussäng där ingen minnas annat än hur sjuk och ynklig du var de sista tiotals åren.

A fan det är så sorgligt alltihopa allt man aldrig fått se känna eller uppleva det har funnits stunder i livet men mest bara svart så många man vill säga förlåt till men nu är det för sent jävla hopplöst alltihopa, tror jag skulle må bättre i ett varmare land men ångesten följer mig säkert dit.

Well - gör ett försök och åk dit då? Vad har du att förlora på att försöka - liksom? Du kommer ju knappast vinna någonting om du inte vågar satsa en krona.

Faller det inte i smaken väl på plats, så är det ju trots allt bara att köpa en returbiljett.

Nej man blir glad. Glad att livet inte är längre och snart är det slut på den här plågan att leva bland alla idioter som förpestar världen.

Ja. Knepet är att inte ta livet på så stort allvar.

Ok. Har du bara accepterat att du ska dö? Är du verkligen så hård? Jag är jävligt rädd alltså.

Döden då det är ju allvar?

Javisst men alla vet väl att slutresultatet av livet är döden?

Från första andetaget är man ju förutbestämd att dö.

Det är tur eftersom jorden ändå kommer att gå under.

(FB) Är det för dig okej att världen går under efter du dött?

Ja. Jag arbetar dessutom i en bransch med konstant livsfara där det från ena sekunden kan gå från att gå hur bra som helst till omedelbar död eller rejäl lemlästning på ett ögonblick - om man inte passar sig, eller gör dumma misstag. Går arbetet bra så går det bra - går det dåligt så får folk läsa om det i tidningarna efteråt...

Än en gång - försök lära dig att inte bry dig. Vi skall alla dö förr eller senare - frågan är bara när och hur.


Bra inlägg, det sistnämnda. Det är ändå ingenting du som person kan påverka så varför ödsla tid på det - liksom? Jag tänker mig mer att den dagen det är dags så tar jag som sann misantrop helst med mig så många jag ogillar som möjligt med mig i fallet.

Vem pratar vi om? Reinfeldt eller ex flickvän?

Livet är kort, så se till att njuta av det medan det pågår! Klart det är läskigt att tänka på att man skall dö, men hur skulle annars nya människor kunna få leva?