Citat:
Vet inte hur länge jag fått signaler om feminismens subversiva natur. Det är många år nu.
Har dock alltid försökt göra tolkningar till feminismens fördel. Man vill ändå tro gott. Feminister menar nog väl innerst inne har jag tänkt.
När taleskvinnan för ROKS i tv på bästa sändningstid upprört menade att alla män är djur försökte jag tänka att detta inte var något som hela ROKS-organisationen stod bakom, utan bara en ledare som var förvirrad och projicerade sina personliga problem på män. På så sätt kunde hon kanalisera sin ilska mha sin ideologiska övertygelse.
Sedan dess har det varit otaliga "klavertramp". Ändå har jag inte gett upp tanken på feminismen som en god kamp i samhället.
När Viktoria Kawesa från F! berättade hur hon hade blivit misshandlad i tunnelbanan så tog jag hennes parti, min tanke var:
Jävla män, fan att man ska behöva skämmas för vad andra män ställer till med
Men så läkte bilderna ut och då föll Viktorias snyfthistoria. Istället var det HON som hade misshandlat! Upprepade sparkar mot en man! Efter att hon försökte planka.
Men återigen försökte jag jämka med mitt inre: Feminismen är nog trots allt bra när allt kommer omkring. Men till slut blev det svårt att fortsätta att förneka. Det var för många och ständiga "tillfälligheter" som inte längre gick att förklara bort. Istället såg man det otäcka mönster som man hade ansträngt sig för att inte notera.
Häromdagen läste jag om något som inte alls har med feminismen att göra, ändå fick jag en feministisk insikt: feminismen är ta mig fan ren ondska. Porletten trillade ner liksom.
Det jag läste om var fartygskatastroferna med Titanic och Estonia.
När Titanic sjönk 1912 fanns inte feminismen i folks medvetande. Ändå hade män en enorm respekt för kvinnor. De var gentlemän, de var stolta. Livbåtarna fylldes uteslutande med kvinnor och barn. Männen var stoiska, modiga och uppoffrande. De män som inte hjälpte kvinnor och barn i livbåtarna bytte om till sin värdigaste outfit, sedan uppträdde de artigt och trevligt mot varandra. De socialiserade hövligt och lugnade paniken ombord.
Trots att de första livbåtarna gick nästan tomma, då kvinnor och barn till en början tyckte det var tryggare att vara ombord, så var det inga män som tog sin chans, trots att de förstod vad som väntade. De enda män som räddades var de som hamnade i vattnet då Titanic sjönk och som lyckades simma till någon av livbåtarna som hade platser över, och därmed inte tog någon plats från någon kvinna eller barn.
Fast forward till 1994, Feminismen hade verkat i nästan ett halvt århundrade när Estonia sjönk, nästan bara män återfanns bland de överlevande. Nuff said!
Kontenta:
Män är de starka i samhället, de är samhällsbyggarna.
Män måste få vara stolta, det är våran plats i samhället(som kommer med mod och skyldigheter)
Makten tillhör oss män, och vi använder den för självuppoffrande syften och alltid för att sätta våra kvinnor och barn främst. Ansvar och makt går hand i hand för män.
Feminismen jävlas med den ordningen i naturen som är inrättad av Gud. Och resultatet är dagens samhälle. Makt är egokick för kvinnor, inte ansvar och självuppoffring som för män.
Diskussion: Feminusm är ondska, eller vad tänker ni?
Har dock alltid försökt göra tolkningar till feminismens fördel. Man vill ändå tro gott. Feminister menar nog väl innerst inne har jag tänkt.
När taleskvinnan för ROKS i tv på bästa sändningstid upprört menade att alla män är djur försökte jag tänka att detta inte var något som hela ROKS-organisationen stod bakom, utan bara en ledare som var förvirrad och projicerade sina personliga problem på män. På så sätt kunde hon kanalisera sin ilska mha sin ideologiska övertygelse.
Sedan dess har det varit otaliga "klavertramp". Ändå har jag inte gett upp tanken på feminismen som en god kamp i samhället.
När Viktoria Kawesa från F! berättade hur hon hade blivit misshandlad i tunnelbanan så tog jag hennes parti, min tanke var:
Jävla män, fan att man ska behöva skämmas för vad andra män ställer till med
Men så läkte bilderna ut och då föll Viktorias snyfthistoria. Istället var det HON som hade misshandlat! Upprepade sparkar mot en man! Efter att hon försökte planka.
Men återigen försökte jag jämka med mitt inre: Feminismen är nog trots allt bra när allt kommer omkring. Men till slut blev det svårt att fortsätta att förneka. Det var för många och ständiga "tillfälligheter" som inte längre gick att förklara bort. Istället såg man det otäcka mönster som man hade ansträngt sig för att inte notera.
Häromdagen läste jag om något som inte alls har med feminismen att göra, ändå fick jag en feministisk insikt: feminismen är ta mig fan ren ondska. Porletten trillade ner liksom.
Det jag läste om var fartygskatastroferna med Titanic och Estonia.
När Titanic sjönk 1912 fanns inte feminismen i folks medvetande. Ändå hade män en enorm respekt för kvinnor. De var gentlemän, de var stolta. Livbåtarna fylldes uteslutande med kvinnor och barn. Männen var stoiska, modiga och uppoffrande. De män som inte hjälpte kvinnor och barn i livbåtarna bytte om till sin värdigaste outfit, sedan uppträdde de artigt och trevligt mot varandra. De socialiserade hövligt och lugnade paniken ombord.
Trots att de första livbåtarna gick nästan tomma, då kvinnor och barn till en början tyckte det var tryggare att vara ombord, så var det inga män som tog sin chans, trots att de förstod vad som väntade. De enda män som räddades var de som hamnade i vattnet då Titanic sjönk och som lyckades simma till någon av livbåtarna som hade platser över, och därmed inte tog någon plats från någon kvinna eller barn.
Fast forward till 1994, Feminismen hade verkat i nästan ett halvt århundrade när Estonia sjönk, nästan bara män återfanns bland de överlevande. Nuff said!
Kontenta:
Män är de starka i samhället, de är samhällsbyggarna.
Män måste få vara stolta, det är våran plats i samhället(som kommer med mod och skyldigheter)
Makten tillhör oss män, och vi använder den för självuppoffrande syften och alltid för att sätta våra kvinnor och barn främst. Ansvar och makt går hand i hand för män.
Feminismen jävlas med den ordningen i naturen som är inrättad av Gud. Och resultatet är dagens samhälle. Makt är egokick för kvinnor, inte ansvar och självuppoffring som för män.
Diskussion: Feminusm är ondska, eller vad tänker ni?
Du har en hel del poänger men det jag tycker du borde lagt till är Tredje vågs feminismen. Feminism från början handlade ju bara om jämlikhet men idag har det ballat ur totalt och stundtals eskalerat till regelrätt manshat.
Om vi nu ska prata om kvinnor i negativa ordalag så har jag en lite intressant anekdot från i somras den 6 juni för att vara mer exakt. En god vän till mig en person från Uganda var med mig och mina andra vänner, grillade badade och drack öl när han berättade en historia som jag tror du kan relatera till. Han berättade att kvinnor alltid är i övervikt i flock-beteenden, typ så drog han upp black lives matter och andra hysteriska rörelser där det alltid är kvinnor som är mest förekommande.
Hans poäng var således att kvinnor inte bör ha höga positioner då de inte har vårt manliga förnuft. Nu talade han inte om alla kvinnor i världen men i generella termer. Jag tycket han överdrev lite just då men faktum är att jag efteråt när jag såg en demonstration uppmärksammade att det mest var kvinnor som om kvinnor alltid måste existera i en slags flock hela tiden och följa gruppen och dess normer.
Tycker din TS är intressant!
kanske, men jag tror hen menar 360 grader vilket innebär att hen snurrar ett helt varv och står öga mot öga med feministen igen. Så hen ger feministen en chans till som jag tolkar det. Snurrandet är kanske ett sätt att imponera? En perfekt piruett.
__________________
Senast redigerad av Vindpinad 2019-10-06 kl. 07:25.
Senast redigerad av Vindpinad 2019-10-06 kl. 07:25.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera