Jan Björklund avgår som partiledare

Men det kan jag tänka mig. Den här förnumstige moralsprätten är hårt bunden av sina ideala verklighetsfrånvända förpliktelser. Hade han haft ett avtal hade han redan suttit på den posten. Nu lipar han om arbetslöshet och hoppas på allmosor från groggnyllet. Hoppas han sitter på en fet nitlott och kan sakta tyna bort i glömskans värld bland mediokra landsförrädare. Han har helt tappat sin betydelse och jag kan inte minnas någon berömvärd insats den mannen bidragit med. Han kan flytta till Vietnam och börja som hembiträde åt Sjöstedts sambo. Kommunisten fick iaf något för sitt svek medans majoren blev lottlös. Underbar sorti och karma.

Så bra. Idioten har gjort sitt bästa för att rasera skolan.

Jo, med hänvisning till en ny hittepåregel om att gamla partiledare inte ska sitta kvar i riksdagen, ungefär som att det alltid stått i folkpartiets stadgar. Svammel. Leijonborg avgick som partiledare 2007 men satt kvar i riksdagen till 2009. Handlar garanterat om att partiet i hemlighet jobbar på en högersväng och ett JÖK-avhopp, och att han inte vill vara delaktig i att radera ut spåren av honom själv.

Under sin politiska karriär, genomförde Björklund sina repmöten och särskilda övningar för befäl?
Jag har svårt att tänka mig att han har svårt att "återgå till reserven" om han inte har tjänstgjort under många år.
Någon som vet?

Är han inte för gammal för aktiv tjänst? Hemvärnet känns mer relevant.

Jo, någonting med Hemvärnet ser det ut att handla om:

https://www.forsvarsmakten.se/sv/akt...aka-i-uniform/

Undrar fortfarande om Björklund gjorde sina repmöten och särskilda övningar för befäl under sin riksdagstid?
Hittar inget på nätet.

Man skulle vilja ha en liten film på Björklund i uniform, sjungandes -"Vi skall åka till Moskva, döda ryssen & må bra"-

Men det är kanske fel vapenslag.

Frågan är väl snarare vad han lovat sina barn. Att inte döda de med sneda ögon kanske.

Personligen tror jag inte på de där konspirationsteorierna utan snarare på något mer mänskligt. Han har suttit i den absoluta toppen av L som borgarråd, sedan som partiledare i tolv år! och även varit minister. Att avgå som partiledare, så brukar de flesta vara väldigt inaktiva när de sitter i riksdagen eftersom de inte vill spela andra fiolen eller störa den nuvarande partiledaren. De flesta fd partiledare brukar ju lämna sin riksdagsplats inom något år

Är det inte Major Björklunds röst i bakgrunden?

Fan vet, inte helt olikt.-"... döda gooken & må bra"-

Jan Björklund intervjuades i P1 i morse.
Det var en sällsam intervju, tur att den var kort annars hade den blivit bisarr.
Han fick inga besvärande frågor, annat än varför han använde sina söner som slagträ mot SD.
Svaret var att han och frun inte fått adoptera dem med SD:s politik samt att Björklunds mor flydde nazismen i Norge, vad det hade med sönerna att göra.
Nazismen igen alltså. Sedan envisade han med att kalla kritik mot de s k etablerade partiernas politik - de som ställt till allt i Sverige - för populism.
Jan Björklund var endast självkritisk i den misslyckade integrationen och i den för generösa migrationspolitik.
Inga små saker alltså.
Frågan den kvinnliga intervjuaren - värdelös i sitt ryggsmekande förståss - skulle ställa då om hon varit en riktig jounalist hade varit: och vad har du gjort under dina 12 år som partiledare för att förhindra eller förändra detta?
Det gjorde hon inte.
Skolan däremot var Björklund nöjd med. Pisa-rapporten såg han som en triumf för sin skolpolitik trots den blygsamma uppgången. Att 11 000 elever inte fick genomföra testet och sänkt de genomsnittliga resultaten om de fått deltaga, förbigicks med tystnad av honom och intervjuaren.
Vad skall du göra nu då? frågade journalisten.
Det hade Björklund inget svar på. Här hade han svårt att prata rent, skrattade, tog om och vred orden och meningar, som frågan var oväntad eller ansågs för personlig.
Men troligen jobbar sossarna på för fullt för att hitta en ambassadörspost åt honom.
Annars var rösten fast och självsäker, han visade ingen ånger, inget självtvivel. Inte ett uns märktes annars av det personliga totalmisslyckande han som politiker gav i arv till Sverige.