Citat:
Ursprungligen postat av
anonontonson
Det är bara att läsa domarna och sätta sig in i detaljerna i SÄPO.mansfallet 2010. Samma människor, samma typ av glidande bevisning, 'domstolen får ta ställning det'. Men nu är det ett fall som pågått i mer än nio år, det är Assange och när den falska bevisningen avslöjas i världens media så blir inte bara åklagarmyndigheten rövknullad i världens media, utan också det svenska varumärket. Så då måste de beställa en annan lösning, typ att Assange halkar i duschen i Belmarsh och råkar avlida.
Jag är inte så insatt i just SÄPO-mansfallet men har läst mer om Quickfallet, och det visar med all tydlighet vad vården och annan expertis kan ställa till med. Där fanns terapeuter, läkare, en psykologiprofessor och "benbitsexperterna" (labpersonal?) som alla gav falska och tvivelaktiga vittnesmål. Det gör Quickfallet till en vetenskapsskandal lika mycket som en rättsskandal.
Jag tror att många domare, åklagare, poliser etc. som själva saknar gedigen vetenskaplig utbildning alldeles för lätt förtrollas av experter och deras sken av vetenskap, trots att uttalandena ibland är subjektiva och saknar grund.
DNA-test har nog hög säkerhet förutsatt att materialet inhämtats på rätt sätt (dvs inte bara en oanvänd kondom som överräcks av en manipulativ målsägare), men mycket annat är så subjektivt att resultatet helt beror på vem man frågar.
Det måste till en bättre utvärderingar av teknisk bevisning och expertutlåtanden, så att subjektiva, osäkra resultat inte ges för stor vikt. I rapporten om kondombevisen i HäPM från november 2010 så har labbet en skattningsskala där de uppskattar hur säkert resultatet är. Något liknande skulle behövas för de hemliga rättsintygen, men frågan är vem som ska göra den uppskattningen och hur säker den är. Det måste ju finnas tillfällen då rättsintygen fyller sin funktion, men andra gånger kan de säkert vara vilseledande.
Utan att kunna se SWs rättsintyg är det svårt att utvärdera. Det otrevliga är att det kan användas för en utdragen "persecution by prosecution", eller "förföljelse genom tvångsmedel under förundersökning" även om de inte håller för en fällande dom eller ens för en rättegång.
Men i slutändan är det ändå åklagaren som leder förundersökningen och som måste vara vaksam på tvivelaktiga intyganden från vård och lab. Hon får inte acceptera vad som helst utan måste
i neutralitetens namn förhålla sig sunt kritisk till alltför subjektiva utlåtanden, så i slutändan är ändå allt MNs fel. Förundersökningsledaren ska vara neutral, och behöver kunskaper om hur rättsintyg m.fl. intyg ska värderas. Så låt oss likafullt skylla allt på Marianne. Var hon chef så var hon!