Tog upp diskussionen tidigare att C fortfarande har bönder och landsbygdsbor som till slut får nog, bl.a. pga bensinskatt osv.
Snart är C ett parti för eliten och unga studenter (tjejer) som inte förstår vad de röstar på utan går på identitetspolitik enbart.
De Centerpartister jag känner sedan gammalt, bönder & liknande, har slutat rösta på C. Även ett par som varit kommunpolitiskt aktiva för C. Idag skäms dom & undviker helst att diskutera det hela.
Om jag läser det rätt så är Sifo närmast på Sverigedemokraternas siffor. Närmast för alla partier (om man räknar bort undersökning samma dag) var Inizio.
Tack
Som av en tillfällighet presenterar just nu Bonnier/Expo en vit maktskandal i Expressen för att få ner dagens SDpopularitet
Ingen kvinna skulle rösta för Jomshof, Söder eller Karlsson. Dessa tre herrar uppfattas som aggressiva av kvinnor. Åkessons lugna person och sparsmakade utspel kan tilltala kvinnor i längden. Fortsätt på den lagda vägen. Kvinnorna måste på allvar börja reagera på sina barns oro i skolan och utanför hemmet i största allmänhet. Personrån och våldtäktsrädslan soppas under mattan fortfarande eftersom risken att just deras barn drabbas är liten.
Nej de kommer inte rösta för dessa män men de kommer rösta för Louise Erixon, utomordentligt smart drag av SD att sätta henne i fokus!
De Centerpartister jag känner sedan gammalt, bönder & liknande, har slutat rösta på C. Även ett par som varit kommunpolitiskt aktiva för C. Idag skäms dom & undviker helst att diskutera det hela.
Det finns väl inte så många bönder kvar längre sedan Sverige på 50-talet stöpte om jordbrukspolitiken.
De som i dag ägnar sig åt lantbruk är stora godsägare med 1000-tals ha mark. På 50-60-talet kunde en bonde gå runt med 10 kor mot idag minst 100.
Det handlar om att beskriva verkligheten som väljarna upplever den. Eftersom det är sanningen.
Jovisst, fast i fallet kvinnliga väljare (som är den stora glastaks-utmaningen för SD) är det lite mer komplicerat än att bara beskriva verkligheten.
Som statsvetarna Kokkonen och Dahlberg visat så är det inte ett åsiktsproblem. Kvinnorna är redan övertygade om invandringens baksidor. Man sparkar in öppna dörrar med att mansplaina redan kända fakta.
I flera opinionsundersökningar under senare tid har det visat sig att nästan dubbelt så många män som kvinnor stödjer Sverigedemokraterna (SD). Könsskillnaden i stödet för SD är inget unikt. I princip samtliga invandringskritiska partier i Europa dras med ett liknande könsgap.
Även andra partier har en skev könsfördelning i sin väljarkår men inte för några partier är könsgapet så stort som för invandringskritiska partier. Inom forskningen har man observerat nämnda könsgap under lång tid och har också fört fram en mängd möjliga förklaringar.
Man har föreslagit att könsgapet skulle kunna förklaras med att kvinnor generellt placerar sig till vänster om män på den politiska vänster-högerskalan, att män är mer kritiska än kvinnor till invandring, att män och kvinnor lägger olika vikt vid frågor som invandringskritiska partier mobiliserar kring, att män hyser lägre politiskt förtroende än vad kvinnor gör och att fler kvinnor än män är anställda inom offentlig sektor.
Dock har ingen av de nämnda förklaringsmodellerna kunnat förklara könsgapet på ett tillfredställande sätt.
Det visar sig nämligen att män och kvinnor inte alls skiljer sig särskilt mycket åt när det gäller inställning till invandring eller politiskt förtroende. Tvärtom visar undersökningar att kvinnor sympatiserar med invandringskritiska partiers budskap i samma utsträckning som män.
Kvinnors höga SD-tröskel visar sig istället sitta i att de är mycket räddare för att rösta på stigmatiserade partier som omgivningen ogillar (ofta räcker det att omgivningen ANTAS ogilla).
När kvinnor väljer vilket parti de ska rösta på väger de också in omgivningens inställning till olika partier innan de gör sitt val (eller rättare sagt vad man tror att omgivningen tycker om partierna).
Män tar inte alls samma hänsyn till vad de tror att andra tycker och tänker när de bestämmer sig för vad de ska rösta på. När vi lyfter in våra nya och alternativa förklaringar visar det sig att könsgapet inte längre är någon paradox, utan går att förklara med hjälp av socialpsykologi.
Ju mer stigmatiserat ett parti uppfattas vara i den allmänna opinionen, desto färre kvinnor röstar på partiet i fråga. Detta gäller inte bara invandringskritiska partier, utan även andra partier som är stigmatiserade, till exempel radikala kommunistiska partier.
Anledningen till att kvinnor avhåller sig från att rösta på SD är således att partiet är starkt ogillat av stora grupper i samhället. Kvinnorna tar hänsyn till detta när de lägger sin röst, medan männen inte gör det i lika hög utsträckning.
Hade kvinnorna vågat åsiktsrösta i lika hög grad som männen, utan att ta hänsyn till vad andra tycker, hade SD enligt gängse väljarmodeller med råge varit Sverige största parti. Möjligen kan situationen förändras som SD börjar behandlas som vilket annat parti som helst. SD har dock sannolikt en lång väg att vandra innan de blir fullt accepterad, givet sitt radikala förflutna, och kommer därför att behöva dras med sitt könsgap länge än.
Men, partiet har de senaste åren medvetet försökt att förbättra sin image. Kanske kan de lyckas med detta och därmed locka de kvinnor som egentligen hade velat rösta på dem, men nu inte gör det av hänsyn till vad andra tycker.
När Emma eller Therese står i valbåset och våndas över SD-sedeln i handen är deras problem alltså INTE...
...att ingen berättat för dem om ”svennehora” (de vet redan allt det där och tycker redan att det suger)
...att SD saknar ”starka kvinnor” att identifiera sig med (i samma PSU stödde 80,1% av kvinnorna partier med manliga partiledare - då var jag snäll och utelämnade hela MP trots Bolunds hälft).
Nej, de kvinnliga väljarnas största hinder är alltså ”vad skulle Josefin, mamma, mormor och tjejerna på jobbet tycka om jag röstade på SD?” Detta sätter alltså mer skräck i dem än all världens invandring.
De som resonerar ungefär ”SD blir alltid brunmålade i vilket fall så det är lika bra att sluta cucka, skita i allt och stampa rakt in i stridens hetta med ståfralla och vråla UT MED NEGERPACKET” kanske tänker att kvinnor ska tända på det gränslösa självförtroendet eller nåt, vad vet jag. Men resultatet skulle snarare bli en grad av stigmatisering som skulle radera ut hela den kvinnliga delen av väljarkadern, utom möjligen den där konstiga promillen av kvinnosläktet som vill gifta sig med Charles Manson och Ted Bundy i fängelset.
Universallösningen för att vinna över kvinnorna är således att det sker en legitimisering och avstigmatisering av SD. Det mest effektiva sättet att kicka igång den processen är att jacka in sig på en partikonstellation som uppfattas som rumsren. Som SD nu försöker göra med M och KD. När SCB kollade läget i maj hade KD nästan helt jämn könsfördelning, 12,7% bland kvinnor, 13,4% bland män. Vad gäller M var lutningen lite kraftigare (kvinnor 14,9%, män 17%). Dock är det ljusår bättre än SD:s skeva 13,4% vs 20,8% i samma PSU.
Lyckas SD knåpa ihop nån samarbetsform för konstellationen M+KD+SD får man en väldig draghjälp med avstigmatiseringen, eftersom man då får inte mindre än tre partiorganisationer som jobbar heltid för att övertyga nervösa väljare om att SD är ofarliga. Och de tjejer som trots alla försäkranden inte vågar utmana konsensus kan då med gott samvete proxyrösta på SD genom att lägga sin röst på Ebba.
Fikabilderna på Ebba och JÅ kanske inte har superstor betydelse bland oss män. Här hör man mer muttranden om att EBT cyniskt försöker stjäla invandringskritisk stjärnglans. Men för kvinnliga väljare med stigmanojor säger det mer än tusen ord att se en bild av den tuffaste tjejen i politiken (som samtidigt är partiledaren med högsta förtroendet av alla) ta en kaffe med Jimpan och le utan att kräkas.
__________________
Senast redigerad av CrispyKreem 2019-09-26 kl. 16:14.
Du hänger upp dig på en ickefråga om ett ickeproblem. Det är helt normalt - för dig - att autistiskt älta ickeproblem, alltså.
Fortfarande ingen aning, men var finns relevansen? Vi bor i världens mest udda land enligt såväl oss själva som World Value Surveys. Om det är någonstans jag förväntar mig att såna som SD tvingas tänka utanför boxen, är det i Sverige. Och i den händelse att SD är det absolut första partiet som är ett exempel på [insert X=vadhelst kriterier du skräddarsytt för att det enda möjliga svaret ska vara SD], tja, då är SD ett unikt exempel på [X]. Och? Gnager det att de är ensamma om det? Blir du nervös när SD inte faller in i ledet? Föredrar du följare framför ledare, konformitet före självständigt agerande?
Om Paula Bieler använder den specifika termen ”kroppar” på känt SJW-maner (i motsats till gängse användning som i ’bärga kroppar från Estonia’), eller andra Generation Snöflinga-anstrukna begrepp som genderfluiditet och mikroagression, så lämnar jag direkt - utan att blinka eller se mig om. Det är ett löfte med livstidsgaranti.
OK Nostradamuzzzzzzzzzzzzz, antecknar.
Nej.
Nu sköter du ju din egen cuck-framing. Du vill inte vara med i det identitetspolitiska spelet där även svenska kroppar är föremål för omsorg och ombudsmannaaktivism enligt universella regler och med gängse terminologi. Däremot vet vi ju att du mycket väl accepterar både specifikt identitetspolitiska utspel och stöd till etnonationalism från ditt favoritparti. Bara inte för svenskar.
Och nu har ju SD gjort en vana att växla in gamla kärnväljares sensibiliteter för att vinna nya grupper. Om du faller ifrån och ersätts av fler universitetsutbildade kvinnor som får en aha-upplevelse av att med välkänd SJW-terminologi tänka på svensketnisk utsatthet som något som inte sker i ett abstrakt majoritetssamhälle utan i faktiska situationer av minoritetsstatus och hjälplöshet, riktad mot utsatta, fysiska kroppar av kött och blod, desto bättre. Att blont hår och blå ögon inte ger osårbarhet och vit hud fortfarande kan blöda är något som inte talar till dig, men kan göra intryck på mammor och mormödrar som har svårt att kortsluta programmeringen på egen hand.
Poängen med att prata om kroppar är just att flytta över varje negativ kategorisering på den som använder en fördomsfull blick. Genast försvinner alla svårigheter med definitioner och raskriterier från den som vill synliggöra och riktas mot den som förgriper sig på kroppen. Det är elaka svenskar som "rasifierar", inte den som försvarar rasifierade. På samma sätt är det gruppvåldtagande män eller bötande översittare som skapar definitionen av svenskhet genom val av offer - inte ett ängsligt partikansli som vibbar "etnisk svensk" med "etnisk rensning" och därför saknar orden att beskriva det som svenska föräldrar oroar sig över när deras lintott hamnar i minoritet. Fördomsfullhet och hat placeras där de hör hemma och synliggörandet blir en fråga om omsorg istället för hat.
Det här resonemanget hade Heberlein eller Teodorescu köpt (åtminstone hade de inte vågat opponera sig), men inte du. Jag för min del kommer inte rösta SD med mindre än att "svennehoran" synliggörs.
__________________
Senast redigerad av oyto 2019-09-26 kl. 16:28.
Anledningen till att kvinnor avhåller sig från att rösta på SD är således att partiet är starkt ogillat av stora grupper i samhället. Kvinnorna tar hänsyn till detta när de lägger sin röst, medan männen inte gör det i lika hög utsträckning.
Tror att det sades att det var kvinnornas egna bekantskapskrets som avgjorde. Inte hur stigmatiserat partiet är generellt. Det är eventuellt svårare att råda bot på. Det räcker alltså inte att Matts Knutsson börjar tala positivt om (SD). Så länge de flesta små bekantskapskretsar har en eller två kvinnor som avskyr (SD) och pratar om hur hemska de är hela tiden så blir det ingen (SD) röst.
Men visst blir det ett formellt samarbete mellan (M), (KD) och (SD) kan ju folk som röstar på andra partier tvingas försvara (SD) samarbetet, och därmed (SD), inför motståndarna. Kanske det kan få (SD) sympatisörer att visa sig lite oftare och driva avstigmatiseringen.
Citat:
Hade kvinnorna vågat åsiktsrösta i lika hög grad som männen, utan att ta hänsyn till vad andra tycker, hade SD enligt gängse väljarmodeller med råge varit Sverige största parti.
Alltså männen har man därför att de gillar politiken och personerna. Det låter ju som att (S) borde oroa sig mer därför att kvinnorna kan misstänkas rösta på dem trots att de egentligen ogillar den politik de bedriver och hade varit lyckligare som (SD) väljare. Eller egentlgen borde alla partier som har övervikt kvinnor bland väljarna oroa sig för vad som skall hända den dag sitigmatiseringen slutar vara effektiv...
Man tycker de borde sluta vid en viss tröskel, fast frågan är om den går ens vid 25%? Trump fick 46,1% av rösterna men motståndarna uppvisar noll tecken på ödmjukhet eller eftertanke, det har bara varit double-down för hela slanten. Flertalet uppträder ungefär som ”Vi är 87%”-rörelsen mot SD 2014, som att Trump fick 12,86% och att man har mandat att behandla honom därefter. Så jag är tveksam till att SD skulle ha en tipping point vid största parti eller så. Tror att brunstämpeln hänger med hela vägen upp till 95% stöd, nånstans där orkar de sista 5% inte spela allan längre.
Ungefär så, med reservation för att M fortfarande verkar ha fantomsmärtor efter C+L. Kristersson et al tycks ännu dagdrömma om att få tillbaka C+L i alliansen. Jag skulle möjligen acceptera L efter lång tvekan, men C? Aldrig. Där vill jag ha skriftligt från UK och EBT att de aldrig gör några eftergifter till dem om migration. Kohandelsförbud på det området, eller C = bannlysta från högern för överskådlig framtid.
Grejen med Trump är att han är ensam. Han trivs också med det. SD har M och KD och båda börjar begripa att de faktiskt inte tappar röster om de låter som SD. KD borde vara bra jävla dum om de inte begriper den saken. Tidigare var man rädd för en viss retorik men flera inom M har tuffat till sig genom att bland annat säga att vi inte kan bara skapa reformer och underlätta för de som inte bidrar. Man säger det uppenbara. En vinnare i längden. M vann ju 2006 på grund av jobblinjen som man snodde många sossar genom. Det är dessa nu som gått till SD på grund av Reinfeldt. Ett historiskt misstag av M som Reinfeldt bär skulden till. En golgata som kommer ta flera år. Till att börja med är det slut med att hjälpa L, vilket ju syns i opinionsmätningarna för L.
Media har förresten aldrig varit ett stöd för M, inte heller KD, oavsett vad man gjort. Carl Bildt ställde till exempel inte upp på intervju med Hagge Geigert eftersom han var så öppet kritisk och framför allt hånfull mot borgerlig politik. Aldrig mot vänstern. Vidare har Tove Livendahl påpekat flera gånger att M tidigare under 90-talet och tidigt 2000-tal utsattes för liknande drev som SD idag. Vänstern byter bara offer. Varför då inte gå ihop till tre och bli majoritet. Man har ju ändå inget att vänta av mainstreammedia.
Enkelt språk efterlystes: Ett folk som alla andra.
Det är hela budskapet och är samtidigt mer radikalt och lättförsvarat än SD:s begreppsapparat. Det innebär att svenska folket finns på lika villkor och har full, oprutad folkrätt till kontinuitet i Sverige.
Sedan handlar det bara om att kunna formulera detta budskap mot alla målgrupper och i alla sammanhang. En postmodernt universitetsutbildad kvinna nås inte med samma ord som grabbarna och gubbarna på Flashback gillar.
Tydligen har SD nu fått störst stöd någonsin i Nyheter Idag/Sentio. Har inte plus där, så skulle någon med plus kunna skriva partiernas stöd i den mätningen?
