Citat:
Narkotikabekämpning handlar i grunden om att bekämpa tillverkning, distribution och försäljning av illegal narkotika. Att tillåta den kedjan är att legalisera. I Sverige är det stort fokus på att jaga och gripa brukare som ett led i att eftersträva ett utopiskt narkotikafritt samhälle. Att inte fortsätta straffa för narkotikamissbruk är avkriminalisering.
Bekämpa knarket så krossar vi gängen
Debattörerna: Legalisering skulle uppmuntra narkotikaanvändning
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/GGKBb6/bekampa-knarket-sa-krossar-vi-gangen
Debattörerna: Legalisering skulle uppmuntra narkotikaanvändning
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/GGKBb6/bekampa-knarket-sa-krossar-vi-gangen
Att droganvändare behandlas som brottslingar har lett till flest kriminaliseringar, ett mer utbrett problematiskt bruk och bland den högsta narkotikadödligheten i Europa. Vilket förstås inte uppmärksammas av lobbyister, politiker, myndigheter och media, vilka tvärtom med propaganda och opinionsbildning framgångsrikt förespråkar en restriktiv narkotikapolitik, som innehåller att missbrukare kriminaliseras och skademinimering motarbetas.
De flesta vet inte att Sverige är ett av få länder i Europa som har kriminaliserat narkotikabruk, inte heller att Sverige är det västland som har minst antal sprututbyten och minst antal missbrukare i substitutionsbehandling. I mer än 10 års tid har det också anmälts överlägset flest ringa narkotikabrott (bruk eller innehav för eget bruk) utan att det uppmärksammas eller frågas vad det ska leda till.
Med Sveriges geografiska läge i norra Europa är förekomst och prevalens av narkotika lägre än på kontinenten, att då ändå erhålla en narkotikadödlighet som är fem ggr högre än genomsnitt i EU visar tydligt hur misslyckad och katastrofal den repressiva, restriktiva narkotikapolitiken är.
Genom att narkotikabruket är kriminaliserat blir missbrukare främst en uppgift för polisen istället för sjukvården. Kriminaliseringen leder bland annat till att missbrukare går under polisens radar för att inte gripas. En konsekvens av det är att missbruk upptäcks för sent när brottslighet och sjuklighet är långt gången. Det säger sig självt att problem som är dolda är svåra att upptäcka. Dessutom motverkar det god relation mellan missbrukare och polis, vilket är grundläggande för polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete.
Att tiotusentals individer årligen, genom en förseelse som de själva är offer för, blir brottslingar är förstås inte något stat och samhälle ska medverka till. Fler borde tänka på att den som behandlas som brottsling också beter sig som sådan. Ska brottslighet ibland annat förorter minska kan inte masskriminaliseringarna för eget bruk fortsätta.
Att besluta om att kriminalisera narkotikabruk 1988 var och förblir ett narkotikapolitiskt misstag. Det har format synen på missbruk som en brottslig handling istället för symptom på bakomliggande problematik. Ska narkotikaproblemen minska så behövs avkriminalisering och mer tillämpning av skademinimering.