Citat:
Ursprungligen postat av
HanMedPinnen
Menar du att dina betydelser om olika gradvishet är ursprungligare än dessa betydelser eller är de parallella?
Alltså att /k/ i
jaka är en partikel som ursprungligen markerar aktionsart. Ett problem om man ska rota i saken är att sådana partiklar borde vara äldre än både svaga verb och adjektiv. De hör alltså hemma i en grammatik som inte alls finns idag.
Men lite på skoj kan man notera ett det i svenskan finns suddiga spår av ett tiotal småord som har betytt typ pågående/avslutat, engångsgrej/repetition, etc. Därför kan man tramsa till en massa svaga verb:
jaka ”vid ett tillfälle bli ja”
jamma ”vara ja-aktig” (typ
blomma,
fetma, som ju dock inte är ett verb)
jana ”gradvis bli ja” (typ
stelna)
jala/jalla ”använda ja” (typ
tvåla,
handla)
jara/järra ”säga ja hela tiden” (typ
vandra,
bläddra)
jata/jätta ”energiskt säga ja” (typ
vakta,
tvätta)
jasta ”gå och helt ägna sig åt ja” (typ
inhösta)