SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Vad kallas det att citera någon felaktigt (på ett trovärdigt sätt)?

Exempel : "Låt den utan synd kasta första stenen" - Bosse Hansson.

Jag tänker på ordet parafrasera, men det speglar inte riktigt att man citerar felaktigt, utan att man säger samma sak men på ett annat sätt. Felparafrasera kanske eller varför inte bara felcitera?

Ja kanske. Felcitera skulle ju annars kunna vara att man säger ett citat felaktigt, men man citerar rätt person.

För att förtydliga gäller det som jag skrev senare, att tilldela någon ett (känt) citat till någon som inte alls sagt det. Är en på radio som jag misstänker gör så rätt ofta.

Okej, så inget mer adekvat ord just för att tilldela någon ett falskt citat. Tack

Ja kanske. Felcitera skulle ju annars kunna vara att man säger ett citat felaktigt, men man citerar rätt person.

För att förtydliga gäller det som jag skrev senare, att tilldela någon ett (känt) citat till någon som inte alls sagt det. Är en på radio som jag misstänker gör så rätt ofta.

Jaha, jag förstod det som att man citerar på ett felaktigt sätt. Exempelvis använder helt fel ord men där det är tydligt att det är tänkt att vara ett särskilt citat. Inte att den som sagt citatet är en annan person, även om det också blir en felcitering.

Att "felaktigt tillskriva någon ett citat" är en annan variant.

Ja, jag tror du förstod nu. Det borde dock finnas ett lämpligare ord för det.

Vad kallas det att citera någon felaktigt (på ett trovärdigt sätt)?

Exempel : "Låt den utan synd kasta första stenen" - Bosse Hansson.

Att efter långt överläggande svara ja skulle vi alltså kunna kalla för att jana "säga ja i en utdragen process".

För länge sen var det vanligt att svaga verb bildades på grundord plus en partikel – som från början ibland kunde uttrycka aktionsart.

En av femtioelva sådana partiklar är /k/ eller /g/. Vitsen kan ursprungligen ha varit att beskriva en handling som blir fullbordad i ett enskilt moment. Alltså att svalka = ”bli sval vid ett visst tillfälle” (medan svalna = ”bli sval i en utdragen process”). Exempel:

ja -> jaka (Alltså ursprungligen att man ”ja”-ar till det vid ett visst tillfälle.)
tve -> tveka
öm -> ömka
blid -> blidka
blind -> blinka
vid -> vidga
glöd -> glödga
hal -> halka
dyr -> dyrka
stad -> stadga ...

Vad är grejen med att stava kvinna med "q"? Ser vissa som som skriver qvinna eller något liknande