gomorron,
har nu plöjt genom nattens skörd av inlägg. Fastnade för det citerade nedan.
Istället för deckar läser jag intressanta FUP:ar. I dem är det slående att vanekriminella ofta väljer "no comments" genom hela utredningen och i alla förhör. De låter polisen bevisa deras skuld, inte försöka bevisa sin egen oskuld. Dett är ofta framgångsrikt.
Den som första gången sitter mittemot en utredare och är skyldig pratar oftast. Ljuger och hittar på. De snärjer sig och blir ett lätt offer för erfarna förhörsledare.
Oskyldiga har all anledning att prata på. De har åtminstone en möjlighet att bevisa sin oskuld. På en massa sätt. Sen är det tragiskt att många oskyldiga trots allt fälls. Allt för många.
KL med sin bakgrund som advokat och domare vet precis hur en slipsten ska dras. Hon är lika erfaren som en yrkeskriminell. No Comments kan ta henne långt...
Detta inlägg fastnade jag för alldeles speciellt;
Citat:
Ursprungligen postat av
Qulturpersonlighet
Du har genomgått en skilsmässa från dina barns far och du är bitter eftersom det mesta gått hans väg vad gäller vårdnad om barnen och besittningen av eran gemensamma lägenhet. Då utsatts han för ett mordförsök, överlever men hamnar på sjukhus med tre kulor i kroppen. Du har ingenting med det här mordförsöket att göra. Inser du då allvaret i att barnens far kunnat dö, skärper till dig och samarbetar med polisen så att de kan avföra dig från utredningen - eller tiger du dig envist igenom förhören?
Finns det en enda rimlig förklaring till att hon som oskyldig skulle tiga sig igenom förhören? Hon är ju trots allt jurist och fd domare, inte en maffiamedlem bunden av någon uråldrig hederskodex som förhindrar henne från att samarbeta med polisen.
