Citat:
Ursprungligen postat av
Nulb
Vad menar du skillnaden mellan ”Hard Brexit” och ”No deal” skulle vara?
Såvitt jag förstått utifrån terminologin som använts är det samma fenomen.
Nej, det finns stora skillnader.
Hård Brexit innebär att man lämnar EU under ordnade former och med ett utträdesavtal (det enda sådana som har förhandlats fram är "the May Deal", men andra vore i teorin möjliga), UK betalar överenskommen "divorce money" (ska visst vara 39 miljarder pund, eller var det euro?), står därmed utanför EU:s alla frihandelsavtal som ett vanligt "baseline" WTO-land, och sedan fortsätter man under några år att förhandla om ett framtida avtal för frihandel osv. Det är nämligen ingen vettig människa som ifrågasätter att frihandelsavtal med EU är ett starkt brittiskt intresse.
Vid hård Brexit skulle det förmodligen också finnas solida garantier och avtal för att britter som bosatt sig inom EU de senaste fyrtio åren kan bo kvar där utan problem, dvs med PUT, och vice versa när det gäller EU-medborgare i Storbritannien; däremot skulle UK få en del kontroll över fortsatt invandring av EU ctizens från EU - hur mycket kontroll skulle bero på hur det större avtalet såg ut. (Boris vill ha total brittisk kontroll över invandringen och gränserna, och möjlighet att fritt sätta vilka lagar och kvoter han vill på det området från dag ett, men det verkar inte som om han gjort några allvarligt menade ansträngningar att få med detta i ett utträdesavtal).
No-deal innebär just att UK lämnar EU utan avtal och i stort sett utan några ömsesidiga kanaler för att diskutera frihandel, samarbete i andra frågor osv. Man vägrar betala några "skilsmässopengar" vilket ganska säkert sedan skulle leda till att EU säger: vi vägrar förhandlingar om handel fram till dess att ni har betalt pengarna. Inga regler för PUT i någondera riktningen, osv. I princip betyder det att EU skulle behandlas som en ockupationsmakt som kastas ut, och det är förstås den bilden Boris vill sälja in: "this is our 1776 moment" ungefär. Medan många brittiska företag och banker (och en stor del av brittiska folket, troligen de flesta) fasar för följderna av ett sådant abrupt avbrott, både i England och för deras filialer och förbindelser på kontinenten.