Citat:
De kan, utöver att ha ringt telefonkiosken på stora torget, ha varit och ”knackat på” hans dörr på måndagen när de inte visste att han var på jobbet. Jag ser inget konstigt i det. Det är människors säkerhet det handlar om, och polisen väljer hur deras mordutredning bör utformas, inom lagens råmärken. Att ha två ”allmänt” och ”särskilt” mordmisstänkta med två barn spatserande runt i villakvarter är på sikt en risk i sig. Att man sen då gör något åt saken kan inte kritiseras i och för sig. Särskilt inte när misstag skett på vägen tidigare som fått saken att dra ut extremt på tiden.
Blotta föreställningen att ett (gift) par med egna växande barn bankat ihjäl deras vigselpräst och granne, en trebarnsmor själv, och lämnat liket för att hittas av rävar och skolungar bakom ett plank när sonen hennes låg i sängen hemma och väntade på uppvaktning är så världsfrånvänd att man riskerar förlora tron på mänskligheten.
Skulle regionala insatsstyrkan under ett ögonblick råka härma den dödsångest som offret måste ha känt och som hennes barn tvingas leva med resten av livet så desto bättre. Ett egenvärde får det ju inte
vara, och det är det inte.
Åklagarmyndigheten (dvs vi) går inte från ord till handling i detta fall utan att ha på fötterna eller veta vad de gör. Killen är rökt.
Killen har troligen fått för sig att hans skolboksdarwninism var helt rätt kort att dra när det blåste mot. Det blir en dubbeldarwin i litet utrymme på livstid i stället. Och kan inte frun hans förklara vad hon egentligen pysslar med så får väl åklagaren fråga igen. Och inte slå ner blicken i cacharnas fantasivärld och rusa blint vidare.
Ta min själ.
Blotta föreställningen att ett (gift) par med egna växande barn bankat ihjäl deras vigselpräst och granne, en trebarnsmor själv, och lämnat liket för att hittas av rävar och skolungar bakom ett plank när sonen hennes låg i sängen hemma och väntade på uppvaktning är så världsfrånvänd att man riskerar förlora tron på mänskligheten.
Skulle regionala insatsstyrkan under ett ögonblick råka härma den dödsångest som offret måste ha känt och som hennes barn tvingas leva med resten av livet så desto bättre. Ett egenvärde får det ju inte
vara, och det är det inte.
Åklagarmyndigheten (dvs vi) går inte från ord till handling i detta fall utan att ha på fötterna eller veta vad de gör. Killen är rökt.
Killen har troligen fått för sig att hans skolboksdarwninism var helt rätt kort att dra när det blåste mot. Det blir en dubbeldarwin i litet utrymme på livstid i stället. Och kan inte frun hans förklara vad hon egentligen pysslar med så får väl åklagaren fråga igen. Och inte slå ner blicken i cacharnas fantasivärld och rusa blint vidare.
Ta min själ.
Ett som vanligt, ytterst klokt, välskrivet och tänkvärt inlägg
av Lonnrot.
Tack för alla dina inlägg, även de med inslag av en glättigare,
humoristisk ton, behövs som kontrast till allt sorgligt, tragiskt
och förfärligt som utgör grunden till trådens existens och innehåll.
Gör så oerhört ont i mig att bara försöka tänka mig in i den fruktan,
ångest och gränslösa förtvivlan Lena måste ha känt, när hennes
förövare på ett så ohyggligt, brutalt, grymt och skoningslöst sätt tog
sig rätten att beröva henne livet. Förmodligen av någon/ några som
dessutom varit hennes vän/ vänner.