Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Som jag sa, så kan jag inte rita, måla, eller skriva, då jag är tom på idéer och inspiration.

Som jag sa, så kan jag gå på promenad, och det gör jag några gånger om dagen, och ganska långt.

Om jag får idéer från andra, som här på Flashback forum, så kan jag kommentera.

Vanligtvis får jag nog tiden att gå, men ibland "orkar" jag inte annat än ligga på sängen, och då kommer frustrationen lätt, speciellt när jag reflekterar över min situation.

Det kunde vara värre, och det har varit värre, men jag kräver mer av livet än det här.

Jag upplever inte att korta (eller långa) rutiner ger motivation.

Jag skulle inte ha något emot att dö, men jag har inga allvarliga tankar om självmord.

-cokebug

Läs Siege av James Mason.

Allvarligt. Gör det.

Röker du på så är det definitivt en psykos.

Sedan kan ni sluta stigmatisera psykoser etc
Känns snarare som lite omoget. Ingen vuxen kvinna vill hångla som en snorunge. Är du en man bör du istället fundera över ömhet eller förspel. Som kvinna kan jag säga att det inte finns något jävligaste än alla osexiga män som inte lämnat tonårens beteenden bakom sig ens när de är över 30. Kladdandet har man liksom vuxit ifrån och det är inte särskilt upphetsande. Bara ett tips. Spar buskarna till fantasin. Tycker det är drygt bara killar inte kan sitta i en soffa som normalt folk.
Det är därför du ska ställa klockan. Inte särskilt motiverande att som jag, plugga matte idag, särskilt inte när man börjar skynda och gissa istället för att räkna. Men jag förväntar mig förbättras med tiden. Allt sker inte omedelbart, ibland måste man ha tålamod med sig själv.

men förfan jag skrev ju att det var fantasi.
jävla avhyvlingar man får men jag tackar och tar emot . utskälld för ett fiktivt hångel :S. herregud det måste vara något rejält fel i mitt huvud :S

Haha ta det lugnt nu va

hej vad pigga o energiska ni låter här ändå mitt i alla problem. eller är ni egentligen lika ensamma o isolerade som jag? det låter som ni har mycket existenskompetens kvar i alla fall. grattis då så mycket till er. här är min historia:

först förlorade jag studiekompetensen

sen arbetskompetensen

sen umgängeskompetensen

sen koncentrationskompetensen

sen röstkompetensen

sen promenadkompetensen

sen bilförarkompetensen

sen bilpassagerarkompetensen

sen lyssnakompetensen

sen ensamhetskompetensen

sen utomhusvarokompetensen

sen sömnkompetensen

sen vakenhetskompetensen

sen inomhusvarokompetensen

och är nu på väg att förlora existenskompetensen

vet ej vilken sorts ohälsa jag lider av, kanske alla, kanske ingen, kanske bara drabbades av en bisarr olycka

ville bara skriva av mej

berätta gärna er livshistoria,

eller ta hand om er

Sorgligt

Jag är nog med ensam, känner mig så uttråkad, men orkar inte med folk heller

Svårt att berätta sin livshistoria liksom hur man ska säga. Vad som är väsentligt. ? Vet inte.

försök berätta din livshistoria! använd så få eller många rader du vill. det lättar säkert på trycket att få berätta sin livshistoria.

Jag föddes, jag började dagis och skolan, jag var ofta hos mina morföräldrar, fortsatte gå i skolan, jag fick en pojkvän, jag började högskolan, jag hoppade av, en av mina föräldrar dog, jag var med om något jobbigt, jag började må dåligt, visste inte vad jag ville göra med livet, jag kom in i psykiatrin och det var mestadels både dåligt och bra, jag fick praktik i en affär, jag började studera igen. inte kommit längre!! Hoppas ingen här känner mig haha! För då kanske de vet vem jag är från texten.

Suveränt! Jag älskar din livsberättelse, hur kort och kompakt den än var Detta låter som ett spännande livsöde i mina öron, trots viss tragik.

Känner du att det går åt rätt håll för dig just nu?

Jag känner att det går åt rätt håll för mig, även om min egen livsberättelse kanske lät katastrofal och säkert är det på många sätt. Men jag är som människa lagd att tänka positivt och min intuition säger mig att livet snart bjuder på en bättre överraskning. När det är som mörkast brukar det vända, är min erfarenhet vid kriser.

Gillar att skriva kort
Jo, känner att det går bra. Skönt att ha börjat en utbildning och känner att jag valde rätt... Men vet inte exakt vad jag vill göra i framtiden, funderar på hur jag ska bli o så.
lite ledsen just nu eftersom en i min släkt gick bort förra veckan. 😢
Vad bra, du berättade mest bara negativa saker. Men det kan alltid bli bättre igen. Bra att ha positiv attityd!!

yes, jag tror att om man bara har en positiv attityd längst innerst inne så kan man erfara och prata om hur mycket mörker o problem som helst, det blir ändå aldrig farligt. medan många är tvärtom o därför rädda att ta fram det mörka o prata om det eller visa upp det.

vad var det för släkting som dog o vad hade hen för betydelse för dig? vad har du för minnen av den? lärde du dig nåt av denne medan hen levde? vad?