Lillemor Östlin, “Hinsehäxan”; skvaller, personlighetsprofil, trovärdighet?

Det här tror jag heller absolut inte på. Hinsehäxan var ALDRIG en vanlig, uttråkad hemmafru, som sprang hos doktorn för att få dietpiller, och hamnade i ett missbruk av misstag... Bara det att hon fick barn så tidigt säger MYCKET. Och sedan att hon slarvade bort sitt - för en arbetarklassflicka på den tiden - riktigt hyfsade jobb på Televerket, genom att festa hela nätterna och komma dit trött. Alla nätter i veckan, typ. Och sedan sällskapet som hon valde - karlarna... Nä.

Din sista mening har heller absolut inget med just Hinsehäxan att göra, eftersom hennes fall är så speciellt. För övrigt missbrukade många fler män än kvinnor i hennes generation. Nu är det mer jämnt; det ska väl genusfeministerna vara glada åt...

Ingen har bett dig tro på detta. Bara fundera på att eventuellt läsa på lite om samhället och historia.
Det är inte en slump att p-piller kom på 60-talet och att svenska bäbisar slutade adopteras bort då. Samtidigt som det sociala skyddsnätet byggdes ut och var ungefär som idag på 70-talet. Det enda jag tycker är att man ska se boken ur rätt kontext med tanke på samhällets utveckling.

Men igen då: jag hade när jag var ung en syskonskara på fem i mitt liv (mina släktingar, numera avlidna allihop), som var födda på 1910-20-talet. (Samt deras barn, som var födda på 1940-50-talen.) Deras far var rallare, deras mor hemmafru. De hade haft en mycket fattig uppväxt, och fick bara sexårig folkskola som utbildning (alla inte ens det). Men ingen av dem hamnade i något av det där som beskrivs i boken, och ingen av dem hade barn utanför äktenskap.

G. (man) arbetade först som dräng och sågverksarbetare, därefter som vaktmästare tills han gick i pension.

R. (kvinna) arbetade som bagerska och konditor, gifte sig sedan och blev hemmafru

G. (kvinna) arbetade som piga, gifte sig sedan och blev hemmafru

K. (kvinna) arbetade i olika butiker hela livet. Gifte sig, men fick inga barn

A. (kvinna) arbetade som husa och på biograf, gifte sig tidigt och blev hemmafru

Dessa var inte födda med silversked i munnen, men ändå undgick de alla att bli kriminella eller gå på gatan. Man kan inte BARA skylla på samhället, för i så fall skulle ju samtliga (eller samtliga som inte hade rika föräldrar) ha hamnat i samma misär och elände som Hinsehäxan...

Sedan tror jag också att det fanns människor som föll mellan stolarna, t.ex. människor som inte stod ut på sina arbetsplatser av olika anledningar - t.ex. elaka chefer, mobbande arbetskamrater, alltför hårt fysiskt arbete, psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser som inte ens var uppfunna då - och så fanns det inget socialt skyddsnät, och kanske inga släktingar som brydde sig... Men jag tror inte att H-H var en av dem... hon hade nog skinn på näsan.

Men de hade samtliga arbetande kärleksfulla föräldrar som tog hand om dem och inte gifte bort dem gravida 16 år gamla.

Var det H-H:s mamma (pappan var väl inte längre med i bilden, eller minns jag fel nu?) som tvingade henne att ligga med killen, menar du? När hon väl VAR med barn, så var hon naturligtvis tvungen att gifta sig. Så har det ju varit i alla tider.

Hon blev definitivt inte tvingad till något - hon var en rebellisk tonåring som låg med en 12/13 år äldre "konstnär". Det kan man förvisso tycka vad man vill om (jag tycker det är olämpligt från mannens sida), men det förekommer inget tvång som hon själv skriver om.

Det var en retorisk fråga. Pyramida verkar tycka att hennes relation med mannen i fråga, var hennes föräldrars fel. Ja självklart handlade mannen olämpligt, men så har det också varit för oss alla när vi var unga, att vi har fått sådana erbjudanden av äldre män. Då får man stå emot dem - man kan inte skylla på föräldrarna eller samhället i alla fall.

Jag tänkte ur en annan synvinkel. Att föräldrarnas underskrift var nödvändig för att de skulle kunna gifta sig och att det naturliga hade varit att hh bott kvar i föräldrahemmet med sitt barn tills hon blivit myndig. Då hade hon kunnat få stöd och hjälp av föräldrarna och fått växa upp. Hh hade säkerligen gjort andra val i livet då.

Då hade ju barnet blivit en oäkting, och fått höra om det i många år... tills samhället ändrade sig på den punkten. Och det kunde inte H-H:s föräldrar veta att det skulle göra. Inte förrän runt 1970, började synen på utomäktenskapliga barn, ogifta mödrar och (om än aldrig fullt lika illa sedda) frånskilda kvinnor - att mjukas upp.

I vissa delar av samhället gäller för övrigt den gamla synen än - ett utomäktenskapligt barn till en adelsman kan t.ex. inte ärva titeln, och får inte tillgång till de privilegier som de "adliga" har genom riddarhuset, t.ex. fonder som de kan söka pengar ur, speciella baler som bara de får gå på...

Precis. Min farmor blev gravid med min farbror (resultat av att hon arbetat som barnflicka hos en rik familj) i mitten av 40-talet - det var väldigt hush-hush till den graden att jag inte ens visste om att min farfar inte var hans biologiska far förrän jag var vuxen. Man kan inte applicera nutida logik på gårdagens händelser.

Jag tänkte att hon bodde nära Stockholm och ett Stockholmsäktenskap borde ha varit socialt accepterat.

Stockholmsäktenskapet låg både längre tillbaka och längre fram i tiden, i förhållande till de 50- och 60-tal då H-H fick sina ungar!