Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

[quote=zamma|68434941]Nej det är det inte. Känns totalt meningslöst att hålla på och fira för sig själv.
Har också tänkt att det kommer tids nog. Men det gör det ju aldrig. Något måste man ju göra alvarligt jävlar fel ärligt talat. Annars hade man ju haft relationer vid det här laget. Jag vet inte vad jag gör fel och alla bara ljuger för mig. "så snart du får ordning på ditt liv, då hittar du kärleken" vilket skit snack. Det var för fan lika mycket ordning på mitt liv som på andras utan att jag hitta kärlek för det. Ingen som ville ha mig för det.
"hitta något annat i livet som ger dig glädje först" Totalt bullshit. Jag har haft mängder av intressen osv utan att någon för den sakens skull velat vara med mig.
Seriöst. Alla människor bara snackar skit och ingen vill hjälpa på riktigt. Var snäll och omtänksam. Ja visst. Vill man endast vara en axel att grina på kanske det räcker.
Ser för fan killar som behandlar tjejer som skit drunkna i uppmärksamhet och tjejer som vill ha hela tiden. Själv står man totalt ensam och oönskad år in och år ut. Jag ser för fan aggresiva arbetslösa knarkare ha mera framgång med tjejer än vad jag har. Är det ett skämt eller? Vad fan gör jag så fruktansvärt jävlar fel rent ut sagt? Som aldrig får flickvänner eller sex.
Nej. Jag har då gett upp fullständigt om att det kommer tids nog.[/QUOTE



ja men va fan mannen , titta inte på andra och jämför dej hela tiden , du behöver bara få tag en bra kvinna i ditt liv så vänder det fort direkt , vad du gör för fel vet jag inte , men det är inte svårt .

har du kollat efter kärleken , typ lite utanför din närmsta box , världen är stor där ute
och har du inte egen bil så går det att ta tåg till närmsta stad eller by att flörta lite i bland , roligt och du kommer ut lite till en billig peng .

sedan måste du jobba på att hitta någon som är seriös och vill ha ett långt förhållande , då är partybrudarna är inget att lägga tid på , fast du nog tycker att de är snygga som fan , för de är bara yta , hoppa de !!

att ha egna intressen och va självgående är nog det viktigaste för en man att locka till sej en bra kvinna , ett omtänksamt beteende som visar att man bryr sej , och att man är öppen och tydlig med lite självförtroende i bakfickan , så är du snart där du vill vara i detta det vänder fort !!

ta paus och släpp pressen i detta nu ett tag , sov gott , ät gott , njut av singellivet några veckor och vila upp dej , sedan hoppar du på det igen bara , gör detta i perioder med vila i mellan .

hittar du någon så va inte för på , för det skrämmer tjejer ,
visa vad du tycker och vill öppet och ärligt , sedan drar du dej tillbaka lite
typ så ett frö i de /en tanke att du finns

de brukar bli nyfikna och komma smygandes efter ett tag för att kolla in dej nogrannare , och då har du chans att ni lär känna varandra och att kärlek börja spira .

HA INTE FÖR BRÅDIS !!!!! det viktigaste rådet av alla .

du fixar detta jag lovar !! mvh ghost

[quote=ghostedbyme|68435203] Ta bort.

[quote=zamma|68435464]

du vet ju om dina egenskaper och små brister vi alla har ju de !!!
det ser bara olika ut .

nej läs vad jag skrivit och försök att gå vidare för ett bättre mående
att leta partner ska vara roligt , inte en plåga , för då är något fel .

[quote=ghostedbyme|68435203] Nej jag vet vad som är fel på mig. Jag är för snäll och konflikträdd helt enkelt. Vågar inte stå upp för mig själv då jag är rädd för vad det skulle innebära då jag har blivigt mobbad och utfryst förut. Rädd att förlora personen jag vill vara med eftersom en konflikt uppstår. Så jag lägger mig direkt. Inte särskilt attraktivt. Men det går att förstå. Försöker vara alla människor till lags hela tiden för att någon kanske ska vilja ha mig. Men ingen vill ha det. Jag är ensam och har varigt det större delen av mitt liv. Enbart pga rädsla. Jag vågar inte bara ta kontakt eftersom jag är skit rädd att det skulle innebära att jag blir avvisad och får mera ont. Jag är redan knäckt i självkänslan.
Jag har insett det här problemet tidigare. För flera år sedan egentligen. Visste bara inte hur jag skulle lösa denna ångerst och rädsla så jag började använda bensodiazepiner för att bli mera attraktiv. Det gick ju som det gick med.
Amfetamin för att få mera självförtroende. Det gock också. Jag fick knulla på bensodiazepinerna och tjejer blev intresserad av mig på amfetamin. Men det höll inte i längden.
Jag vet vad mitt problem är. Det är bra. Ha en bra dag!

hjärntrött , fystrött , ögontrött , slötrött , singeltrött , ensamhetstrött , vintertrött ,

undra om jag ska gå i ide som björnpalten ?

Nej. Klart du inte ska.

[quote=ghostedbyme|68435521] Men röv. Varför blir det hela tiden fel när man citerar?

Hoppas att detta är passande i tråden.... det handlar om mitt mående iaf.....

Idag mår jag hur jävla skit som helst. Min äldsta dotter fyller år idag (född -96) men jag kan till skillnad från andra föräldrar inte gratulera henne med presenter, kalas, kramar och allt som hör en födelsedag till. Min dotter är sedan 2 år och 4 månader tillbaka död. Hon dog helt oväntat i en stroke, vi visste inte ens att hon låg i riskzonen att drabbas av en stroke. Det kom som en total chock.
Sista gången jag fick fira en riktig födelsedag med henne var när hon fyllde 20 år, vi hade stort kalas för släkt och vänner. En riktigt fin solig dag och stämningen var på topp.
Men numera är inte dagens datum någonting jag ser fram emot, det är en grå, mörk, dyster dag.
Jag stålsätter mig i vanliga fall, jag visar inte med en min hur jag mår, jag försöker göra samma idag, iaf på jobbet. Jag vill behålla min yrkesroll och inte visa mig svag. På jobbet kan jag iaf skingra tankarna lite, jag kan fly från mitt jobbiga privatliv. Det är en lättnad att komma till jobbet, för här kan jag fokusera på annat. Men jag vet vad som väntar när jag kommer hem.
Helgerna är värst. Jag är konstant rastlös, enligt en psykolog är det inte rastlöshet, det är ångestattacker jag får. Jag äter inga mediciner för mitt psykiska mående, jag försöker klara mig utan.
Har inte varit hos någon kurator eller liknande på över 1 år, för det ger ingenting.
Jag får inte min dotter tillbaka oavsett hur många besök jag än gör hos kurator, psykolog eller liknande.
Kort och gott....idag har jag inte många positiva tankar, det är en jobbig dag.

Så skönt att ta ett break från den här jävla fysiska och psykiska smärtan. Jag orkar inte alltid. Nu är verkligheten tillbaks. Själen hittade tillbaka till kroppen ännu en gång så ni får dras med mig ett tag till. Jag mår relativt bra och förhoppningsvis håller det i sig. Hösten är kritisk av erfarenheter. Min nuvarande ska inte behöva se mig melankolisk och jag överlever inte en depression till. Jag vet det.

Just suttit i mitt lilla kök med en God man som tog ut all sin ilska på mig.... Stämningen var oerhört hätsk och jobbig... Nu när han (äntligen) gått vill jag inte finnas mer....

Jag tror han kommer stötta dig om du mår dåligt. Tror inte du behöver ora dig.

Haha berätta mer. Vad sa han?