Supportersäsongen 2019

Jag tycker han har rätt i mycket och håller delvis med.
Nu kan jag mest tala för klubbarna i Stockholm då det är de lagen jag sett mest live senaste åren, men visst kan jag tycka att det saknas känsla för timing bland en majoritet på läktarna nu för tiden.

Jag har full förståelse för att många är ute efter att det ska sjungas så mycket och länge som möjligt, oavsett matchbild.

Personligen föredrar jag den engelska mentaliteten*, där det i större utsträckning finns humor, timing och inlevelse. Sångerna finns där, men är såklart färre/kortare/mindre syncade. Det som framför allt lockar mig är dock dom individuella, högljudda, engagemangen där det ständigt, från alla håll, skriks glåpord och görs gester mot motståndare baserat på vad som händer på planen. Vilket relativt ofta också resulterar i att flertalet hänger på och så småningom mynnar det ut i en kortare ramsa.

Detta händer så klart i Sverige också, men i mindre omfattning.

Skulle nog inte gå så långt som att det inte ska vara festlig stämning på läktarna dock. Det måste väl vara ett naturligt mål att folk ska tycka det är. Vad man sen värderar som festligt är ju upp till var och en.

* Även om den ju nu för tiden är mer eller mindre död i Premier League och även hos många lag i Championship. Men jag kan verkligen rekommendera ett besök på de mindre lagens arenor.

Tja, jo, så enkelt beskrivet är det ju. Jag förstår mig helt enkelt inte på ultraskulturen och tycker det är tråkigt att den fått sånt bergfast fäste i Sverige, när vi tidigare alltid haft England som föredöme i det mesta (där existerar knappt ultras, och de få som försöker införa det blir snabbt uppätna av övrig publik - Crystal P undantaget).

Jag gillar inte arrangerade tillställningar där ett fåtal bestämmer över hur den stora massan skall agera, vad som skall sjungas osv. Vad blir nästa steg? Nån med megafon som styr klacken? (oj.. det är ju förresten redan standard). Köra amerikanskt där en jumbotron berättar för publiken när det skall klappas? Ansiktsmålad publik? Krav på klapphatt för att få stå i klacken? Nej, jag gillar helt enkelt inte planerad och arrangerad stämning. (gäller förresten även större fester med t ex toastmaster och/eller sånghäften där stämningen på förhand är arrangerad utifrån en mall).

Sedan får ju alla klackar göra sin grej precis som dom vill. Så kan jag fortsätta tycka alla är lika löjliga. Däremot tycker jag det är konstigt att så få klackar vill avvika från andra klackar. Alla kör efter samma mall. Ingen kör en egen setup och vill skapa en egen unik kultur för just sin klubb. Märkligt.

När du beskriver det så här, så självklart har du rätt i det mesta. Det är på många sätt mycket bättre idag. När det handlar om min kritik mot supporterkulturen så (om vi bortser från polis-/säkerhetsfrågorna) menar ju jag att det liksom slagit över för långt när det gäller attityden runt själva matcherna. Det är idag alltför många som har grundinställningen "fotboll skall vara fest" och det är en uppfattning jag är starkt emot. Fotboll är ingen j-a fest. Fotboll är en form av modernt stamkrig där man mäter sina krafter mellan byar, socknar, städer, regioner, länder. Fotboll skall vara känsloladdat och innehålla både aggression och hån emot motståndare, motståndarfans etc. Och då pratar jag inte om fysiskt utan om verbalt. Som fotbollspublik skall man leva sig med i matcherna och under 90 min agera som en 12:e spelare och agera utifrån vad som händer på planen. Uppträder en motståndarspelare fult så buar man åt honom när han har bollen plus eventuellt sjunger en hånfull sång. Ligger laget under så pushar man stenhårt med rejäla chants med tryck i för att ge dom energi. Leder laget kan man häckla motståndarfans. Och mitt i allt lägger man in en dos humor också. Som t ex i England när man häcklar motståndare som leder matchen(!) med "you are nothing special, we lose every week". Böljande stämning utifrån vad som händer på planen. Men i Sverige är det alltför arrangerat och styrt efter en mall och den mallen följs oavsett vad som händer på planen. Det sjungs evighets-allsång, det viftas med stora flaggor, det skall helst vara pyro, osv - allt för att "skapa en bra stämning". Vad då "stämning"?? Man skall inte gå på fotboll för att det skall vara nån j-a festlig stämning! Det är inte det som är poängen. Man skall stötta sitt lag till 100%. Och det gör man inte genom att vifta med flaggor, bengaler och ha det festligt och kul. Då är man på plats i fel syfte, och det är där min koppling till England kommer in. I England går man inte på fotboll för att det skall vara fest. Där lever man för sin klubb, man stöttar sin klubb, resultaten betyder något. Man går inte hem nöjd över dagens festliga stämning och fina publikarrangemang trots 0-2 i baken. Jag skulle gärna se att svensk supporterkultur övergav en del av sitt mantra "fest och sång" och istället fokuserade på vad som händer på planen och därefter agera utifrån det.

Tja, jo, så enkelt beskrivet är det ju. Jag förstår mig helt enkelt inte på ultraskulturen och tycker det är tråkigt att den fått sånt bergfast fäste i Sverige, när vi tidigare alltid haft England som föredöme i det mesta (där existerar knappt ultras, och de få som försöker införa det blir snabbt uppätna av övrig publik - Crystal P undantaget).

Jag gillar inte arrangerade tillställningar där ett fåtal bestämmer över hur den stora massan skall agera, vad som skall sjungas osv. Vad blir nästa steg? Nån med megafon som styr klacken? (oj.. det är ju förresten redan standard). Köra amerikanskt där en jumbotron berättar för publiken när det skall klappas? Ansiktsmålad publik? Krav på klapphatt för att få stå i klacken? Nej, jag gillar helt enkelt inte planerad och arrangerad stämning. (gäller förresten även större fester med t ex toastmaster och/eller sånghäften där stämningen på förhand är arrangerad utifrån en mall).

Sedan får ju alla klackar göra sin grej precis som dom vill. Så kan jag fortsätta tycka alla är lika löjliga. Däremot tycker jag det är konstigt att så få klackar vill avvika från andra klackar. Alla kör efter samma mall. Ingen kör en egen setup och vill skapa en egen unik kultur för just sin klubb. Märkligt.

Fast nja. Du verkar ändå delvis insatt i läktarkultur, men du förstår väl att en megafon inte kommer resultera i ansiktsmålning, jumbotron-ledda sånger och klapphattar? Det är två helt olika världar.
Megafon har flertalet stora (och mindre) klubbar i Sverige kört med i snart 20 år.

Och det här med "samma mall" - det konceptet går ju att applicera på precis samma sätt i England? Precis som du själv skriver så avviker väldigt få Engelska klubbar från deras "mall" med korta/kraftfulla ramsor, humor och inlevelse som speglar spelet på plan.

Det kryllar ju av känslor kring fotbollen idag.
Det du beskriver att du vill ha är ju hur dött det var under senaste "20 minuters protesten" i början av sommaren t.ex.

Så bara för att stämningen i England är som den är lever dom mer för sina klubbar, stöttar sina klubbar och resultaten betyder något där till skillnad från övriga länder med liknande stämning som Sverige?
Du kan ALDRIG ha varit på en bortaresa där hemfärdens mil i mångt och mycket speglas av resultatet i matchen, eller levt med en klubb. Den bilden du har av supporterkulturen här är totalt felaktig sett till verkligheten.

Varenda stämning på varenda match är ju baserad på vad som sker på planen, för att ta vårt senaste exempel var det ju en "rätt stor" skillnad på stämningen på läktaren när vi ledde med 2-0 i Örebro mot när dom kvitterade till 2-2 i slutsekunden, så att det är samma grej oavsett resultat är ju direkt felaktigt det med.

Stötta sitt alg till 100% gör man ju förövrigt bäst genom att ALLTID sjunga oavsett resultat i matchen.
Sedan finns det inget motsatsförhållande i att folk tycker det varit en bra stämning på läktarna mot att vara förbannad på att man torskat matchen, dom flesta klarar att hålla två tankar i huvudet samtidigt.



Vi ska vara glada att vi inte har nån engelsk stämning ty när vi hade det så höll ju allsvenskan på att dö, vi var inte många som gick, vi var än färre som åkte och vi hade arenor som var alltför stora och öde.
Det var inte jättekul direkt på Ullevi, Råsunda, Malmö Stadion etc när det var 3000 där...

Anledning till megafonen är ju att försöka styra en såpass stor folkmassa som en större klack av idag är, och har man minsta insikt vet man att även spontant startade ramsor lätt kan få fäste i klackarna även idag. Capon (killen med megafon för dom mot förmodan inte vet) är i det läget den som mest styr övriga klacken att hänga på i dessa ramsor.

Ingen egen kultur? Skrapar man bara på ytan till dom flesta klubbar finns det mycket som är egen kultur, det handlar om hur insatt man är.



Precis så, om nu större delen av Engelska klubbar kör samma stil är det lika mycket mall som någon annan sorts supporterkultur.

Jag läser och tar in. Lyssnar på dig för jag vet ju att du är vettig. Vi tycker inte likadant i vissa delar, men obs att jag skriver generaliserande och ibland lite provocerande. Och obs att jag ser många lag på olika arenor och ser många olika klackar på nära håll, så min input blir ju mer som betraktare än följare av samma lag. T ex vet jag att vissa klackar knappt följer matcherna utan mer verkar existera för festens skull än för klubbens skull (gäller EJ Blåvitt).
Det stämmer förvisso att jag inte varit aktiv bortasupporter i Sverige (dock i England), men jag var ju i eller runt klacken på Ullevi i många år. Allt från storpubliken sent 70- och tidigt 80-tal till bottennappet med 1500 pers mot Brage (när det nu var - början 90-talet?) och ytterligare några år. Och jag vet och förstår förstås känslorna med allt vad det innebär. Tycker dock kulturskiftet från tidigt 80-tal till dagens kultur är negativ. Jag gillade t ex Kramp bättre som kunde få med sig alla och skapa tryck enbart med tajming, röstresurser och pondus, än dagens setup med mer arrangerad långsång. (Kramp var i och för sig lite unik - och ännu bättre i Scandinavium). Att fotbollen var stendöd runt 1990 skyller jag mer på tiden och t ex avskaffandet av ståplats (ja, jag gick i demonstrationståget 1989, som tyvärr kom helt fel eftersom det var dagen efter Hillsborough). Inte på att själva grundkulturen som fanns på 80-talet var fel och behövde förändras.

Har sill ett hockeylag också?

Det kryllar ju av känslor kring fotbollen idag.
Det du beskriver att du vill ha är ju hur dött det var under senaste "20 minuters protesten" i början av sommaren t.ex.

Så bara för att stämningen i England är som den är lever dom mer för sina klubbar, stöttar sina klubbar och resultaten betyder något där till skillnad från övriga länder med liknande stämning som Sverige?
Du kan ALDRIG ha varit på en bortaresa där hemfärdens mil i mångt och mycket speglas av resultatet i matchen, eller levt med en klubb. Den bilden du har av supporterkulturen här är totalt felaktig sett till verkligheten.

Varenda stämning på varenda match är ju baserad på vad som sker på planen, för att ta vårt senaste exempel var det ju en "rätt stor" skillnad på stämningen på läktaren när vi ledde med 2-0 i Örebro mot när dom kvitterade till 2-2 i slutsekunden, så att det är samma grej oavsett resultat är ju direkt felaktigt det med.

Stötta sitt alg till 100% gör man ju förövrigt bäst genom att ALLTID sjunga oavsett resultat i matchen.
Sedan finns det inget motsatsförhållande i att folk tycker det varit en bra stämning på läktarna mot att vara förbannad på att man torskat matchen, dom flesta klarar att hålla två tankar i huvudet samtidigt.



Vi ska vara glada att vi inte har nån engelsk stämning ty när vi hade det så höll ju allsvenskan på att dö, vi var inte många som gick, vi var än färre som åkte och vi hade arenor som var alltför stora och öde.
Det var inte jättekul direkt på Ullevi, Råsunda, Malmö Stadion etc när det var 3000 där...

Anledning till megafonen är ju att försöka styra en såpass stor folkmassa som en större klack av idag är, och har man minsta insikt vet man att även spontant startade ramsor lätt kan få fäste i klackarna även idag. Capon (killen med megafon för dom mot förmodan inte vet) är i det läget den som mest styr övriga klacken att hänga på i dessa ramsor.

Ingen egen kultur? Skrapar man bara på ytan till dom flesta klubbar finns det mycket som är egen kultur, det handlar om hur insatt man är.



Precis så, om nu större delen av Engelska klubbar kör samma stil är det lika mycket mall som någon annan sorts supporterkultur.

Jag läser och tar in. Lyssnar på dig för jag vet ju att du är vettig. Vi tycker inte likadant i vissa delar, men obs att jag skriver generaliserande och ibland lite provocerande. Och obs att jag ser många lag på olika arenor och ser många olika klackar på nära håll, så min input blir ju mer som betraktare än följare av samma lag. T ex vet jag att vissa klackar knappt följer matcherna utan mer verkar existera för festens skull än för klubbens skull (gäller EJ Blåvitt).
Det stämmer förvisso att jag inte varit aktiv bortasupporter i Sverige (dock i England), men jag var ju i eller runt klacken på Ullevi i många år. Allt från storpubliken sent 70- och tidigt 80-tal till bottennappet med 1500 pers mot Brage (när det nu var - början 90-talet?) och ytterligare några år. Och jag vet och förstår förstås känslorna med allt vad det innebär. Tycker dock kulturskiftet från tidigt 80-tal till dagens kultur är negativ. Jag gillade t ex Kramp bättre som kunde få med sig alla och skapa tryck enbart med tajming, röstresurser och pondus, än dagens setup med mer arrangerad långsång. (Kramp var i och för sig lite unik - och ännu bättre i Scandinavium). Att fotbollen var stendöd runt 1990 skyller jag mer på tiden och t ex avskaffandet av ståplats (ja, jag gick i demonstrationståget 1989, som tyvärr kom helt fel eftersom det var dagen efter Hillsborough). Inte på att själva grundkulturen som fanns på 80-talet var fel och behövde förändras.

Edit: Sedan är det ju skillnad på klubbar. De med stor klack funkar säkert det mesta. Det jag egentligen stör mig mest på är klubbarna med 1000-3000 pers och en hemmaklack på under 50 pers, där klacken sjunger långsång helt själva och knappt hörs istället för att köra chants och klappvarianter som drar med sig övrig publik i att få tryck och stötta laget. En ultrasgruppering på 20 pers funkar liksom inte, men kulturen har fått sånt fäste i svensk fotboll att det bara blir jättefel. Eller en bortaklack på 8 pers som står och sjunger långsång (utan att höras) istället för att spara rösterna till periodvisa korta chants som faktiskt hörs.

Tillägg till mitt föregående svar.

Konkreta exempel på (i min ögon) försämringar:

Vad hände med "Kom igen Blåvitt"? En taktfast ramsa som kördes när laget behövde stöd. Verkar ha ersatts med "Forza Blåvitt Allez Allez Allez", som dels inte är på svenska (och dessutom är på tre olika språk..) och inte alls har samma tryck och takt.

Vad hände med enkla "Göteborg, Göteborg, Göteborg - Göteborg, Göteborg, Götebooorg - Göteborg, Göteborg, Götebooorg - Götebooorg, GÖTEBORG!"? Taktfast, enkelt, tryck, stöttande, och framförallt tydligt.

Jag tycker det är synd att till exempel dessa taktfasta och tydliga chants ersatts med långsång av typen "Heja hoppehopp" och kopiering av andra lags långsånger. Sedan finns där ju en del nya som "alla rensar fisk" etc, som är bra, har humor, är unika, och inte körs i evighet. Allt är såklart inte dåligt. Det påstår jag inte.

Vad hände på Kaknäs idag? (Eller avhandlas det i någon annan tråd?)