Supportersäsongen 2019

Hyllas den som hyllas bör - riktigt schyssta ”polisavspärrningar” av Gnaget idag!

Och när jag ändå är på’t; såg en Dif-sticker imorse med ”Hela Stockholm hatar snuten” + S:t Erik. Gjorde mig varm in i själen.

Ni har era stunder, det får man ge er ;)

Bortamatch i Glasgow för AIK. Vilket jävla tryck bland supportrarna. Känns som varenda jävla råsundafetto kommer åka. Hoppas vi får minst 3000 biljetter.

Flygpriserna skenar, kommer kosta en bra slant att ta sig dit.

ALLT har blivit bättre inom svensk supporterkultur sedan 20-25år tillbaka och är idag riktigt bra. Har alla glömt hur mycket skit det hände förr?

Var och varannan bortamatch var det bråk i någon form, länsande av bensinmackar vid stopp, stenkastning som förstörde rutor på bussar, språngmarscher från gäng som skulle plocka en som bortasupporter, fullständigt livsfarliga bortaläktare, organisationer av säkerheten som var en fullständig katastrof...

Idag är supporterkulturen fullständigt fantastisk. Den som kritiserar läget idag kan inte ha varit supporter speciellt länge och upplevt "andra sidan". För en annan som varit på bortakamper där vi varit typ 10pers är siffror som kommande måndags 1-2000 pers i Helsingborg helt galna eller när för nån vecka sen var 3-4000 pers i Falkenberg.

Allt detta positiva som skett i supporterutvecklingen vill nu snuten förstöra och få till bibliotek för överklassen.

Var det nån plsnstormning på freinds igår?

Ibland blir det fel!
Men gråt inte din säck, utan klargör istället att du inte syftade överdriften till den aktuella matchens kapacitet utan till potentiell maxkapaciteten.

När du beskriver det så här, så självklart har du rätt i det mesta. Det är på många sätt mycket bättre idag. När det handlar om min kritik mot supporterkulturen så (om vi bortser från polis-/säkerhetsfrågorna) menar ju jag att det liksom slagit över för långt när det gäller attityden runt själva matcherna. Det är idag alltför många som har grundinställningen "fotboll skall vara fest" och det är en uppfattning jag är starkt emot. Fotboll är ingen j-a fest. Fotboll är en form av modernt stamkrig där man mäter sina krafter mellan byar, socknar, städer, regioner, länder. Fotboll skall vara känsloladdat och innehålla både aggression och hån emot motståndare, motståndarfans etc. Och då pratar jag inte om fysiskt utan om verbalt. Som fotbollspublik skall man leva sig med i matcherna och under 90 min agera som en 12:e spelare och agera utifrån vad som händer på planen. Uppträder en motståndarspelare fult så buar man åt honom när han har bollen plus eventuellt sjunger en hånfull sång. Ligger laget under så pushar man stenhårt med rejäla chants med tryck i för att ge dom energi. Leder laget kan man häckla motståndarfans. Och mitt i allt lägger man in en dos humor också. Som t ex i England när man häcklar motståndare som leder matchen(!) med "you are nothing special, we lose every week". Böljande stämning utifrån vad som händer på planen. Men i Sverige är det alltför arrangerat och styrt efter en mall och den mallen följs oavsett vad som händer på planen. Det sjungs evighets-allsång, det viftas med stora flaggor, det skall helst vara pyro, osv - allt för att "skapa en bra stämning". Vad då "stämning"?? Man skall inte gå på fotboll för att det skall vara nån j-a festlig stämning! Det är inte det som är poängen. Man skall stötta sitt lag till 100%. Och det gör man inte genom att vifta med flaggor, bengaler och ha det festligt och kul. Då är man på plats i fel syfte, och det är där min koppling till England kommer in. I England går man inte på fotboll för att det skall vara fest. Där lever man för sin klubb, man stöttar sin klubb, resultaten betyder något. Man går inte hem nöjd över dagens festliga stämning och fina publikarrangemang trots 0-2 i baken. Jag skulle gärna se att svensk supporterkultur övergav en del av sitt mantra "fest och sång" och istället fokuserade på vad som händer på planen och därefter agera utifrån det.

Jag håller i boken "Svenska ordspråk" och du har helt klart komponerat ihop ett eget.

Nu är ju din läsförståelse ännu sämre, ursprungliga postaren jämförde 7500 med aktuella 2750(?) när det är 4000(?) han borde jämföra med då det är EL-regler. Men även så borde han jämföra med 6500 som är aktuell status på Norra Stå. Dubbelfel, helt enkelt...

Hoppas ni känner flygskam.

Gud ja hoppas de sover jävligt gott om kvällarna... kul bortaresa får man väl ändå säga, MFFs lottning kanske inte är lika rolig.

Säkert inget fel på Tel Aviv är rätt bra feststad har jag hört men åker ju hellre till Glasgow fotbollsmässigt.

Det känns som att du har en rätt bristfällig förståelse för modern svensk supporterkultur (mest syftandes på klackkulturen med ultras- eller ultrasliknande grupperingar) utifrån det du skriver.

/feldgrau

Jag tycker han har rätt i mycket och håller delvis med.
Nu kan jag mest tala för klubbarna i Stockholm då det är de lagen jag sett mest live senaste åren, men visst kan jag tycka att det saknas känsla för timing bland en majoritet på läktarna nu för tiden.

Jag har full förståelse för att många är ute efter att det ska sjungas så mycket och länge som möjligt, oavsett matchbild.

Personligen föredrar jag den engelska mentaliteten*, där det i större utsträckning finns humor, timing och inlevelse. Sångerna finns där, men är såklart färre/kortare/mindre syncade. Det som framför allt lockar mig är dock dom individuella, högljudda, engagemangen där det ständigt, från alla håll, skriks glåpord och görs gester mot motståndare baserat på vad som händer på planen. Vilket relativt ofta också resulterar i att flertalet hänger på och så småningom mynnar det ut i en kortare ramsa.

Detta händer så klart i Sverige också, men i mindre omfattning.

Skulle nog inte gå så långt som att det inte ska vara festlig stämning på läktarna dock. Det måste väl vara ett naturligt mål att folk ska tycka det är. Vad man sen värderar som festligt är ju upp till var och en.

* Även om den ju nu för tiden är mer eller mindre död i Premier League och även hos många lag i Championship. Men jag kan verkligen rekommendera ett besök på de mindre lagens arenor.

Tja, jo, så enkelt beskrivet är det ju. Jag förstår mig helt enkelt inte på ultraskulturen och tycker det är tråkigt att den fått sånt bergfast fäste i Sverige, när vi tidigare alltid haft England som föredöme i det mesta (där existerar knappt ultras, och de få som försöker införa det blir snabbt uppätna av övrig publik - Crystal P undantaget).

Jag gillar inte arrangerade tillställningar där ett fåtal bestämmer över hur den stora massan skall agera, vad som skall sjungas osv. Vad blir nästa steg? Nån med megafon som styr klacken? (oj.. det är ju förresten redan standard). Köra amerikanskt där en jumbotron berättar för publiken när det skall klappas? Ansiktsmålad publik? Krav på klapphatt för att få stå i klacken? Nej, jag gillar helt enkelt inte planerad och arrangerad stämning. (gäller förresten även större fester med t ex toastmaster och/eller sånghäften där stämningen på förhand är arrangerad utifrån en mall).

Sedan får ju alla klackar göra sin grej precis som dom vill. Så kan jag fortsätta tycka alla är lika löjliga. Däremot tycker jag det är konstigt att så få klackar vill avvika från andra klackar. Alla kör efter samma mall. Ingen kör en egen setup och vill skapa en egen unik kultur för just sin klubb. Märkligt.