Vi som är incel, (involuntära celibater)

Försöker inte impa på någon, jag säger bara som det är. De personerna som försöker imponera på andra är de som tillhör kategori 2 som går runt och säger "hur lätt det är" och slår ner på personer som är ensamma som om de är förlorare. De är verklighetsfrånvända och förstår inte att deras framgångar inte baserar sig på något annat än att de blir serverade genom sina sociala cirklar, inget annat egentligen. Den riktiga sporten är att försöka träffa tjejer utan en social cirkel.

Jag tror helt ärligt inte en enda som jag brukar gå ut med, som har tjej-raggande som specialintresse, skulle säga något annat än att relationer är svårt idag. Vi vågar åtminstone erkänna det till skillnad från de självgoda i kategori 2.

edit:
Dessutom är det ganska irrelevant vare sig något är verklighetsförankrat eller inte, det gäller ju alla online. Vet inte om något stämmer.

Tror att jag var typ 22 när jag blev av med oskulden. Är nu snart 38 och vet faktiskt inte hur många jag har legat med, någonstans kring 30-40 stycken kanske.
Men att ge upp vid 22 för att män är oskuld känns lite väl drastiskt.

Vad hände efter 22 då? Är nog många i tråden som vill veta, inklusive mig själv.

Skönhetsoperation är kanske inte så bra lösning som man tror om man inte samtidigt försöker göra någon psykologisk förändring/förbättring. Notera att jag inte säger åt folk vad dom ska göra utan det är deras beslut såklart och jag önskar dom lycka till.

Man går från en värld till en annan. Världen som man är ful i behandlas man som piss för att transformera in till en värld där man ser vanlig eller snygg ut kan om önskat mål inte uppfylls sluta i mer bitterhet för man märker mer och mer hur jäkla ytliga människor kan vara. Varför i helvete är man mer accepterad nu än tidigare när man behövde gemenskap?

Samma kan gälla det omvända. Hypotetiskt en kille som är snygg blir sjuk och bieffekten av hans medicin är att han går upp i vikt samtidigt som han inte kan röra sig som vanligt. Nu när han är friskare men fetare börjar omgivningen bry sig mindre och mindre. Killen som var poppis nog och aldrig hade någon bitterhet avfyrad mot hans väg, arbetskollegor som alltid hälsade blir tystare och tystare medans chefen inte ger dig benefit of the doubt längre.

Jag fick min första flickvän. Sen bara gled det på.

Exakt. Det här är vad folk gör. Man låtsas som att allt är fantastiskt för kvinnor bara för att de oftare kan utnyttjas för sex typ. Det är knappast så himla givande att vara en kvinna som har det svårt på dejtingfronten heller. De flesta söker egentligen inte bara sex, utan söker någon som de kan få bättre kontakt med.

Jag har viss sympati för incel-killar, men när de/ni går loss med allt jävla cyniskt skitsnack om hur folk funkar och allmänt kvinnohat ... Nä, det visar bara att kvinnor gör rätt i att inte dejta er och inte borde börja dejta er heller. Kom vidare förbi sån där skit.

Duuude, den tjej som försökt övertala dig till självmord. Det är helt enkelt någon som inte klarar hantera många delar av livet och som dömer ut folk alldeles för hårt. Hon lever i en hård värld, känner sig värdelös själv och du kan skita i henne för jag kan garantera dig att inte alla andra lever i en sån värld.

Du får helt enkelt fortsätta bearbeta alternativet om att inte finna någon och använda det som en styrka i möjligheten att finna någon som du gillar och passar med inom dejting. Verkligen, jag fattar att det måste kännas hårt ibland, men glöm idioter som henne och fatta din styrka. Det är bara att fortsätta gå, bit för bit, jobba vidare på dig själv. Oavsett vad som händer så kommer du att uppskatta livet mer på det viset, för det handlar om att du stärker din självrespekt - och det är jävligt värt för vårt välmående.

Det är förstås sant samtidigt kan mycket större andel kvinnor åtminstone få sex. Visst jag fattar att det känns fattigt men fundera över att inte ens kunna få det. Det är trots allt ännu fattigare. Och faktiskt tror jag att även möjligheten outnyttjad hjälper upp psyket lite. "Blir det för djäkligt kan jag i alla fall få sex".

Jag läste för något år sedan en artikel om ensamhet skriven av en kvinnlig relationsrådgivare. Hon lyfte just detta att kvinnor oftast kan få åtminstone sex genom att sänka kraven lågt på krogen eller registrera sig på en sexkontaktsite, men att många män inte ens har den möjligheten.

Bristen på sex är för övrigt mer än en brist på sex. Det är en brist på all sexuell uppmärksamhet. Inga flirtiga blickar. Inga inviter man tack nej till. Inget. Noll.

Jag har funderat över det. Och jag tycker inte det låter särskilt skoj heller. Men att utnyttjas för sex innebär också alldeles för ofta att man får ta mer direkta känslomässiga smällar än att hålla sig undan hela saken på totalen. Dessa incels börjar ofta att hata kvinnor för deras lite större möjlighet till att få sex iaf, och vill gärna att kvinnor skadas mer på detta vis också. Istället kan man använda denna sak som en fundering på att man undslipper den varianten iaf. Sedan tänker inte jag påstå att det inte lär va tungt att inte ha nånting alls. Det handlar bara om att man alltid har ansvar för hur man hanterar den saken. Folk kan inte stärkas i helt knäppa saker bara för att de mår dåligt på ett vis eller annat.

Men vem utnyttjar vem om en kvinna låter sig raggas upp bara för att få sex? Kvinnor måste inte se sig som offer.

Det finns naturligtvis ingen ursäkt att hata eller förespråka våld. Nu tror jag att detta är en mycket liten klick som blåsts upp i media på senare tid. En lite större grupp låter så i ren desperation, men de behöver bara en kram så blir de snälla.

"Låter sig raggas upp bara för att få sex". Kombinationer av att önska fylla ut tomutrymme och förhoppning om att man kanske finner nån som man klickar med. Många provar saker när man kan och ibland blir man förälskad. Då kan det smälla emot en. Jag hade några ONS som jag inte blev sårad av, sen var det ett som jag blev ganska sårad av. Turligt nog hade jag inte hunnit förälska mig allt för mycket i honom för att det skulle smälla allt för hårt mot mig. Om däremot min nuvarande kille hade nekat mig efter den tiden då det hade börjat hända saker - då hade jag tyvärr förmodligen varit rätt förstörd och behövt bearbeta det länge. Den risken finns alltid för tjejer som dejtar killar, varesig det startar från ONS eller inte.