Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

blev lite extra glädje här i dag nu

helg ochså !!!

också stavas det!

jo ursäkta kråkan , bjuder på den
lätt att det blir , när det ska gå fort , haha

Varför har du då inte fått ADHD medicin? Det hjälper dig koncentrera dig och bli driven och ta tag i saker och allt som är oklart blir klart för dig. Du börjar ändå i fel ände tycker jag, alltså visst bra kost och träning är skitviktigt, men just nu befinner du dig på botten så någon energi till att göra allt det där har du ju ändå inte så då måste du ju börja som sagt i rätt ände och det är att ta antidepressiva för det kommer rädda dig (jag vill påminna dig än en gång att jag själv suttit i en liknande situation och velat avsluta mitt liv och hade ingen som helst energi och Fluoxetin räddade mitt liv).

Försök att sluta leva i det förflutna, det som har hänt kan vi inte förändra så försök att släppa det och blicka framåt och tänk på din hälsa och hur du ska komma dit du önskar...ju mer du drar ut på det desto längre tid kommer det ta för dig att komma dit så det är väl bäst att sätta igång och hitta en psykiatriker att gå till redan på måndag. Har sett dina inlägg allt för länge och jag blir innerligt ledsen av att se dig kasta bort ditt liv på detta viset, det är synd för du springer bara runt i cirklar i ett ekorrhjul, varför hjälper ingen närstående dig? Är det du som nekar att få hjälp av dom kanske? Det är rätt svårt att nå fram till dig, du avfärdar mycket.
Du låter ju det förflutna förstöra ditt liv i nuet, ditt liv är inte över om det är det du tror? Du är fortfarande ung, runt 30års åldern? Du har all tid i världen att förändra ditt liv, men du måste finna viljan och den viljan kommer du finna när du tar antidepressiva. Du får facit i handen men du vägrar ta det. Prova åtminstone i 6 månader till en början, saker och ting kommer ENDAST bli bättre för dig. Du har ingenting att förlora, men att stå still som du gör nu...det är en stor risk att du tillslut tar livet av dig. Jag påminner dig än en gång (som jag gjort många andra gånger också) att när du är redo för förändring så finns det massvis av hjälp att få, du måste ändra din inställning och inte vara så anti, en dålig erfarenhet innebär inte att hela psykiatrin behöver svartmålas, du vet ju nu vad du behöver för att må bra och få styrkan till att fixa ditt liv, varför tar du inte det redskapet som finns?

Bra att du blev räddad av Fluoxetinet, det var magiska små molekyler för dig! Men varför ger du råd till Mellinie när du inte ens har koll på att hon lever med diverse föreställningar?

Välkommen in i dimman! Det var verkligen magiskt...du kommer aldrig förstå hur bra jag mådde och hur livet lekte....pengarna flög till höger och vänster, jag hade så jävla kul. Idag köpte jag ett par skor för 1400 kr..tror det är dom dyraste jag köpt, tänkte att jag kan gå med dom till DBT terapin i september Blir det jobbigt så är det bara att titta ner på sina skor och tänka "Jag har åtminstone snygga skor"


För att jag tycker synd om henne och vill ge henne en hjälpande hand och lite vägledning, tycker att hon behöver det och verkar vilja ha det.

Hon har fått så många råd redan. Förstår att du bara vill hjälpa, ser även här att du talar om DBT, vilket innebär att du själv har någon slags problematik. Då får jag önska dig lycka till med denna problematik och framförallt dess bekämpande!

Jag vet att Mellinie har fått väldigt många råd av många olika användare och även mig förut men ibland så måste man upprepa vissa saker om och om igen tills dom går in. Det är lätt att man tappar hoppet och känner att det inte är lönt att hjälpa när man ser att personen inte lyssnar men då kan man avlägsna sig en stund och ge andrum och komma tillbaka en annan gång, som t.ex. jag gör.

Vad som än händer så ska hon ju iallafall veta att hon inte är själv och att vi på FB finns här som stöd. Det gäller väl egentligen alla på FB.

Nya skor, mediciner, DBT.

Bah, va är detta för övertro på teknik o upplevelser o den moderna sanning ni blivit indoktrinerade till medan samhällstoppen själva är simpla girigburkar, kontrollfreaks o sensation seekers.

Man kan dela upp råden Mellinie får här i 4 kategorier:

1: mer medicin
2: mer terapi
3. mer empati, stöd o sörja o älta det förflutna
4. mer pepp, självkänsla o daglig handlingskraft som siktar mot framtiden

Alla råd lika hopplösa om dom kapar den röda tråden i livet, bandet som sammanlänkar då och sen, där och här.

Vad hände med livsmeningen o ödet? Mellie slutar i bästa fall som den leende käfthållande android samhället vill hon ska va, nöjd med sitt nya jobb, sin partner och fina skor utslitna nästa söndag.

Nä Mellis, lyd ett gott råd och kör White Tantra alla dar i veckan, tills kronchakrat börjar pirra skönt. En penna o ett anteckningsblock för att dokumentera allt, eller en gitarr.

Förutom en helg varje månad då du åker till Berlin o dansar, får partydroger o hästkuk tills du storknar, eller grisfitta om du hellre vill det.

Ursäkta språkbruket o frankheten - definierar mig själv som en asymptotisk icke-dual grupp av med varandra dissocierade hen-personer.

Ta bort

sovit gott i natt , vaknade vid 08,00 och va pigg , pysslade hemma lite till 12,00 , åt lite middag och la mej på soffan för att vila , somnade och sovit till nu ? varför är jag så trött i dag ?

sover så skönt , men lika trött efter man vaknat ?

Usch. Snart är det dags att packa ihop sina grejjor och flytra hem tills sitt vanliga liv igen som nykter person. Fy fan vad meningslöst.
Komma hem till sin jävlar lägenhet. Börja laga mat osv själv. Börja jobba med något som inte änns ger betalt och som man inte kunde bry sig mindre om. Vara ensam. För ingen vill ha mig. Det gör att livet känns precis meningslöst. Varför ska jag leva om jag inte har någon att dela det med? Varför ska jag kämpa öht? Finns ju inget att kämpa för. Jag skiter i hur bra jobb osv jag har om jag ändå ska vara ensam. Jag skiter verkligen i vilket i så fall.
Jag var så glad att jag träffat en tjej som jag skulle flytta ihop med. Jätte glad. Äntligen skulle jag inte behöva vara ensam nått mera. Skulle bo ihop och jag skulle börja jobba med whatever för lönebidrags anstälning tänkte jag.
Sket verkligen i vad jag gjorde på dagarna bara jag hade någon att komma hem till sen på kvällen.
Just nu känns allt precis meningslöst och jag vill inte vara med längre.