Sov mindre inatt

, vill inte dö. Från frisk till det här... Visste att psykiatrin bara förstör och ändå gick jag dit. Min pappas fel alltihopa, fick inte ta egna beslut. Hur kunde det bli såhär. När man behöver som mest stöd, ja då ska undvika vissa personer och psykiatrin.
Psykopatrin vill förstöra för folk, de vill att man ska sova dåligt och må dåligt.
Alltid sovit så bra, ibland tog det 1-2 timmar innan jag somnade men sen sov jag bra.
Det är bra med trötthet, så man får vila och får extra energi.
Jag får sån ångest

. Vill vila och kunna sova. Jag önskar att jag aldrig träffat min familj, ffa min pappa och bror.
Känns som jag försöker leta upp saker jag ångrar, på sätt och vis ångrar jag hela mitt liv. Men det är ju bara psykopatrin och min familj som gjort mig sjuk. Min pappa har varit efter mig att ta en massa mediciner hela livet :/. Varför brydde jag mig, varför bröt jag inte bara kontakten.
Vill skutta omkring i shoppingaffärerna som vanligt, fika och prata lite. Åka på utflykter med hunden. Köpa god mat och titta på tv. Jag saknar mitt liv

.
Livet tar slut när det precis börjat känns det som.
När man mår som sämst, då var min pappa där och psykiskt misshandlade mig. Familj betyder inget.