Citat:
Ursprungligen postat av
ClariNet
Tycker ditt inlägg är intressant. Psykiskt störd person som har ett begränsat kontaktnät, bor i utkanten av Linköping, nördig, inte så noga med sitt yttre, har en psykiskt störd flickvän, troligen aldrig kallad till topsing eller förhör. Varför går han under radarn?
Till min vetenskap så arbetar den svenska polisen väldigt fyrkantigt.
Dom jobbar som en pyramid, fast nedifrån upp, dvs dom försöker sålla bort tills man kommer till kärnan, utesluta metoden.
Min vilda gissning är dock att han inte gör mycket väsen av sig.
Tack vare alla självutnämnda experter här så vet han, den minsta lilla tabben, så åker han dit för det.
Dom har hans dna, inga droger
försöker gå vidare eoch anser att det som hände var nått han gjorde i unga dar när han mådde som sämst.
samhället hjälpte han ej , dom får skylla sig själva.
Har besökt brottsplatsen i senare hand
osäker på exakt vad o hur han tänker o känner.
men han har dock rättfärdigat hans handilng ett ex kan vara, "8 åringen va ung, ja gjorde honom en tjänst nu slipper han leva i en äcklig värld och behöva utstå en massa skit som ja ha behövt göra, anna lena hjälpte ja också, nu slipper hon alla sjukdomar o va gammal e inte kul speciellt inte i ett samhälle som inte ens tar hand om dom gamla o sjuka, nu har hon frid nu är hon fri" typ så.
Detta gör att skuldkänslorna är icke existerande vilket underlättar för honom själv, annars hade ångesten ätit upp honom och han hade erkännt ganska tidigt för att han va tvungen o lätta på sina känslor.
Varjegång han han blir arg, ilsken o vill utbrott återupplever han gärningen. ( tror han gjorde de när han va yngre, men inte för ofta och inte för njutningen skull, isf hade han slagit till igen. tror ej han tänker så mkt på de idag utan det är ett gammalt kapitel i hans liv
Min magkänsla säger också att han läser flashback...