Citat:
Ursprungligen postat av
Yanii
Det är en lite märklig tolkning.
Jag tolkade det som att
-förfölja/stalka/tjata på några en stund är inte olagligt hur jobbig man än är
-J har inte misshandlat någon utan knuffat livvakten och kastat saker som inte var hårda på denne
-det går inte att bevisa att livvakten blev skadad
-livvaktens stryptag etc räknas också som självförsvar
Ja, livvaktens "stryptag" bedömdes ha varit befogat.
Det i sin tur tyckte åklagaren befogade fortsatt förföljande, trakasseri, hot och avslutningsvis attack mot livvakten.
Att knarkaren var dålig på att slåss ledde till att livvakten bara skar sig lite i handen.
Jag hade mycket väl kunnat hålla med åklagaren om det inte vore för den där detaljen att knarkaren ifråga följde efter dom istället för att gå därifrån, efter "stryptaget".
När åklagaren skulle bedöma det övriga sällskapets handlingar så var han ju plötsligt utav åsikten att dom borde ha gått därifrån och helt oförstående för detaljen att dom hade försökt göra det hela tiden.
Om inte dom efterföljande händelserna hade skett och om livvakten hade kontaktat polisen så hade det garanterat blivit åtal mot knarkaren.
Men nu fanns det ju istället en anmälan med knarkaren som offer och då hade det blivit väldigt mycket jobbigare för åklagaren om alla var misstänkta för brott. Det var därför praktiskt att tycka att det var nödvärn endast i det ena fallet.
Domaren tyckte också att det var praktiskt för då kunde han ju förhindra frågor från försvaret om huruvida knarkaren var hög och beväpnad. Den frågan ville han absolut inte ha svar på, visade det sig.