Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Problemet med M och KD är att de inte agerar utefter sina ideologier och vad deras väljare vill. Sämst går det för sossarna som agerar på samma sätt. Från att ha varit ett 40+ parti är man idag ett 20+ parti.

(S) har historiskt varit väldigt framgångsrika med att kommunicera till väljarna att om man röstar på (S) så skall de ta (via beskattning) av de rika och höginkomsttagare och omfördela till massan.

Man har varit duktiga på att lura i väljare att det man tar från de rika och höginkomsttagare är väldigt mycket så att (S)-väljarna har trott att de garanterat är nettomottagare, och de profiterar på arrangemanget.

Bengt Westerberg nämnde på 90-talet ang förmögenhetsskatt att ökade man på den till 100% så skulle det inte ge speciellt mycket till statsbudgeten. (Han nämnde en summa som jag inte kommer ihåg).
(S) höll på koka över då det var ett allvarlig grundskott i deras propagandaapparat och (S)-väljarna slog ifrån sig då detta var helt orealistisk i den föreställningsvärld de levde i.

Men med internet och alternativa informationsvägar och med tidningsdöden och Sovjets haveri, så är det färre och färre som luras på samma sätt.
Men än så länge så lär en majoritet av de 60 % "vänsterväljarna" tro att dom är nettomottagare. Och vill därför av strikt egoistiska skäl upprätthålla arrangemanget med hög skattekvot.

Helt riktigt. M behöver dels mittenpartierna och dels behöver borgarna över 50% för att kunna föra någorlunda borgerlig politik.
Reinfeldt visade hur man kunde uppnå det. Men sedan kunde vänstern hitta ett sätt att motverka det. Förvisso till priset av att (S) delade sig i två partier.

(S) uppvisar en stark vilja att mikromanagera (detaljstyra). Därav det stora missnöjet hos (S)-politiker (och (S)-väljare) mot att politikerna skall upphandla och inte vara inne med fingrarna och peta i verksamheten.

Att det sker via upphandling och inte detaljstyrning gör att det blir mer meritokratiskt och mindre svågerpolitik. Men detta har drivits igenom av borgare, till (S)-politikers stora missnöje.

Likheten med Nordkorea är att där styr politikerna över 100% av BNP. I Sverige knappt 50%. Och viljan hos (S) är att närma sig Nordkorea där.

I partiledardebatten i vintras/våras när värnskatten diskuterades var det väl bara Lööf som försvarade den (möjligen Björklund också). Resten var ju mer eller mindre koleriska. Ebba inte mist. Så KD hör definitivt till vänster. (Och i den debatten ställde sig Åkesson till vänster om V tom. Men det finns väl ingen som ser SD som något annat än ett marxistiskt skatte och omfördelningsparti).

Säger vi att borttagande av värnskatten är högerpolitik, vilket är ett rimligt antagande, så är det du kallar "den mest högerinriktade riksdagen i modern tid" en riksdag där högern i den har ca 13% av mandaten (dvs C+L). Det räcker inte långt.
Möjligen kan vi räkna med M där, men UK slirade betänkligt när det gällde värnskattens borttagande.

Sedan 90-talet har M tagit ca 10 procent av S så att båda partier blev jämstora på runt 30 procent. Därefter gick över 10 procent av moderata väljare och runt 7 procent av socialdemokratiska väljare till SD. Så länge som S och M konsekvent vägrar skapa en politik knuten till verkligheten kommer man successivt att tappa till SD. Särskilt tydligt är detta i kommunalvalen.

Det stämmer naturligtvis inte! Moderaterna hade i själva verket betydligt bättre möjligheter att ta makten efter valet än vad Löfvet hade. Riksdagssammansättningen är ju den mest högerinriktade någonsin i modern tid och då hade det varit naturligt med en högerregering. Exempelvis en klassisk alliansregering stödd av hoppande majoriteter, ett organiserat samarbete med SD eller med MP, eller min favorit - en stor koalition med socialdemokraterna. Men viljan/förmågan fanns inte där, och det blev socialdemokraterna som fick bilda regering ändå... Kristersson svek därför väljarna! Det är fortfarande en gåta för mig att så många vill stödja hans parti efter detta.

Vad v beträffar, har de ju ibland varit stödparti åt regeringar, men aldrig krävt något reellt inflytande eller ministerposter. Även det en gåta att detta imponerar på väljarna.

I valet 2002 ser jag att:
M fick 15,26 %
S fick 39,85 %

Inte precis jämstora.

Men jag håller med om att som det ser ut just nu med Alliansen på ca 40% så har borgarna tappat några % till vänstern. Historisk har borgarna legat strax under 50% typiskt. Mp har väl tagit kanske 2 av dess några %.

Det är meningen att M och S inte vill förhålla sig till verkligheten. Allt går som planerat.

I valet 2010 fick både S och M ca 30 var. 2014 fick S också 30 procent medan M fick 23 och SD dubblade sin storlek till 13 procent. 2018 fick S ca 28 procent, M ca 20 och ca SD 18. Angående S har många analytiker talat om att S fick många invandrare att rösta, annars skulle partiet ha hamnat på 25 procent, där de ligger i opinion idag. Från att S hade 40 procent och M 20 procent under 90-talet ligger de idag på 25 respektive 15 procent (lågt räknat för M) och det blir sammanlagt ett tapp på 20 procent vilket då motsvarar den storlek SD har idag.

Sverige är ett land som är så otroligt influerat av den gamla folkhemstanken. Den sitter hårt i många människor oavsett den politiska affilieringen.
Folkhemmet har sedan några år imploderat och tilliten till politiker krackelerar.

En S+M koalition skulle av en ganska så stor grupp väljare ses som inte bara ett svek, men en lösning av politiker för politiker. Att bryta alla de principer som väljarna har röstat för enbart för att erhålla makten, det kommer nog inte att gå hem i röda och blåa stugor.

Någonting håller på att hända i den stora vida världen. Trump, BREXIT, Nigel Farage, Le Pen, Orban, Matteo Salvini, Law and Justice i Polen, etc. Vanliga människor sparkar bakut, "enough is enough" en dag även i Sverige.
Jag tror inte att M som parti skulle överleva ett samarbete med S.

MSM kommer att älska en S+M koalition....."ta ansvar för Sverige"......"blah blah blah!". Men MSM har tappat kontakten med vanliga människor, likt de Svenska politikerna.

Partier som M, KD, SD, L och S måste komma ut ur bubblan och se vad som händer ute i den stora världen. Med kommunkriserna, laglösheten, massimporten av män med synnerligen kvinnofientliga klantradtioner, osv., så kommer väljarna förr eller senare att shocka politiker och MSM.

Även traditionella S-väljare kan komma att ha problem med ett S+M samarbete. M står ju för vad den traditionella argetarrörelsen ALLTID har motarbetat. Och vad säger LO om ett sådant samarbete?

Nej, jag tror att de Svenska politikerna fortsätter på den utstakade kursen, med skygglapparna väl på, tills väljarna gör slut på Törnrosasömnen och röstar på något som de traditionella partierna aldrig kunna föreställa sig.

Ett problem är att inte ett enda parti i riksdagen är höger. Alla är olika falanger av sossar.

Jag tog och tittade på valresultaten tillbaka till 1994.
Jag har grupperat enligt följande:
Vänster: V+SD+S+Mp
Borgare: M+C+Fp+KD

Och med den grupperingen får man:

Dvs med den grupperingen är vi nu (2018) på samma fördelning som 1994.
Men skulle kunna säga att 1,5% av borgarna har gått över till SD. Resterande 16% kommer från S. Stämmer också bra med att S minskat 17% sedan dess.
Detta borde väl inte vara kontroversiellt. SD har ökat med ca 17% och S minskat lika mycket. SD driver också likartad politik som S. Det är skatter och transfereringar som båda partierna har på agendan.

2006 och 2010 var undantag. Då lyckades Reinfeldt ta ett steg till vänster och grabba åt sig vänsterväljare. Men från och med 2014 gick de tillbaka till vänstern. Vänsterpropagandan i media hade gett resultat.